Ställ era random astronomifrågor

Tack!

Har en till fråga. Går det att konstruera en omloppsbana för hand? Säg att jag befinner mig på ISS (eller mitt ute i rymden om det funkar bättre). Skulle jag kunna sätta snurr på tex ett bowlingklot och sedan slänga in typ en tennisboll (eller ett gruskorn) i exakt rätt vinkel och med exakt rätt hastighet, så att tennisbollen börjar snurra runt bowlingklotet? Om det är för svårt att göra själv, skulle en maskin kunna göra det?


Har för mig att man brukar hävda att evolutionen gäller överallt, så även på andra planeter. Det är omgivningen (och passerad tid) som avgör hur vi ser ut. Hade jorden tex varit lika massiv som Mars så skulle vi vara längre eftersom gravitationen är svagare. Det finns så klart annat som spelar in, men du fattar själva tänket.

Ett stort steg inom evolutionen var vatten-land? Finns det seriös forskning kring steget ut i rymden, iaf planeter, likt djur korsat hav och bosatt sig på öar

Vilket är rimligast, att vi en dag kommer förstå allt eller att vi aldrig kommer göra det?
Hur förhåller man sig till det i dagliga forskningen?

Räknade lite på det just nu för att svara på din fråga, och visst borde det gå att göra iaf i princip. Om bowlingklotet väger 7.26 kg och har 68 cm omkrets så är den kortaste omloppstiden (dvs för en bana väldigt nära klotytan) inte mer än 2.8 timmar. Dvs farten blir 24 cm/timme. Kanske meckigt att fixa till för hand, men iaf med någon maskin. En annan meckig omständighet är att banan kommer störas av andra massor i närheten. Men om bowlingklot + dess satellit får sväva fritt i rymdstationens tyngdlöshet blir det en ganska liten påverkan om man bara håller sig på lite avstånd.

Edit: Fascinerande att omloppstiden inte skiljer mer jmf m låga satellitbanor runt jorden. Detta kan inte vara en slump. När jag tittar igen på beräkningen (i princip gymnasienivå) blir formeln för omloppstiden
T = 2π √(r^3/(GM))
där r = avstånd mellan mittpunkterna på planet och satellit, M = planetmassa, och G är Newtons gravitationskonstant. Om vi nu tittar på de lägsta satellitbanorna så är r = planetradien (eller iaf väldigt nära. Planetens medeldensitet definieras av
ρ = M/volym = 3M/(4πr^3)
T kan då skrivas som

T = √(3π/(Gρ))

Dvs den lägsta banans omloppstid beror bara på planetens medeldensitet! Runt jorden är T ca 84 min, vilket är mindre än för bowlingklotets 169 min , men det beror alltså bara på att jordens medelsitet är så pass mycket högre än bowlingklotets.

Jo det finns ju en tanke att man ska kunna använda sig av mindre prober med solsegel och laser för att uppnå en hastighet på 0,2c och därigenom kunna nå Proxima Centauri (samt Proxima b) inom en mer rimlig tid. För att kunna nå mycket längre än så, inom rimliga tider krävs dock betydligt mer exotiska tekniker.

1. Skulle vi mot förmodan stöta på en intelligent utomjordisk livsform så ska man i alla fall inte underskatta risken att de ser oss som ett hot eller rent av skadedjur.

2. Livet kommer primärt vara anpassat för den plats det uppkommit och utvecklats på. Det kan säkert se ut på ett sätt som vi aldrig någonsin kan föreställa oss.

Vill vi överhuvudtaget ha kontakt med andra civilisationer som säkert finns? Det är ju inte säkert att de är snälla mot oss. De kanske ser oss som något slags råvarumaterial som de kan använda till sina industrier.

Människor reagerar inte så. Vi vill veta vad som finns därute och visar det sig vara farligt försöker vi göra nåt åt det.

Hur lång tid skulle de ta att resa till närmaste stjärna med snabbaste människoskapande robotraket?

I artikeln så länkar de till själva rapporten på arXiv.org: Länk. Vad de gör är att jämföra den gravitationella potentialen beräknad från två håll: g_obs, beräknad utifrån hastighetskurvan för (spiral)galaxer (uppmätt via rödförskjutning av ljuset), och g_bar, (bar: baryonic) beräknad utifrån galaxens massdistribution (uppmätt, i någon mening, baserat på mängden ljus).

Vore allting frid och fröjd så skulle dessa vara helt lika (bortsett mätosäkerheter), med andra ord att de skulle bilda en helt diagonal linje om de plottades i samma diagram. En sådan plot går att se på sida 4. Här är en bild på den plotten. Det faller ju fint på samma kurva, men märk väl att det klart inte är en helt diagonal linje. Vad som förklarar den differensen vet man inte - visste inte förut, och vet inte nu heller.

Det är också lite fult gjort av antingen artieklförfattaren på phys.org, eller författaren till den refererade artikeln, Stacey McGaugh, att uttrycka sig såhär:

" ...it shows that rotation curves are precisely determined by the distribution of the normal matter alone... "

Det insinuerar att det vore ett "perfekt" samband man upptäckt, som helt skulle bortförklara behovet av mörk materia. Så är det alltså inte.

Osäkerheten hos motsvarande mätning för "mörk materia" är inte bara lika "operfekt", den motsägs också av avsaknaden av mörk materia i elliptiska galaxer, "the bulletgalaxy"-fraud mm.

Skönt att mörk materia visar sig vara en bluff, precis som bottenslam säger: man skyler något man inte förstår.

30 års meningslösa forskningsmiljarder i sjön. Igen.

Ca 80 00 år. Närmaste stjärnan Proxima Centauri är 4,4 ljusår bort (4,2 enligt källan i spoilern).

Vad då "forskningsmiljarder i sjön"?? För det första, var får du öht miljarder ifrån om mörk materia??

Du förstår nog helt enkelt inte hur forskning går till. Den bygger på observationer och teori, i ett samspel. Tyvärr i astrofysik och kosmologi får man inte ut så mycket av empiri utan att också använda en del teori för själva tolkningen av data. Hur ska man t ex veta hur långt bort en galax är eller hur stor den är? Svar: med hjälp av teoretiska beräkningar på empiriska data på t ex rödförskjutningar i stjärnors och galaxer ljusspektra.

Visst, utan någon forskning öht hade det ju aldrig blivit något snack om mörk materia, men utan forskning hade vi inte heller vetat om någonting öht. Det är möjligt att hypotesen om mörk materia är fel, men givet de data man har haft har det definitivt funnits flera skäl som talar för den. Det är dock möjligt att MER forskning och FLER "forskningsmiljarder" kommer ge skäl till att överge hypotesen.

Det är genom MER forskning och FLER "forskningsmiljarder" som vi lär oss allt mer. Och JA, i den processen blir det en även en del blindspår. Men enda säkra sättet att undvika det är att inte forska alls. Om det är det du vill så är vi verkligen inte överens.

Har det skett något på senare tid som kastar skugga över mörk materia?

Det är den mörka energin som sägs bidra till att universum expanderar? Vilken funktion fyller mörk materia?