Citat:
Ursprungligen postat av
Silverturk
I artikeln så länkar de till själva rapporten på arXiv.org:
Länk. Vad de gör är att jämföra den gravitationella potentialen beräknad från två håll:
g_obs, beräknad utifrån hastighetskurvan för (spiral)galaxer (uppmätt via rödförskjutning av ljuset), och
g_bar, (bar:
baryonic) beräknad utifrån galaxens massdistribution (uppmätt, i någon mening, baserat på
mängden ljus).
Vore allting frid och fröjd så skulle dessa vara helt lika (bortsett mätosäkerheter), med andra ord att de skulle bilda en helt diagonal linje om de plottades i samma diagram. En sådan plot går att se på sida 4. Här är en
bild på den plotten. Det faller ju fint på samma kurva, men märk väl att det klart
inte är en helt diagonal linje. Vad som förklarar den differensen vet man inte - visste inte förut, och vet inte nu heller.
Det är också lite fult gjort av antingen artieklförfattaren på phys.org, eller författaren till den refererade artikeln, Stacey McGaugh, att uttrycka sig såhär:
" ...
it shows that rotation curves are precisely determined by the distribution of the normal matter alone... "
Det insinuerar att det vore ett "perfekt" samband man upptäckt, som helt skulle bortförklara behovet av mörk materia. Så är det alltså inte.
Ja, de gillar ju att bre på i sina rapporter. De vet ju att ingen kan säga att de har fel, en trave hypoteser staplade. Men det är också mörk materia. Jag är sjukt less på tramset, kosmologin är en jävla lekstuga. I slutändan så är det rena matematiska sagor.
Visst är det så att gravitation i vårt eget solsystem inte kan förklaras med massan vi kan observera? Var någonstans tillgodoräknas den kraft som solen använder för att dra jorden och alla andra planeter till sig samtidigt som de drar i motsatt riktning? Om de ligger i balanserad jämvikt så finns där ingen kraft som verkar, alltså ingen centripetalkraft. Den enda kraft jag kan se räknas ut är strålning. Om solen ligger och drar i motvilliga planeter så måste det komma till mycket mer kraft.
Jag såg en teori som exakt kunde beskriva hur en satellit avvek från sin bana pga en temperaturökning på sidan mot solen, alltså att dess gravitation förändrades med dess temperatur. Det verkar vara en renässans för termodynamiken just nu, ser massor av artiklar på alla områden kring termodynamiska förhållningssätt.