Ställ era random astronomifrågor

Nej, gravitation och massa är inte samma sak. Var har du fått det ifrån?

Att en sten med massan m ÄR energin E = mc², betyder INTE automatiskt att du t ex bara skulle kunna sätta sladdar på den och driva en elbil. Att omvandla mellan olika energislag är ett kapitel för sig. Det GÅR att omvandla massenergin i en sten till andra energislag, men det kräver rätt så speciella omständigheter, som t ex om den kan annihileras mot en lika stor mängd antimateria.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Annihilation

Trodde det var känt?

NASA:

Anything that has mass also has gravity. Objects with more mass have more gravity. Gravity also gets weaker with distance. So, the closer objects are to each other, the stronger their gravitational pull is.

...

Gravity is very important to us. We could not live on Earth without it. The sun's gravity keeps Earth in orbit around it, keeping us at a comfortable distance to enjoy the sun's light and warmth. It holds down our atmosphere and the air we need to breath. Gravity is what holds our world together.

However, gravity isn’t the same everywhere on Earth. Gravity is slightly stronger over places with more mass underground than over places with less mass. NASA uses two spacecraft to measure these variations in Earth’s gravity. These spacecraft are part of the Gravity Recovery and Climate Experiment (GRACE) mission.
https://spaceplace.nasa.gov/what-is-gravity/en/

Att massa inte är graviton, säger jag inte emot, men det var ju inte riktigt så jag menade heller.

Jaja, det går i alla fall Är självklart medveten om att man måste omvandla materian på något sätt för att utvinna energin från den (jag tänkte dock mer på fusion istället för antimateria). Men du svarade inte på min fråga: hur mycket energi kan vi utvinna från en simpel sten?

Apropå antimateria och energi, så finns det en intressant TED Talk om att färdas i nästan ljusets hastighet, med hjälp av antimateria, och tar bland annat upp det med annihilation:

Have you ever imagined how interstellar travel could work? | Ryan Weed | TEDxDanubia:
https://www.youtube.com/watch?v=EBebWBjpWIQ

Du skrev "Och massa och gravitation är samma sak också".

Jo, det gjorde jag: E=mc².

Ja, gravitiation, inte graviton

Du svarar fortfarande inte på frågan. Ett svar på frågan hade typ varit, "vi kan driva hela New York City i 2 månader på en sten som väger 200 gram", eller liknande formuleringar. Einstein's ekvation är inte svar på frågan.

Jo, E=mc² är ett exakt svar. Sätt in det m du önskar, etc. Din ev dyskalkyli är väl inte mitt problem?

Du som enligt egen utsago, kan matten bakom allt sånt här, borde väl ändå kunna ge en dyskalkylektiker som mig, ett exakt svar i den här frågan? Hur många dagar kan man försörja New York City's energibehov på en 200 gram sten? Eller blev matten för svår nu?

Edit:

Skämt åsido så har jag faktiskt inte dyskalkyli, lol. Jag bara hatar matte Och just därför är jag inte bra på matte, inte pga dyskalkyli.

Ja, det kan jag. Men problemet tråkar ut mig -- speciellt om jag också måste ta reda på energibehovet i NYC.

Men 1 g motsvarar lite drygt energin i Hiroshimabomben.

Matten är enkel nog. NY drar ca 11000 MW. Men stenar är inte kärnbränsle. De är mest kisel som inte ger särskilt mycket energi vid fusion. När en massiv stjärna börjar bränna kisel så är det början på slutet. Det tar kanske en vecka, sen är all energin från kiselfusionen slut. Och stjärnan kollapsar i en supernova. Jämför med vätefusion som samma stjärna ägnat sig åt i kanske 1 miljard år.

Men vi kan leka med antimateria istället. Om vi tar 0,5 gram materia och 0,5 antimateria och låter de mötas så får man tillräckligt med energi för att förse NY i 2 timmar och 16 minuter. All energi blir dock gammastrålar som man på något sätt måste omvandla till elektricitet.

Okej, så du håller med om att man skulle kunna färdas rätt långt i vårt solsystem, med lite billigt bränsle som stenar?

Utmärkt svar. Lite mer sånt här, nerdnerd, istället för att snobba dig

Ja, vätefusion är givetvis feta grejer, och håller stjärnor vid liv under extremt långa perioder. Man får ju ha i åtanke att stjärnor egentligen inte består av så mycket väte, men att de "brinner" länge och deras "eld" tar mycket stor plats.

Problemet med just anti-materia är ju att det är mycket svårt att få tag på, och sedan kan det väl ändå finnas kosmiska konsekvenser med att slå ihop så materia och anti-materia? Eller är det en helt riskfri process? Fusion är hur som helst mer realistiskt av förklarliga skäl, och därför satsar forskarna på att försöka lista ut hur man fixar fusionskraftverk.

Nej, antimateria finns inte att hitta i naturen. Det bildas i kärnreaktioner och förintas direkt enligt Einsteins formel så det finns inte ansamlat nånstans. Det måste tillverkas. Och då gäller Einsteins formel omvänt. Det måste till samma mängd energi för att tillverka ett gram antimateria som man sen får ut från det. Det dubbla egentligen då man vid processen alltid får ett par partiklar. En partikel och dess antipartikel. Men har man väldigt mycket överskottsenergi så kan antimateria vara ett väldigt kompakt sätt att lagra och transportera energi. För rymdfärder t. ex. Riskfritt kan det nog aldrig bli.

Låt oss säga att din sten på 200 gram består av en högvärdig uranmalm. En sån kan bestå upp till 23% av uranoxid. Då finns det ca 39 gram uran i stenen. Men det är en blandning av isotoper och bara U235 är bra kärnbränsle. Det borde det finnas 0,2808591602545286 gram av. Om det genomgår fullständig fission så får man 5617183205 joule med energi, tillräckligt för att driva NY i en halv sekund.

Låt oss säga att vi, istället för en sten på 200 gram, har ett glas med 2 deciliter vatten. Det innehåller då 22 gram väte. Om det genomgick fullständig fusion i en fungerande fusionsreaktor så skulle vi få tillräckligt med energi för att driva NY i nästan 22 minuter. Med tanke på att NY är omgivet av vatten så är fusionskraft en väldigt mysig tanke.