Citat:
Ursprungligen postat av
Willy-45
Widar är en riktig sosse, en sosse med blick på verkligheten.
Resten är köttgrytesossar som har detta som försörjning och som "tycker rätt", håller sig inom åsiktkorridoren av rent personliga skäl, dvs hycklande skit(s)tövlar.
Vi har ju läst om att nyanställda inom MiV har svårt att klara jobbet, de tänker med hjärta istf med hjärnan.
Samma ser vi i media, "humanitär stormakt" som förmodligen kommer av att sen några år kan få asyl pga "humanitära skäl".
I korthet "det va ju så syynd om dem"
Detta sista används ju mycket flitigt inom Svt/SR som argument.
Enl TextTV vill ju majoriteten av kommunerna öppna gränserna igen.
Vafför?
Den senaste tiden har det ju mest kommit gnäll och klagomål från det hållet i detta ämne?
Troligen, det var ju en öppen enkät, så vill man vara PK..
Det duger för SR/SVT som argument..
Har i flera tidn försökt argumentera fritt från känslor, bara hard facts, Jobb? Bostad? Vård? Skola?
men se, det går inte, tillåts inte, känslopjunket är medias grej, inte fakta.
Och så lär det fortsätta..
Det har slagit mig mer och mer hur mycket vi påverkas av media, och hur lite vi som människor faktiskt är kapabla att använda det där "förnuftet" för att "tänka själva", iom att ramarna för diskursen sätts så markant.
Tror att det slutgiltiga bekräftelsen skedde för någon vecka sedan, när jag läste att i Nordkorea får alla lära sig sedan skoltiden att de har tre enastående ledare, de tre Nordkoreanska "fäderna" som är världens mest fantastiska människor. I princip alla i befolkningen tror på detta på fullt allvar.
T.o.m. i de socialistiska länderna i öst så "visste" ganska många att Väst var rikare (även om de inte fick lov säga det). Men detta berodde på att östländerna hade svårt att hålla västinfluenser helt ute.
Minns hur jag i svenska skolor i alla sångstunder hade flera sånger med text som "alla behöver varandra på denna jord, vi räcker ut våra händer till alla våra vänner". Osv. TV-program och TV-serier med mera har som sin premiss: "hur ska vi bli goda och hjälpa andra". Att kunna genomskåda rådande paradigm kräver faktiskt i princip att man läser vetenskapshistoria, idéhistoriam, filosofiskt historia, eller liknande, för att inse hur tankar skiljer sig åt mellan kulturer.
Dock har vår vänstermentalitet egentligen inte uppmuntrat till DENNA typ av kritiskt tänkande. Barn får i skolor lära sig att det finns "dåliga" (nationalistiska) författare som inte tror på allas lika värde (t.ex. Fredrik Böök, Heidenstam, Karlfeldt, m.fl) , och så finns det de "goda" författarna som kämpade för "kvinnors rättigheter" och "mot det onda". Men man lär sig egentligen inget alls om vår historia. Kulturmarxisterna har gjort oss kulturlösa och identitetslösa så att vi inte ska riskera bli nationalister... och det sitter djupt!
Allt leder till att vår mentalitet är som den är. Det blir svårt att förändra. Därför sätter media (t.ex. SVT) diskursen så att man inleder med att alternativ 1: "Ska vi fortsätta vara en humanitär makt som hjälper världens utsatta , de i krig, de svaga, men tillfälligt minska flyktingmottagandet till typ 80%" eller alt 2: "ska vi höja flyktingmottagande nu redan, iom att vi klarar det". Allt baserat på premissen "goda människor hjälper, dåliga människor vill stänga gränser".
Det leder till en mentalitet som är väldigt låst och en argumentation som är svår att argumentera mot. För de kan alltid återgå till frågan: "anser du inte att vi bör hjälpa folk som flyr undan krig och förtryck, ja eller nej"? Det kräver en retoriskt slipad person för att inte gå huvudstupa in i den argumentationsfällan.
Jag tror det är oundvikligt med åsiktskorridorer. Alla länder formerar sina debatter utifrån vissa ramar som är tillåtna. Så har det alltid varit och kommer alltid vara, tror jag.
Ibland känns det som att debatten lossnar men det är fortfarande så jäkla tabu att diskutera t.ex. hur många asylsökanden som egentligen har asylskäl. Så jag har tappat hoppet. Ibland tar man ett steg fram, som med frågan om asylbarnens ålder, men det tog ju 1 år av extremt starkt ljugande och verklighetsförnekande. Fördröjer man viktiga ämnen så mycket kommer vi aldrig få till en ärlig debatt.
Det är svårt att förstå sig på det kollektiva vanvettet som råder i svensk media.
De har ännu flera retoriska argumentationsfinter de brukar använda sig av. Efter ett tag känner man igen dem, men det är svårt. Vi människor har lätt för att känna empati. "- Tycker du inte synd om person X, 8 år gammal, får inte träffa sina föräldrar, tycker du det är rätt". Ingen svarar ju "ja" på den frågan. Man måste lära sig att diskutera och ifrågasätta reportrarnas agenda och deras premisser.
"Varför skickades en 8-årig pojke ensam från det trygga landet Turkiet? Ska Sverige uppmuntra detta? Ska vi tillåta ankarbarn? Varför kan han inte skickas tillbaka"
Som exempel.
Tycker tyvärr inte att SD är tillräckligt retoriskt slipade, även om Jimmie har bättrat sig efter sjukskrivningen. Men det finns fortfarande så många öppna dörrar man kan sparka in. Och förutom Jimmie är det väl nästan katastrof bakom honom.
Vad gäller övriga reportrar och politiker har jag i princip inget tilltro till dem. Ska man behöva vara en Edward Snowdenmodig sanningssägare för att säga något självklart i Sverige? Snowden ges beröm i svensk media... "han säger sanningen i det hemska utlandet". Visselblåsare i Ryssland är förstasidesnyheter i Sverige... men svenska visselblåsare får hålla till på sina lite ödsliga bloggar, typ som
https://meritwager.se/ , som aldrig ens nämns i etablerad media, troligen för att hon inte kan avfärdas som "hatblogg"/"hatmedia" utan en sådan som skulle öppna folks ögon alltför mycket för det statliga myglandet.