Elin Andersson, chef på UR, verkar sakna förmåga att se något som helst problem med normkritiken. Hon menar att normkritik handlar om att idogt träna hjärnans empatiska muskel vilket resulterar i en oöverträffad intellektuell verksamhet; detta görs med ett färdigt system som talar om för en hur man ska tänka. Litar hon inte på att medarbetare har förmågan att tänka själva, fritt och självständigt?
Hon är så absorberad av värdegrunden att hon inte förstår/eller vill förstå de raka frågor som Huitfeldt ställer. Samma brist på kreativt tänkande visar personer med sektbeteende, nämligen att hjärnan vägrar att ta in och bearbeta någon som helst information som ifrågasätter de egna värderingarna; mekanismen styrs av en rädsla att förlora den egna identiteten eftersom ideologin har ersatt det autentiska fria jaget. Om läran ifrågasätts hotas även identitetens existens eftersom de två är i symbios. För att hålla "läran" levande behövs sekten, andra människor som ständigt kan bekräfta att "läran" är den rätta.
Transkriberad intervju med Elin Andersson, lägg märke till hur hon inte svarar på de obekväma frågorna, istället byter hon spår för att gång på gång hylla läran om normkritiken likt en nyfrälst, [mina fetn.]:
Edit:
Huitfeldt är den journalist som jag aktar högst på Sveriges Radio, kunnig och ställer genomtänkta följdfrågor. Han låg bakom reportageserien "Föregångslandet" som tog upp tabubelagda ämnen i förhållande till Sveriges självbild; De desillusionerade humanisterna lyfter frågan om ensamkommande på ett djupare plan och Den lyckliga hemmafrun i Breda är absolut värd att lyssna på.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4902
Hon är så absorberad av värdegrunden att hon inte förstår/eller vill förstå de raka frågor som Huitfeldt ställer. Samma brist på kreativt tänkande visar personer med sektbeteende, nämligen att hjärnan vägrar att ta in och bearbeta någon som helst information som ifrågasätter de egna värderingarna; mekanismen styrs av en rädsla att förlora den egna identiteten eftersom ideologin har ersatt det autentiska fria jaget. Om läran ifrågasätts hotas även identitetens existens eftersom de två är i symbios. För att hålla "läran" levande behövs sekten, andra människor som ständigt kan bekräfta att "läran" är den rätta.
Transkriberad intervju med Elin Andersson, lägg märke till hur hon inte svarar på de obekväma frågorna, istället byter hon spår för att gång på gång hylla läran om normkritiken likt en nyfrälst, [mina fetn.]:
Citat:
Groll: Och här i studion nu, Elin Andersson, produktionschef på Utbildningsradion, välkommen hit till Studio Ett.
Andersson: Tack.
Groll: Ja vad tänker du när du hör Per-Axel Jansson berätta?
Andersson: Jag vill inte sådär jättemycket kommentera själva ärendet bakom det för att jag inte är insatt och har inte jobbat med det, men framförallt för att Per-Axel är en mångårig medarbetare som har gjort jättemycket bra program hos oss. Jag har haft mycket intressanta samtal med Per-Axel genom åren och jag känner inte att jag vill kommentera ... [avbryts]
Groll: Men du har kommit hit nu för att ändå lyssna på den här intervjun och på något sätt kommentera det som han säger. Han vänder sig ju väldigt tydligt till Utbildningsradion och till det som han har mött där.
Andersson: Jag vill jättegärna diskutera normkritik och det mångfaldsuppdrag och speglingsuppdrag som vi har inom Public Servicebolagen.
Groll: Men låt oss göra det då, för det han beskriver är ju att det förefaller att vara ganska lågt i tak. Vad säger du om den bild han ger när han då försöker beskriva hur han vill göra det här programmet och det motstånd han möter?
Andersson: Jag tror inte att jag som chef, ganska hög chef [ohörbart], ska uttala mig om det är högt i tak eller inte utan det ska då medarbetare göra. Men jag vet att det förekommer otroligt kraftiga diskussioner, väldigt levande samtal med ganska mycket starka känslor åt alla möjliga håll och det är ju både i den redaktionella kontexten och i kafferummet och vid fikaapparaten och ibland blir man meddragen i det där och samtalar om det så att det är inte så att diskussionen inte finns.
Groll: Men har själva idén då om normkritik blivit så stark på Utbildningsradion att det har blivit en norm i sig. För det är ju lite det som han talar om.
Andersson: Vi har ju använt oss av ett nytt ord som innehåller en spänning i sig [ohörbart] normkritik i ett internt dokument för att just få igång ett samtal kring vilka normer vi reproducerar när vi gör program. Så att såtillvida så har det ju fått en effekt. Sedan är ju ord svårt, vi sitter och reviderar den här policyn just nu, vilka ord ska vi använda. Men om vi slutar att våga problematisera kring de här begreppen och tystnar, då gör vi inte vårt jobb.
Groll: Men ge oss exempel på något av dom begrepp som du tycker är viktiga i den här debatten då.
Andersson: Att förhålla sig till att man inte bara är en klassisk journalistisk produkt, man ju också ett kritiskt förhållningssätt. Vi är ju allihopa som journalister vana vid att backa ett steg och fundera över den här saken utifrån ett kritiskt perspektiv. När du tillför normkritiken som begrepp så tittar du inte bara på saken utifrån någon annan och någon annan därborta utan du tittar också på varför väljer vi den här saken just. På vilket sätt berättar vi om den här saken och vem är det som är inkluderad i berättelsen om den här saken och faktiskt också, vem är jag?
Huitfeldt: I hans berättelse får man det intrycket att ni okritiskt har svalt en ideologi som knappt får ifrågasättas, vad säger du om det?
Andersson: Ifrågasättanden inom UR .. det är en levande arbetsplats med väldigt mycket åsikter åt väldigt många olika håll.
Huitfeldt: Så om du själv skulle ifrågasätta idén om normkritik för att visa på er töjbarhet i intellektet här, hur skulle du låta?
Andersson: För mig så kanske ordet normkritik, jag skulle kunna ge mig på en fundering kring om vi säger att det handlar om att hjärnan är en empatisk muskel, och om jag väljer att se det som att träna, att byta perspektiv, är ett sätt för mig att göra ett bättre jobb som kan bli relevant ute hos våra användare i en klassrumssituation eller i en utbildningssituation, så är det naturligtvis så att begreppet normkritik som sådant är ju liksom inte huvudpoängen. Det är poängen om att det här är någonting som man tränar och att använda ett signalord som normkritik är ett sätt att signalera "det här är intellektuell övning där man prövar att sätta sig i flera olika positioner. Och de erfarenheter vi har med oss som människor dom sätter sin prägling på resultatet av vårt arbete och är jag medveten om mina värderingar så kan jag välja vilken prägel det sätter.
Huitfeldt: Okej, vi tar det väldigt handfast då. Måste man vara afrosvensk tycker du för att kunna göra ett reportage om afrosvenskars situation i Sverige?
Andersson: Jag tror precis som jag säger, att det är en empatisk muskel vi har allihopa, men dom erfarenheter jag har med mig att alla andra betraktar .. jag var i Skäggesta igår..
Huitfeldt: Men kan du inte bara svara på ..[talar i mun på varandra]
Andersson: Ja men ärligt talat jag var i Skäggesta igår utanför Nyköping, en skola där det är 95 procent barn som har en utländsk härkomst, 40 procent har inte varit här mer än fyra år max. Jag sitter runt ett bord och har ett samtal om helt andra saker, hela tiden kommer de här ungdomarna in på "dom andra säger att vi är det", "dom andra säger att vi är", dom förhåller sig till ett yttre öga på sig själva hela tiden. När jag sedan frågar dom efteråt, ja men vad har ni för drömmar då, tre av dom här tjejerna vill bli läkare.
Huitfeldt: Mmm, men vad är svaret på frågan, återigen måste man eller bör man helst vara afrosvensk för att kunna göra ett reportage om ... [avbryts]
Andersson: Jag tror att jag behöver stå väldigt nära, det kan vara en väldigt bra genväg. Sedan blir det ju naturligtvis så att jag även som afrosvensk kan träna min empatiska muskel.
Huitfeldt: Men vänta om vi drar ut tangenterna här. Kan jag göra reportage om kvinnor? Jag är ju inte kvinna.
Andersson: Vad tycker du? jag vet inte [talar i mun på varandra]
Huitfeldt: Jag tycker att jag kan göra det men vad tycker du?
Andersson: Alltså jag kan säga som såhär att det finns naturligtvis hänseende ... ta litteratur till exempel, så tycker jag att det finns både kvinnor och män som kan skriva böcker så att jag kan känna igen mig som kvinna, men en annan kvinna kanske tycker att en helt annan författare ..
Huitfeldt: Jomen det jag är ute efter här är att finns det inte en risk att det här mångfaldstänkandet som har goda föresatser i själva verket leder till att människor reduceras till sin hudfärg, sin sexuella läggning, när målet med mångfaldstänkandet är att motverka det synsättet? Att det blir kontraproduktivt helt enkelt?
Andersson: Det är väl kanske därför som vi väljer att prata just om normkritik och mångfald, snarare än identifiering i första hand. Därför det räcker inte att stanna vid identifieringen, man måste fundera på vad den gör med oss.
Huitfeldt: Till sist, ni är ju ett företag som, precis som Sveriges Radio lever på licenspengar; det innebär att ni ska vara opartiska ni ska inte ta ställning i kontroversiella frågor. Med vilken rätt tycker du då att ni propagerar för en normkritisk ideologi i era program, för det är ju uppenbarligen kontroversiellt.
Andersson: Jag tycker inte att vi propagerar för en normkritisk ideologi i våra program. Vi tillämpar en arbetsmetod där vi tittar på mångfaldsfrågor, precis på samma sätt som vi tittar på vilken pedagogik förmedlar vi i det här programmet. Och jag tycker att vad det gäller offentliga medel och Public Service så finns ju Granskningsnämnden, varenda medborgare har rätt att anmäla oss. Vi blir väldigt sällan anmälda och vi blir i stort sett aldrig fällda.
Huitfeldt: Tack ska du ha för att du kom hit, Elin Andersson, produktionschef Utbildningsradion.
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6521602
Andersson: Tack.
Groll: Ja vad tänker du när du hör Per-Axel Jansson berätta?
Andersson: Jag vill inte sådär jättemycket kommentera själva ärendet bakom det för att jag inte är insatt och har inte jobbat med det, men framförallt för att Per-Axel är en mångårig medarbetare som har gjort jättemycket bra program hos oss. Jag har haft mycket intressanta samtal med Per-Axel genom åren och jag känner inte att jag vill kommentera ... [avbryts]
Groll: Men du har kommit hit nu för att ändå lyssna på den här intervjun och på något sätt kommentera det som han säger. Han vänder sig ju väldigt tydligt till Utbildningsradion och till det som han har mött där.
Andersson: Jag vill jättegärna diskutera normkritik och det mångfaldsuppdrag och speglingsuppdrag som vi har inom Public Servicebolagen.
Groll: Men låt oss göra det då, för det han beskriver är ju att det förefaller att vara ganska lågt i tak. Vad säger du om den bild han ger när han då försöker beskriva hur han vill göra det här programmet och det motstånd han möter?
Andersson: Jag tror inte att jag som chef, ganska hög chef [ohörbart], ska uttala mig om det är högt i tak eller inte utan det ska då medarbetare göra. Men jag vet att det förekommer otroligt kraftiga diskussioner, väldigt levande samtal med ganska mycket starka känslor åt alla möjliga håll och det är ju både i den redaktionella kontexten och i kafferummet och vid fikaapparaten och ibland blir man meddragen i det där och samtalar om det så att det är inte så att diskussionen inte finns.
Groll: Men har själva idén då om normkritik blivit så stark på Utbildningsradion att det har blivit en norm i sig. För det är ju lite det som han talar om.
Andersson: Vi har ju använt oss av ett nytt ord som innehåller en spänning i sig [ohörbart] normkritik i ett internt dokument för att just få igång ett samtal kring vilka normer vi reproducerar när vi gör program. Så att såtillvida så har det ju fått en effekt. Sedan är ju ord svårt, vi sitter och reviderar den här policyn just nu, vilka ord ska vi använda. Men om vi slutar att våga problematisera kring de här begreppen och tystnar, då gör vi inte vårt jobb.
Groll: Men ge oss exempel på något av dom begrepp som du tycker är viktiga i den här debatten då.
Andersson: Att förhålla sig till att man inte bara är en klassisk journalistisk produkt, man ju också ett kritiskt förhållningssätt. Vi är ju allihopa som journalister vana vid att backa ett steg och fundera över den här saken utifrån ett kritiskt perspektiv. När du tillför normkritiken som begrepp så tittar du inte bara på saken utifrån någon annan och någon annan därborta utan du tittar också på varför väljer vi den här saken just. På vilket sätt berättar vi om den här saken och vem är det som är inkluderad i berättelsen om den här saken och faktiskt också, vem är jag?
Huitfeldt: I hans berättelse får man det intrycket att ni okritiskt har svalt en ideologi som knappt får ifrågasättas, vad säger du om det?
Andersson: Ifrågasättanden inom UR .. det är en levande arbetsplats med väldigt mycket åsikter åt väldigt många olika håll.
Huitfeldt: Så om du själv skulle ifrågasätta idén om normkritik för att visa på er töjbarhet i intellektet här, hur skulle du låta?
Andersson: För mig så kanske ordet normkritik, jag skulle kunna ge mig på en fundering kring om vi säger att det handlar om att hjärnan är en empatisk muskel, och om jag väljer att se det som att träna, att byta perspektiv, är ett sätt för mig att göra ett bättre jobb som kan bli relevant ute hos våra användare i en klassrumssituation eller i en utbildningssituation, så är det naturligtvis så att begreppet normkritik som sådant är ju liksom inte huvudpoängen. Det är poängen om att det här är någonting som man tränar och att använda ett signalord som normkritik är ett sätt att signalera "det här är intellektuell övning där man prövar att sätta sig i flera olika positioner. Och de erfarenheter vi har med oss som människor dom sätter sin prägling på resultatet av vårt arbete och är jag medveten om mina värderingar så kan jag välja vilken prägel det sätter.
Huitfeldt: Okej, vi tar det väldigt handfast då. Måste man vara afrosvensk tycker du för att kunna göra ett reportage om afrosvenskars situation i Sverige?
Andersson: Jag tror precis som jag säger, att det är en empatisk muskel vi har allihopa, men dom erfarenheter jag har med mig att alla andra betraktar .. jag var i Skäggesta igår..
Huitfeldt: Men kan du inte bara svara på ..[talar i mun på varandra]
Andersson: Ja men ärligt talat jag var i Skäggesta igår utanför Nyköping, en skola där det är 95 procent barn som har en utländsk härkomst, 40 procent har inte varit här mer än fyra år max. Jag sitter runt ett bord och har ett samtal om helt andra saker, hela tiden kommer de här ungdomarna in på "dom andra säger att vi är det", "dom andra säger att vi är", dom förhåller sig till ett yttre öga på sig själva hela tiden. När jag sedan frågar dom efteråt, ja men vad har ni för drömmar då, tre av dom här tjejerna vill bli läkare.
Huitfeldt: Mmm, men vad är svaret på frågan, återigen måste man eller bör man helst vara afrosvensk för att kunna göra ett reportage om ... [avbryts]
Andersson: Jag tror att jag behöver stå väldigt nära, det kan vara en väldigt bra genväg. Sedan blir det ju naturligtvis så att jag även som afrosvensk kan träna min empatiska muskel.
Huitfeldt: Men vänta om vi drar ut tangenterna här. Kan jag göra reportage om kvinnor? Jag är ju inte kvinna.
Andersson: Vad tycker du? jag vet inte [talar i mun på varandra]
Huitfeldt: Jag tycker att jag kan göra det men vad tycker du?
Andersson: Alltså jag kan säga som såhär att det finns naturligtvis hänseende ... ta litteratur till exempel, så tycker jag att det finns både kvinnor och män som kan skriva böcker så att jag kan känna igen mig som kvinna, men en annan kvinna kanske tycker att en helt annan författare ..
Huitfeldt: Jomen det jag är ute efter här är att finns det inte en risk att det här mångfaldstänkandet som har goda föresatser i själva verket leder till att människor reduceras till sin hudfärg, sin sexuella läggning, när målet med mångfaldstänkandet är att motverka det synsättet? Att det blir kontraproduktivt helt enkelt?
Andersson: Det är väl kanske därför som vi väljer att prata just om normkritik och mångfald, snarare än identifiering i första hand. Därför det räcker inte att stanna vid identifieringen, man måste fundera på vad den gör med oss.
Huitfeldt: Till sist, ni är ju ett företag som, precis som Sveriges Radio lever på licenspengar; det innebär att ni ska vara opartiska ni ska inte ta ställning i kontroversiella frågor. Med vilken rätt tycker du då att ni propagerar för en normkritisk ideologi i era program, för det är ju uppenbarligen kontroversiellt.
Andersson: Jag tycker inte att vi propagerar för en normkritisk ideologi i våra program. Vi tillämpar en arbetsmetod där vi tittar på mångfaldsfrågor, precis på samma sätt som vi tittar på vilken pedagogik förmedlar vi i det här programmet. Och jag tycker att vad det gäller offentliga medel och Public Service så finns ju Granskningsnämnden, varenda medborgare har rätt att anmäla oss. Vi blir väldigt sällan anmälda och vi blir i stort sett aldrig fällda.
Huitfeldt: Tack ska du ha för att du kom hit, Elin Andersson, produktionschef Utbildningsradion.
https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=6521602
Edit:
Citat:
Huitfeldt är den journalist som jag aktar högst på Sveriges Radio, kunnig och ställer genomtänkta följdfrågor. Han låg bakom reportageserien "Föregångslandet" som tog upp tabubelagda ämnen i förhållande till Sveriges självbild; De desillusionerade humanisterna lyfter frågan om ensamkommande på ett djupare plan och Den lyckliga hemmafrun i Breda är absolut värd att lyssna på.http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=4902
__________________
Senast redigerad av Passepartout 2016-09-22 kl. 06:11.
Senast redigerad av Passepartout 2016-09-22 kl. 06:11.
Herregud, vilken uppvisning i floskler, spårbyten och retoriska undanmanövrer...
