Citat:
Ja, det är enligt den likaså dumma baksidestexten* en hennes “loggbok, dagslägesberättelse, journal”, som vid goggling visar sig komma från bloggen finistere.se. 3 stycketyper utmärker sig: 1. Lite längre miniatyrer, fristående & avslutade, 2. generellt något kortare dagboksbetraktelser, och 3. små samlade kluster av spridda anteckningar om några rader var. Ingen ordnande, sammanhängande tråd utom en efter bara några sidor störande fixering vid den egna personens varumärke (trivsamt plirande i texttonen, ett jäkla tjat om Finistère över Vasastan, en väl tilltaget räknande av just namn, och hujeda nej inte mycket mer). Det är som om hon i&m bloggen lagt av med att Skriva, vilket är helt åkej för en människa, och kör annat vidare med samma verktyg:
Jag har inga problem vid självfixerade berättarjag, men detta är den verkliga privatpersonen och det enda som för mig mildrar intrycket av familjealbum över 1 person, satt i ICA-kvitton, är den inte mycket roligare likheten med många äldres kamp mot vikande minne medelst namnupprepning – vilket ändå skär sig lite väl dokumentärt mot den trivsamma ton hon tar till i identitet av tant. Några större ting förs på tal, men det får stanna vid just tal om att ha eller inte ha gripit sig an, snarare än ett egentligt gripande, och ändå överlag rätt banalt. Det hela gör sig nog bäst som ljudbok/-tapet, ett sommarpratarsubstitut vintertid och för många läsare/lyssnare säkert alldeles utmärkt så.
*
Ursäkta utviket. Ålen leder och jag har ingen aning, känner igen 1:a meningen men tycker “inför detta” ser språkligt skumt ut fast det kan komma av klippet. Kan lika gärna vara Hammarskjöld som Hieronymus.
Redigerat: Nej, meningsbyggnaden tyder på romerskt original. Tiden bör då för symmetri vara ‘omätlig’ fast ‘omättlig’ ännu fungerar idiomatiskt, och nästa mening ‘Vad är det, inför detta […]’, och det hela gärna i tid mellan Kristus & Konstantin, om inte tydligare tecken ännu utelämnade förlägger saken senare i tid.
Jag har inga problem vid självfixerade berättarjag, men detta är den verkliga privatpersonen och det enda som för mig mildrar intrycket av familjealbum över 1 person, satt i ICA-kvitton, är den inte mycket roligare likheten med många äldres kamp mot vikande minne medelst namnupprepning – vilket ändå skär sig lite väl dokumentärt mot den trivsamma ton hon tar till i identitet av tant. Några större ting förs på tal, men det får stanna vid just tal om att ha eller inte ha gripit sig an, snarare än ett egentligt gripande, och ändå överlag rätt banalt. Det hela gör sig nog bäst som ljudbok/-tapet, ett sommarpratarsubstitut vintertid och för många läsare/lyssnare säkert alldeles utmärkt så.
*
Detta kommer ingen undan med utan att redan ha egen kör.
Redigerat: Nej, meningsbyggnaden tyder på romerskt original. Tiden bör då för symmetri vara ‘omätlig’ fast ‘omättlig’ ännu fungerar idiomatiskt, och nästa mening ‘Vad är det, inför detta […]’, och det hela gärna i tid mellan Kristus & Konstantin, om inte tydligare tecken ännu utelämnade förlägger saken senare i tid.
Fortsätt på det vassa spåret om romerskt original.
