Nej, nu blev jag lite ledsen! Kunde hon skriva så dåligt? Jag har läst en del av henne som jag gillat. Och så var hon ju så gullig som person, träffade henne några gånger.
Nej, nu blev jag lite ledsen! Kunde hon skriva så dåligt? Jag har läst en del av henne som jag gillat. Och så var hon ju så gullig som person, träffade henne några gånger.
Fast det var väl nån slags blogg som blev bok? Det skulle väl vara lite prestigelöst pladdrigt. De två första citaten var ju också rent av bra.
"Betrakta den omättliga tiden bakom dig och den andra ändlösheten framför dig. Vad är detta, inför detta, för skillnad mellan en som lever i tre dagar och en som lever i tre människoåldrar?"
"Betrakta den omättliga tiden bakom dig och den andra ändlösheten framför dig. Vad är detta, inför detta, för skillnad mellan en som lever i tre dagar och en som lever i tre människoåldrar?"
Fast det var väl nån slags blogg som blev bok? Det skulle väl vara lite prestigelöst pladdrigt. De två första citaten var ju också rent av bra.
Ja, det är enligt den likaså dumma baksidestexten* en hennes “loggbok, dagslägesberättelse, journal”, som vid goggling visar sig komma från bloggen finistere.se. 3 stycketyper utmärker sig: 1. Lite längre miniatyrer, fristående & avslutade, 2. generellt något kortare dagboksbetraktelser, och 3. små samlade kluster av spridda anteckningar om några rader var. Ingen ordnande, sammanhängande tråd utom en efter bara några sidor störande fixering vid den egna personens varumärke (trivsamt plirande i texttonen, ett jäkla tjat om Finistère över Vasastan, en väl tilltaget räknande av just namn, och hujeda nej inte mycket mer). Det är som om hon i&m bloggen lagt av med att Skriva, vilket är helt åkej för en människa, och kör annat vidare med samma verktyg:
Citat:
Plötsligt kommer jag på varför jag med sådan hopplös envishet försöker få ordning på mina papper.
Det är för att ha en verifikation, ett kvitto på att jag finns. På att jag har funnits och kan bevisa det med urklipp, fakturor i nummerordning, kontoutdrag och böcker.
Marguerite Duras säger att kvinnor sparar mera än män.
Män samlar inte på sig bevis för sin existens på det sätt som kvinnor gör.
Kvinnor ordnar, sätter in i album, rangerar, spar sina bröllopsbuketter och gipsavgjutningar av barnens första tänder, kvinnor är tvungna att ha fler bevis på sin existens än män.
Enligt Marguerite Duras i La Vie matérielle.
Jag har inga problem vid självfixerade berättarjag, men detta är den verkliga privatpersonen och det enda som för mig mildrar intrycket av familjealbum över 1 person, satt i ICA-kvitton, är den inte mycket roligare likheten med många äldres kamp mot vikande minne medelst namnupprepning – vilket ändå skär sig lite väl dokumentärt mot den trivsamma ton hon tar till i identitet av tant. Några större ting förs på tal, men det får stanna vid just tal om att ha eller inte ha gripit sig an, snarare än ett egentligt gripande, och ändå överlag rätt banalt. Det hela gör sig nog bäst som ljudbok/-tapet, ett sommarpratarsubstitut vintertid och för många läsare/lyssnare säkert alldeles utmärkt så.
*
Citat:
Kom och hälsa på mig om tusen år är en fristående fortsättning på Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, min loggbok, dagslägesberättelse, journal. Fristående för att ingenting som har hänt förut har hänt igen, fortsättning för att ett nytt år har följt på det förra.
Världen är gammal men det som händer är nytt. Vem hade trott att hela västvärlden – inklusive Frankrike och Italien – utan vidare skulle finna sig i rökförbud på barer och restauranger?
Den här boken handlar inte om förändringen av västvärldens rökvanor, självklart inte, den handlar om sig själv, om sin författare, om sin läsare. En bok handlar om vad den handlar om och skulle jag – med några ord på baksidan – kunna säga vad boken handlar om hade jag inte behövt skriva den.
Detta är en baksidestext och det enda som kan stå i en baksidestext är: Läs den här boken.
Detta kommer ingen undan med utan att redan ha egen kör.
Ursäkta utviket. Ålen leder och jag har ingen aning, känner igen 1:a meningen men tycker “inför detta” ser språkligt skumt ut fast det kan komma av klippet. Kan lika gärna vara Hammarskjöld som Hieronymus.
Redigerat: Nej, meningsbyggnaden tyder på romerskt original. Tiden bör då för symmetri vara ‘omätlig’ fast ‘omättlig’ ännu fungerar idiomatiskt, och nästa mening ‘Vad är det, inför detta […]’, och det hela gärna i tid mellan Kristus & Konstantin, om inte tydligare tecken ännu utelämnade förlägger saken senare i tid.
__________________
Senast redigerad av Zwerchstand 2016-04-05 kl. 04:45.
& tack. Titeln är redan given, Kom och hälsa på mig om tusen år (Finistère 2006—7), så kör på!
.
