Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Två invändningar mot Alice T:s som vanligt mycket välskrivna text.

Dels har hon tyvärr en nedlåtande syn på svensken blott som ett instrument, som är till för andra: "Vårt självförakt försvårar andras integration"

Dels är det inte "vi"/gemene man som är initiativtagare och primus motor. Initiativen kommer uppifrån. Det handlar om ett (folk)förakt - inte om något spontant självförakt.

Ja, det vore något: Populistiska politiker/media som hakar på och förstärker på folkets självförakt.

Det som har hänt i viss mån är istället att delar av folket vill tillhöra och/eller anpassa sig till eliten och därför köper elitens folkförakt för att distansera sig från resten av folket.

Så läser inte jag alls det.

Snarare illustrerar hon den svenska kulturelitens förakt för sitt eget folk. OCh det är utmärkt att sådant skrivs i klartext.

Inlägg som behandlar 60 minuts besök i Rinkeby flyttade till aktuell tråd: (FB) Kamerateam från 60 Minutes misshandlade i Rinkeby
en hel rad OT-inlägg om ffa allmän invandringspolitik och repatriering raderade. Det finns andra forum för sånt: (FB) Integration och invandring
/Mod.

Barometerns ledare påpekar en förment paradox beträffande SD:s sympatier med Sannfinländarna och det svenska språkets påstådda reträtt i Finland. Tvåspråkigheten i skolan är bevarad men eljest på tillbakagång enligt Barometern; paradoxen som påstås är att SD:s kongenialitet med Sannfinländarna medför en de facto regress av svenskheten.

Populism ett hot mot nordisk identitet




http://www.barometern.se/ledare/popu...isk-identitet/

Men vilken sorts svenskhet är, eventuellt, på tillbakagång i grannlandet? Är det inte en ganska präktig och exkluderande variant av 08-svenskheten? Högernationalismen i Ukraina problematiseras inte i svenska MSM; ty de vill ju EU (plocka russinen ur kakan-gemenskap och antiryska sentimentet). Hur mycket nordisk sammanhållning riskeras med den finska allmogenationalismen istället för den upphöjda sortens 08-svenskhet som finlandssvenskarna representerar i sina enklaver i Finland? Varför inte se ljusare på saken, "krisen" innebär ju en "möjlighet". Samtidigt i Sverige chanserar språkkunskaperna - vad som framhävs som dubbelspråkighet är snarare halvspråkighet - och nationalsångens upphöjda Norden ersätts i direktsändning på SVT med platta jorden. Det är svårt att både äta kakan och ha den kvar.

Inlägg som behandlar Migrationsverkets krav på 28 extra miljarder flyttade hit:
(FB) Migrationsverket-vi behöver 28,4 miljarder extra detta år, samt 32 miljarder nästa.

// mod

Finlandssvenskarna är en spegel för svenskheten i Sverige och tillhörande neuroser. Även om kulturradikalismen, från vänster till höger, viftat bort svenskheten i Sverige så är det på sistone, med kniven mot strupen, som det gurglats fram några paniska formler av rikets ledning och redaktionerna om att bevara den svenska modellen - om än mest i betydelsen välfärdsmodellen.

Sitter legitimiteten i försvaret av nationen i minoritetsstatusen; behöver vi vara på randen till utrotning innan den nationella särarten blir legitim att försvara? I så fall, mäts minoritetsskapet utifrån vad som ryms innanför statsgränsen, den i kulturradikalernas ögon så förhatliga? Eller finns det en särart att försvara; en krispig krutong som kontrast i den globala soppan? Svenskarna är en minoritet i världen - eller "på jorden" (för att driva med Mello-moddade nationalsången den gångna helgen) - så finns det då inte något svenskt att försvara i det globala, i synnerhet nu när medierna masserar och rådbråkar oss med multikulti tjugofyra sju och globaliseringens köttsunami pressar och vräker sig över statsgränsen?

I följande artikel i Svenska Yle är det något så ovanligt som ett par nyfinlandssvenskar, väl integrerade, från Frankrike och Tyskland, som kommer till tals; minoriteter som integrerat sig i en annan minoritet; här kan vi säkert tala om berikning:

Fransyskan:

Bör vi, analogt, vara oroliga för att svenskarna i Sverige inte lär sig arabiska, eller andra generationens invandrare, inte lär sig sina respektive minoritetsspråk?


Det räcker med den finlandssvenska enklaven; konsumenten av fransk löksoppa bryr sig föga om antalet lager i löken.


Tysken:


Inga kulturella särkrav från minoriteterna på majoriteten. Det låter bra och fungerar säkert med en handfull ambitiösa danskar i Tyskland eller tyskar i Finland. Gäller något annat om vi snackar om exempelvis hundratusentals somalier, djiboutier, etiopier, syrier, irakier eller afghaner i Sverige?


Och fördöm inte svenskan i Sverige! Balkaniseringen är osvensk, även om själv är bäste dräng.

http://svenska.yle.fi/artikel/2016/0...re-svenska-rum

Svenska Yle har invandraralibit för att försvara det finlandssvenska. Fast de inte ser ut som invandrare. Annars är det mycket "dualism" i det finlandssvenska: 08-svenskhet i ord (PK-värdegrund) och NIMBY i handling. Precis som den offentliga svenskhetens företrädare i Sverige.

Avellanskan av Asylsvenskan har snappat upp det mediala prästerskapets, de goda chefredaktörernas, upprop i Finland; hon sällar sig till den "förtroendeskapande" *host*... ursäkta, traditionen att dementera - men automatiska dementier luktar demens:

Medier varken ljuger eller censurerar. Nog tramsat.


Sandvikenrapporten, brandkåren i Boden, mjölken i Forserum, OECD-rapporten, BRÅ-statistik, "FLYKTINGKRIS", 8 "svenska" gruppvåldtäktsmän på Finlandsfärja...




Men det mediala prästerskapet tar sig naturligtvis rätten att peka ut vilka som är "lögnmedia".

http://unvis.it/www.sydsvenskan.se/o...r-nog-tramsat/

"Medier varken ljuger eller censurerar"... Det bör betyda att de alltid säger sanningen. Hut går hem.

Det är vidöppna dörrar som sparkas in av Cwejman men likväl fullt njutbar läsning så här i rådande slaskväder. En ledare om hur rasismen är fullt ut legitimerad och korrekt inom PK-sfären så länge den kommer underifrån.

"”Det är bara vita människor här”. Så sade artisten Silvana Imam efter att hon vunnit en Grammis och tittade ut över publiken. Det var, enligt Imam, tid för ”Grammis och folk” att ”styra upp det”. Exakt hur det skulle styras upp är oklart. Men garanterat sitter det nu någon nervös arrangör hos Grammisgalan och funderar på hur man inför nästa år kan trycka in fler icke-vita i publiken.

Uttalandet säger en hel del mindre smickrande om tidsandan i Sverige.

Först och främst är det uppenbarligen fullt normalt att i möblerade rum hävda att personer med ett visst pigment är oönskade. Och att det inte är något underligt att anse att det behövs fler personer med en annan pigmenthalt i stället. Något som borde betraktas som ett reaktionärt extremistfenomen har upphöjts till något nästan vardagligt."

Jo men visst. I vissa avseenden är Sverige definitivt inte något tråkigt mellanmjölksland. Det extrema är det normala när PK-eliten är i farten.

"Rasfixeringen är inte bara farlig och destruktiv, den är uttryck för en myopisk och direkt antiintellektuell förståelse för världen vi lever i. Den förenklar in absurdum och kräver därefter korrigering av hudfärgsförekomsten. I stället för komplexitet erbjuder den populistiska verklighetsbeskrivningar. I stället för verklig förändring av samhället erbjuder den pigmentsbaserat ögontjäneri. Plocka in fler blattar, så är det avklarat."

Pigmentsbaserat ögontjäneri är väl en formulering så god som någon. Läsvärt i sin helhet!

https://www.gp.se/nyheter/ledare/kro...itiskt-korrekt

Enda anledningen till varför Cwejman är mot identitetspolitik är pga det på sikt gör att svenskar sluter sig och antisemitism ökar.

Krig och krig . Jag skulle inte kalla det mediekrig. Svensk press går under cencur. Du får gå till utländsk press för att läsa om vad som händer. För mig är svensk nyhetsförmedling bara ett komplement.

"Antiresisterna" är de mest helhjärtade rasisterna, eftersom ras/etnicitet enl. dem alltid ska vara den faktor, som man främst ska fokusera på i alla sammanhang.


Det ligger också i farans rikting för Cwejman, att inte blott den s.k. underrepresentationen av diverse minoriteter, utan även den slående överrepresentationen för en specifik minoritetsgrupp uppmärksammas, när man slår in på den identitespolitiska vägen.