Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Mona Masris "recension" i gårdagens Kulturnytt av den saudiske bloggaren Raif Badawis bok "1000 piskrapp", (vilket tillsammans med 10 års fängelse var Badawis straff för några blogginlägg), är verkligen ett skolboksexempel på uppfostringsjournalistik.

Masri inleder med ett konstaterande:
"Egentligen är innehållet i bloggaren Raif Badawis bok inte särskilt originellt. Han förespråkar grundläggande rättigheter: separation mellan religion och stat, att få uttrycka sig fritt, och andra ståndpunkter som sekulära muslimer länge diskuterat."

Det stämmer visserligen men hur behandlas dessa sekulära muslimer av svenska politiker och medier? Nalin Pekgül har som bekant dragit sig tillbaka efter massiv kritik från diverse pk-skribenter mot hennes granskning av skattefinansierade muslimska samfund. Skribenten Nima Dervish lämnade landet uttryckligen p.g.a. det bisarra debattklimatet i Sverige där han ständigt ansattes för sin kritik av islamisterna. Vänsterpartiets Kakabaveh fick en offentlig åthutning av partiledningen i Aftonbladet för att hon bl.a. uppmärksammade den islamistiska moralpolisen i förorterna. Hanna Gadban har närmast fått löpa medialt gatlopp för sin granskning av extremisterna och hennes nya post hos SvD är inte bara en tillsättning utan en markering. Så pass kontroversiell är alltså fortfarande kritiken av islamismen i Sverige.

Nej, Masri är inte alls imponerad av Badawi som prisats och hyllas världen över som en förkämpe för frihet och demokrati. Masri skriver: "Men som kritiker vill jag prata innehåll, och det är något med boken som stör mig. "

Det som "stör" Masri är en enda sak i Badawis bok och det är hans kommentar om den föreslagna moskén vid Ground Zero.
"Låt oss försöka sätta oss in i amerikanernas situation, skriver han. "Skulle vi tycka att det var en bra idé om till exempel en jude eller en kristen" begått attentat mot oss, och vi sedan tvingades bygga en kyrka eller synagoga hos honom?" frågar han retoriskt."
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6334200

Egentligen är Masri alltså inte intresserad av "innehåll" generellt utan vilka åsikter hon bedömer som korrekta. Badawis åsikter är fel bestämmer Masri och ägnar resten av "recensionen" åt ett resonemang om att man ska passa sig för att som Badawi ställa människor mot varandra.

""Diskussionen som Badawi för är också ett imperativ till muslimerna hos oss", skriver till exempel den tyske redaktören i inledningen i samma vi- och dom- anda som Badawi själv."

Masri sammanfattar det märkliga förhållningssätt som gör att Margot Wallström kan näpsa Badawis plågoandar i Saudiarabien medan Kakabaveh tystas då hon uppmärksammar hur mottagarna av de saudiska wahabbisternas generösa bidrag utövar sponsorernas läror i Sverige.

"Hans tankar om en liberalism för Saudiarabien är intressanta, men när han rör sig utanför sitt lands gränser tenderar han att, liksom sitt hemlands styre, bli enögd, och jag tolkar honom därför som en produkt av det saudiska samhälle som han kritiserar."
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6334200

Jag förstår helt ärligt inte poängen med Masris resonemang där hon jämställer Badawi med den regim som flår hans rygg i detta nu men budskapet är tydligt: Badawis verk har ingen relevans för den svenska ideologiska ankdammen. Det är icke godkänd litteratur enligt politruken Masri och SR som väljer att sända denna "recension". Masri avfärdar en person som lär bli historisk med konstaterandet att hans "enögdhet" gör honom ointressant för en större eller snarare svensk publik.

Däremot var det en "självklarhet" för SR-medarbetaren Masri att ge sitt stöd till det s.k. hijabuppropet som till stor del bedrevs av konservativa islamister (se islamisttråden för exempel). Då skrev Masri i DN:

"Men, som feminist är det ändå självklart att försvara alla människors rätt att fatta egna beslut. Är detta inte själva kärnan i en liberal hållning?"
http://www.dn.se/kultur-noje/kroniko...-slojuppropet/

Liberalism i Saudiarabien är alltså att kämpa mot religiöst förtryck och extremism och i Sverige att tillåta desamma.
Hur kan Masri få verka som "kritiker" och hur kan SR kalla detta en "recension"?

Jag brukar vara överens med dig om det mesta, men är du inte lite orättvis mot framförallt Cwejman nu? Karlsson kan säkert ha något slags social ingenjörskonst i åtanke, men den djupt antikommunistiske Cwejman är, vågar jag påstå, helt främmande för idén om en "Ny Människa". Han kritiserar multikulturalismen som ideal och är för att svenskarna oblygt och okomplicerat ska få utöva sin kultur som de alltid har gjort. Integrationen kommer då att ske på ett liberalt sätt med hjälp av den osynliga handen, lite darwinistiskt sådär.

Det framgår också av hans egna inlägg i tråden om hans artikel att han är rätt pessimistisk vad gäller många gruppers förmåga och vilja att anpassa sig till den västerländska kulturen. Gissningsvis delar han i egenskap av klassisk liberal J. S. Mills uppfattning om nationen som intressegemenskap och förutsättning för demokratin.

http://magasinetneo.se/artiklar/nationen/

Åsiktsmässigt befinner sig Cwejman mil från Birgitta Ohlsson och andra segerfeldtare. Han förstår mycket väl att massinvandring från kulturer med illiberala värderingar är ett självmordsprojekt. Liberaler brukar ofta vara utopister, men Cwejman är intressant eftersom han helt uppenbart är realist. Jag skulle säga att han är en nyckelperson om svensk liberalism ska klara av att släppa doktrinen om den fria rörligheten. Vid något tillfälle antydde han att han höll på att läsa in sig på Mills teorier om nationen, så det kommer förhoppningsvis mer i den här stilen.

Funderat mycket på hur så många mediepersoner kan ha så tokiga idéer om så mycket utan att ha logisk stringens i sitt resonemang. Och få gehör för det.

Själv tror jag det är Sveriges sk neutralitet som är grundorsaken. Sveriges politiker och därmed våra medier skulle alltid hitta en tredje ståndpunkt och "problematisera" även enkla saker.
Det började med öst och väst där vår neutralitet bibehölls genom att problematisera båda sidor. Sedan nord och syd. Och på den vägen är det. Nu är det Islam och religiöst förtryck som Mona Masri exemplifierar med.
Varje sak SVT/SR skulle debattera hittades eller skapades det alltid en annan åsikt som problematiserade även den enklaste frågeställning. Det skapades ett stort åsiktsradikalt kluster som alltid fick torgföra sina åsikter som om de vore vanliga i varje debatt. Hur tokiga de än var. Ofta var det samma personer som levde gott på att argumentera för den ena tokigare saken efter den andra. De blev en falsk progressiv kraft inom politiken. En kraft utan ideologisk grund. En kraft som fått alldeles för stort politiskt genomslag jämfört med folks åsikter ute i samhället. Det lönande sig att problematisera helt enkelt.
Vi fick ett politiskt, medial och framförallt ett utbildningsväsende som älskar att problematisera de mest enklaste samband, och även fakta. Allt gick i ett spinn där även matematik kan problematiseras. 2+2 är absolut inte 4 om det hävdas av en medelålders vit man.

Problematiseringen har blivit problemet. Problematiseringen som aldrig någonsin tar ställning sår tvivel om vad som är sant och falskt för vilsna själar.

Dessa vilsna individer söker sig till de krafter som ger svar som KÄNNS rätt. Det kan vara Islamsk fundamentalism, marxism, PK runkande eller andra extrema känslostyrda grupperingar.

Problematisering utan logisk slutsats är på sikt samhällsomstörtande.
Edit: De som förlorat mest politiskt inflytande på grund av denna problematisering är vänstern som tappat både ideologi, styrfart och kompetens.

Neutraliteten ja, under andra världskriget och därefter. Det naturliga hade förstås varit att ta strid för Tyskland och få med de nordiska grannländerna. Den gyllene medelväg som utifrån detta svek mot Tysklands folk har sedan kommit att omfamna även det egna. Resultatet är inget annat än förödande och systemkollaps.

Här kan man nästan tillägga att vad som känns mest rätt också är det mest samhällsomstörtande. Helt gränslöst är det dock inte, men det beror ju snarast på att dårfinkarna hela tiden måste förhålla sig till vanligt folk som trots allt faktiskt har spärrar och gränser. Därför blir det till att koka grodan genom att sakta öka temperaturen i hopp om att den inget märker fören allt är för sent.

Här är du inne på något väldigt viktigt som många, numera vapenskygga svenskar, räds att tänka på. För vad händer i ett samhälle när de enda som har vapen är brottslingar och en totalitär stats polis? Vi vill inte se att detta skulle kunna bli ett problem i Sverige men det tror jag att det kan. Och vart står vi utan ett egentligt försvar, eller i alla fall ett som är på tjänstgöring på andra sidan jorden, om vi måste förmera oss i motstånd mot politiker som vill inskränka våra rättigheter t ex?


Edit: Förresten, ska en tjänsteman (den gode Peter i artikeln) bedriva politik? Migverkets GD har kommit undan med det länge men va fan? Finns det inte regler för sånt där?

Det ligger mycket i det du skriver men om strävan efter neutralitet genom problematiserande fyllde en funktion och till viss del byggde på självbevarelsedrift i början så är den helt livsfarlig och kontraproduktiv nu. Medan Masri och liknande debattörer försöker överträffa varandra med teoretiska krumbukter och därmed håller sin publik i ovisshet, radikaliseras svenska förorter samtidigt närmast obehindrat.

Efter terrordåden i Paris intensifierades debatten i andra europeiska länder, inklusive våra grannländer, om hur samhällets och i förlängningen mediernas förhållningssätt till extremismen kan ha bidragit till utvecklingen med terrorceller över hela västeuropa. Den metadebatten förs mig veterligen inte i Sverige, inte utan problematiserande brasklappar som försvårar granskning.

Det senare var ju som bekant själva tanken med begreppet "islamofobi" när det lanserades av MBs lobbygrupper - en dimridå som omöjliggör kritik. Så effektivt var uppenbarligen detta lobbande att Masri tillämpar samma tankemodell i sin "recension" av en saudisk dissident. Det är fullständigt barockt när man tänker på det.

I Walid al Kubaisis dokumentär om Muslimska brödraskapet konstaterar kända MB-ledare att de i brist på militära möjligheter avser att "erövra" Europa genom att utnyttja dess egna mest centrala värderingar.
https://m.youtube.com/playlist?list=PLA7D2D3AC90B2A6F6

När det svenska politiska och mediala etablissemanget har problematiserat sönder varje logiskt och realpolitiskt resonemang är det förstås öppet mål. Masri framställer på fullt allvar en saudisk sönderpiskad politisk fånge som intolerant och underförstått islamofobisk - mission accomplished, åtminstone i Sverige.

Det fungerar i Sverige där medierna ser problematiserandet som målet med sin verksamhet. Där universitet ser det som bevis på kunskap och där den politiska scenen har det som främsta verktyg.

Apropå problematisera:
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=4850979
Aldrig röstat på honom men i detta hade han rätt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel...artikel=600830

Nej, Mona Masri ska man inte vänta sig någon slags konsekvens eller klart tänkande av. Det har varit tydligt ända sedan hon dök upp i Sydsvenskan för sådär fem år sedan med stort ego och tidningens kanske största bildbyline, i varje fall på nätet - hon är mer intresserad av medial positionering och av att säga något som låter coolt för hennes kompisar än av att tänka igenom något eller väga in fakta.

För folk som Mona Masri, eller hennes polare Judith Kiros, är det i stort sett otänkbart att backa upp "vit" kritik mot ett tungt arabland. Inte ens om en fängslad oppositionell och liberal bloggare delar samma kritik och är dömd till tusen piskrapp är det möjligt för henne att *inte* se det som onkel-Tommigt att då ställa sig på samma sida. Dessutom skulle det ju betyda att hon själv inte syns.

Masri är förstås en parodi på kulturjournalistik, men orsaken till att hon får härja som hon gör hos några av de traditionellt tyngsta aktörerna i svensk media (tidigare var hon hos DN ett tag) är att hon uppfattas som opportun (och säljbar). Hon tänker rätt saker, hon har hyggligt bra flow och är ett bra dragarnamn för att få...typ, Möllan-folket att ratta in "tråkmedia" som SR.

Huruvida hon har gjort mer än så själv för att landa sina jobb är okänt.

Inte alls min slutsats. SVT/SR är en organisation som arbetar för islam, för att omvandla Sverige (och gärna resten av europa) till en islamsk stat.

En väldigt bra artikel. Levererar åtskilliga väldigt viktiga poänger som tagits upp i den här tråden.

Läst Stefan Hedlunds bok "Århundradets brott: historien om hur Jeltsins män plundrade Ryssland". Den är väldigt läsvärd och han verkar vara rätt så vettig. Gissar att han varit smygdissident i flera år och tycker att det numera är säkert att outa sig. Tror hela 2016 kommer bestå av avhoppare och intellektuella som tidigare hållit tyst som helt plötsligt berättar vad de egentligen tycker. Synd bara att skadorna de åsamkat Sverige genom att vara så fega knappast går att reparera.

Det där är ett så stort svek att jag saknar ord, jag skulle så gärna vilja ställa en fråga till valfri politiker, hur tror ni att min syn på invandringspolitiken påverkas när mina vapen tas ifrån mig pga invandringen? När min livsstil med jakt tas ifrån mig? För kom inte och säg att det inte är pga invandrarnas brottslighet som jägarnas och sportskyttarnas och samlarnas vapen konfiskeras!

Kom heller inte och säg att dessa nya förslag inte innebär att vapnen kommer att konfiskeras för väntetiderna på licenser är redan nu närmare ett år på sina håll. Om femårs-licenser införs hur lång väntetid blir det då?

Ända sedan 80-talet har politikerna hånfullt och spydigt gjort narr av mångkulturens kritiker genom att säga att dom har en irrationell rädsla för att inte få behålla dom svenska traditionerna. Nu ser vi steg för steg att det är värre än vad någon kunde ana. Den stora folkrörelsen och vår äldsta kultur jakten kommer kanske att offras på mångkulturens altare!!!!!

Ställda inför fullbordat faktum (volymen som blev Jätteproppen Omar) så har det blivit poppis bland liberala debattörer att förorda manuella låglöneyrken; hur annars inlemma "nysvenskarna" i produktionen, integrera dem? Finns det då incitament att låta sig inpassas i allmogen, bli ett folkkärt motiv i den broderade blågula väggbonaden? Åtminstone tills befolkingsutbytet sätter stopp för sådan domesticering? Birgitta Ohlsson skyltar med uppifrån sanktionerad demokratisk patriotism, möjligen är debattartikeln ett bländverk; men oavsett vilket allvar som ligger bakom debattinlägget så är det en injektion som kan trigga intressanta (oikofoba? toleranta, beroendemässiga?) reaktioner i debattkroppen full av triggerkänsliga, blödiga blodkroppar.

Det är hausse på åsiktsmarknaden, den pressade svenskheten rekylerar och kommer att stiga till väders som en nyårsraket. Ett hemskt år ska vändas till framtidsutsikter. Hoppas det blir något mer hållbart än random nyårslöfte.

"Biggans" suspekt patriotiska skyltfönsterarrangemang till debattartikel siktar högt; är det en ofarlig position som aldrig riskerar att förfalla till leverans och betalning? Som jag sa ovan tror jag det har ett värde även som pur injektion i opinionsbildningen. Kan stora gränslöshetsförespråkare 'så kan väl jag', kan andra tänkas tänka.

Pilotprojekt för skattemoralen? Det vore något. Annars får man väl hålla tummarna i likhet med Skatteverket - Vår vision är ett samhälle där alla vill göra rätt för sig.

Enoch Thulin citerade ekonomen/samhällsvetaren Thomas Sowell härförleden:

---

En annan referens till Sowell gör Karin Rebas, generalsekr på Ohlininstitutet:

Konflikten mellan idealism och realism


Det framgår inte på vilket sätt det skulle vara "kruxet" med mindre invandring, som om grundpremissen är att alltid ha en hög invandring. Men lite problematisering ändå:


http://www.trelleborgsallehanda.se/o...m-och-realism/

Asylrätten är absolut, övriga skäl är det inte. Asylrätten kan tillgodoses i något av de transit- eller rent av uppehållsländer majoriteten passerat.

---

Karin Rebas skrev så här i början av september - med avsmak gentemot esterna och den ringa mottagningen i Estland - när känslosåsen pockade som mest i Sverige:

Sverige är ett rutinerat invandrarland



http://www.vk.se/1522632/karin-rebas...-invandrarland

Sverige är visst inte så rutinerat i krishantering... Idag efterlyser hon en "pragmatism" i debatten/politiken, någonstans mellan "ytterligheterna" idealism och realism. Som om realismen behöver mjukas upp av drömväv. Eller som det har låtit via s k public service vid något tillfälle när politiker har trampat i klaveret: Där värdig, prickfri, förutseende och kompetent blir "robot", medan småfifflande Mona Sahlin, blir "mänsklig politiker"; vill vi ha "robotar" som "våra" företrädare? Om valet står mellan de ytterligheterna, så ja tack. Förutom kvalitetsaspekterna så finns det ju möjligheten att stänga av roboten medan den förra bara fortsätter, nu som "nationell samordnare".