Citat:
Ursprungligen postat av
Nebeltag
Jag brukar vara överens med dig om det mesta, men är du inte lite orättvis mot framförallt Cwejman nu? Karlsson kan säkert ha något slags social ingenjörskonst i åtanke, men den djupt antikommunistiske Cwejman är, vågar jag påstå, helt främmande för idén om en "Ny Människa". Han kritiserar multikulturalismen som ideal och är för att svenskarna oblygt och okomplicerat ska få utöva sin kultur som de alltid har gjort. Integrationen kommer då att ske på ett liberalt sätt med hjälp av den osynliga handen, lite darwinistiskt sådär.
Det framgår också av hans egna inlägg i tråden om hans artikel att han är rätt pessimistisk vad gäller många gruppers förmåga och vilja att anpassa sig till den västerländska kulturen. Gissningsvis delar han i egenskap av klassisk liberal J. S. Mills uppfattning om nationen som intressegemenskap och förutsättning för demokratin.
http://magasinetneo.se/artiklar/nationen/
Åsiktsmässigt befinner sig Cwejman mil från Birgitta Ohlsson och andra segerfeldtare. Han förstår mycket väl att massinvandring från kulturer med illiberala värderingar är ett självmordsprojekt. Liberaler brukar ofta vara utopister, men Cwejman är intressant eftersom han helt uppenbart är realist. Jag skulle säga att han är en nyckelperson om svensk liberalism ska klara av att släppa doktrinen om den fria rörligheten. Vid något tillfälle antydde han att han höll på att läsa in sig på Mills teorier om nationen, så det kommer förhoppningsvis mer i den här stilen.
Du har rätt, jag är orättvis mot Cwejman - om man tar hans kompletterande formulering här på Flashback med i beräkningen, som jag nu letade upp (och kanske borde lagt på minnet). Han slår lite undan benen på sin tillskyndare Regulus som undrade hur "vi då gör för att uppnå en sund svensk patriotism", vilket ju var hela trådens och ledarens ämne:
Citat:
Tror inte att det går att genomföras politiskt. Det vore omöjligt och dessutom fel väg. Tror att det sker ganska naturligt. Att bo i ett land med stark identitet, vilket förnekas, men som existerar i Sverige gör sitt. Alla förutsättningar finns här. Litet språk, särpräglad natur med stark förankring i kulturen, lång autonom historia med en stolt historia inom litteratur, vetenskap och musik. Gemenskapen byggs på detta. Det som jag ser som det egentligen enda hindret är konstanta förnekanden, dekonstruerande processer och relativiserande av vad gemenskapen är. När man belägger det som många känner, oavsett om de är etniska svenskar eller inte, med skam, skuld och förklarar att det är skadligt hittepå då går något förlorat. Det är inte globalisering, netflix eller invandrare som är hotet mot den sammanhållningen utan att många i offentligheten väljer att förpassa nationell gemenskap till historiens skräphög. Så vad ska man göra för att uppnå målet, motarbeta de som har gjort det till sitt mål att förvägra både infödda och nyinflyttade tillgången till en gemensam nationell idé.
Dessa organiskt framväxande, underifrånkommande egenskaper hos en nationell identitet är dock inget Cwejman förfäktar i sin ursprungliga text, som med min elaka läsning faktiskt harmonierar väl med partikamraten Ohlssons idéer eller DN:s stående tema om ett nytt-lager-på-löken-svenskhet. Ingenstans nämns att det är politikens uppgift att återspegla och visa omsorg om redan existerande nationella gemenskaper - det talas om
behovet av en gemenskaphetsskapande berättelse.
Vilket för mig trots allt låter som att någon, att "vi" ska berätta något för någon. Snarare än min ståndpunkt att politiken och den goda nationalismen, att demokratin innebär att
lyssna in och avspegla folkviljan. Innan Flashback-korrekturen är det lätt att läsa in den alldeles vanliga liberala visionen om en svenskamerikansk medborgarpatriotism. Har t ex partikamraten Selimovic någonsin UTTRYCKLIGEN sagt att medborgarsvenskens Nya Människa ska skapas uppifrån och inte växa fram över tid?
Ja, man kan t om undra vad meningen med textens uppmaning är, om den där "sunda patriotismen" inte är något som kan skapas, utan förhoppningsvis växer fram av sig själv?
För jag håller helt med om att Cwejman är väl ägnad att agera motor för en nödvändig liberal reformation, som jag ju efterlyst. Jag har medvetet försökt påverka honom i den riktningen bl a i
hans egen tråd - och fick där principiellt medhåll. Dock utan avtryck i hans försiktiga texter.
Även det mål SD lämnat vidöppet vad gäller att synliggöra etniska svenskars erfarenheter av det mångkulturella samhällets friktion har han avstått att strafflägga i svensk debatt, trots att han diskuterat saken flera gånger här, bl a med mig och - återigen principiellt - inte kan låta bli att hålla med.
Ja, tvärtom har de enda inlägg jag känner till varit just osynliggörande av etniskt svenska erfarenheter av rasism och ägnats muslimer och judar. Som texten där han specifikt påstår sig inte känna till någon annan grupp än judar som flyttar undan rasism i dagens Sverige. "Judehorans" flyttlass värderas annorlunda än "svennehorans" i G-P, medan han på Flashback på förekommen fråga förstås tillstår att det är "rent nys att svenskar inte drabbas av rasism".
Så visst är jag orättvis - mot Flashback-Cwejman. Baktanken är att trigga G-P-Cwejman att driva en konsekvent linje.
