Lars Kriss, med förflutet på Liberala Nyhetsbyrån, leker med perceptionerna och läser statistik som fan läser bibeln. Oro är ju bara känslor:
Ett hugg mot folksjälen - Återigen prövas idén om öppenhet och solidaritet.
Citat:
Vi håller två saker i huvudet.
För det första. Det dödliga våldet minskar. Sedan mitten av 90-talet har antalet mord sjunkit från 100 till strax under 90 per år.
Hur många överlever med dagens vård, men blir invalidiserade? Hur många granater kastades, bomber briserades och skott på öppen gata avlossades förr? Hur många no go-zoner?
Citat:
För det andra. De senaste månaderna har varit extremt våldsamma. Tio döda och 30 skadade är resultatet av flera skottlossningar och sprängdåd.
Citat:
Rättvist eller orättvist. Mångas bild av Sverige är under förändring. Tidigare i veckan rapporterade den amerikanska nyhetssajten Vice från tre platser med varsin eskalerande våldsspiral: Mexiko, Mali och Malmö (11/8). Därefter har svensk och internationell media fyllts av det fruktansvärda knivdådet på Ikea i Västerås.
Återigen påminns vi om sprickorna i vårt samhällsbygge. Återigen prövas idén om öppenhet och solidaritet.
Citat:
Polisen i Västmanland är med rätta förtegna om händelseförloppet på Ikea. Två män är misstänkta för mord, en polisutredning pågår. Rubrikerna och spekulationerna i sociala medier triggas av att de flesta har en relation till möbeljätten.
Hur så "med rätta"? När källarmoskén/församlingslokalen står i lågor (av allt att döma självförvållat) så står trosviss domar om hatbrott färdiga av regeringen, den ungefär genom DÖ samtidigt nedlagda oppositionen, och samlade MSM. Var är dessa brölare nu, när två svenskar mördas på offentlig plats av utvisad immigrant?
Citat:
Efter varje dåd ligger det nära till hands att fråga hur det kunde hända, för att sedan konstatera att våldet har kommit närmare.
Felet med en sådan reaktion är att den blivit irrelevant. I stället för att fråga hur bör vi fråga oss varför.
Båda frågorna är relevanta, men i väntan på att Sverige "löser" hela världens upplevda orättvisor, och blidkar mänskligheten som aldrig blir nöjd, så kan man ju begränsa risken att "hur" blir den determinerande faktorn för ett våldsbrott; i det aktuella fallet skulle ju förvaring fram till utvisningen kunna vara metoden, så som i utlandet.
Citat:
Varför blev en mamma och hennes son ihjälhuggna på Ikea? Det troligaste svaret är att psykvården för traumatiserade flyktingar måste förbättras.
Nja, en förklaring är ju att den utvisade var på fri fot istället för i förvaring eller redan befordrad utomlands (till Italien t ex). Kanske vederbörande inte var psykiskt sjuk, men istället har ett temperament, eller rent av begick ett hatbrott. Det får vara nog med det överdrivna
omhändertagandet i Sverige. Som det är nu belönas lagtrots och bedrägerier, med ålder, överklaganden, mediernas benägenhet och diverse intyg från den dumsnälla vården.
Citat:
Det är en myt att våldet kommer närmare. Samtidigt är befolkningens rädsla för skottlossningar och sprängdåd konstant på flera håll. Resonemanget om att ”våldet kryper inpå” bygger alltså på en avslöjande samhällssyn om centrum och periferi. Segregationen har satt sig språket, oavsett vad brottsstatistiken säger.
Nja, en delförklaring att jag flyttade för många år sen var att det började explodera inom en radie av 100 m, då blev det lagom dags. Det är en myt alltså, det bara känns som om våldet kryper inpå. Det är samhällssynen det är fel på, inte realiteterna, får vi lära oss. Lars Kriss ansluter sig till den postmarxistiska traditionen att leka med orden och perceptionerna. Tron tros kunna försätta berg.