Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag håller med. Men jag vill hävda att denna ledare sträcker sig längre än sedvanlig svensk självgodhet och socialingenjörstro. Skillnaden består i att socialingenjören må tro att han kan ändra normer, värderingar och uppfattningar, inklusive trosuppfattningar, men han kan inte få gärningar ogjorda. En mördare är en mördare och så förblir. Oavsett tro, hudfärg och ursprung. Det är en egenskap som inte går att tvätta bort.

DN anser att mördare skall släppas in i landet och försörjas av de egna medborgarna, och alla andra åsikter är populistiskt mörker. Det är en åsikt som förtjänar att bemötas med självförsvar. Våld om så behövs. Jämför den antirasistiska extremvänsterretoriken. Ibland måste man släppa på det intellektuella och bara vara människa. Placera, i ett tankeexperiment, dessa mördare i sin omgivning, bland sina barn, tillsammans med vänner man håller kär. Det är där DN vill ha dem. Vad är rätt reaktion på det? Ett spett genom tarmarna på Wolodarski är första tanken, men räcker utmärkt väl med att en seriös diskussion - diskurs ta mig fan - startas om det förräderi dessa människor begår i all sin godhet.

I radioprogrammet "Samtal pågår" idag med Horace Engdahl så ringde det in en man som frågade om det var pga skuldkänslor efter WW2 som vi i Sverige kände en sådan skyldighet att ta emot så många flyktingar.

Av erfarenhet så väntade jag mig att få höra floskelmaskinen gå i gång men istället kom en ganska intressant analys som gick ut på att det var pga en känsla av maktlöshet pga vetskapen att vi är ett litet land som har avhänt sig förmågan att uträtta något, inget försvar längre etc etc som har lett till att vi istället vill låtsas vara en humanitär stormakt.

Den gamle Engdahl steg inte så lite i min aktning!

Det är samtidigt bra att debatten tvingar trollen ut i solen för att deklarera sina avsikter öppet. Hadley-Kamptz är alltså ingen naiv sossetomte som tror att välfärd växer på träd (ett släkte som skulle vara förlåtna för sin okunskap om det inte vore så att en del av dem faktiskt har politisk makt). Hon är tvärtom medveten om de förödande konsekvenserna, men vidhåller ändå att Sverige som vi känner det måste offras på den Gränslösa Godhetens altare. Ett arv som formats och vårdats av många miljoner valkiga händer sedan år 970 (och för all del innan dess) ska slaktas för att bereda plats för effekterna av en väpnad konflikt som pågått under 3 promille av den tid som förflutit sedan Sverige grundades av Segersäll.

Detta är ju "bra" såtillvida att nu kan läsaren se med egna ögon: Så här ser den ut, ondskan, när den befriats från alla försonande drag. Den som säger "javisst, jag vill trasa sönder allt, jag är stolt över det och jag skulle göra det igen och igen, mina ideal ska vara lag för alla andra och inget öga längs vägen är för tårigt för att jag skulle tveka att stöta kniven i det".

Med sådana vidöppet vidriga avsiktsdeklarationer som inslag i debatten kommer den invandringskritiska opinionen att växa som aldrig förr. Släpp fram alla de där trollen, ge dem megafoner, spaltutrymme, TV-utrymme.

Vänstern gör samma observation på Aftonbladets ledarsida. http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle21134314.ab

I en i övrigt tafflig text av en sommarvikarie görs en någorlunda korrekt om än förenklad lägesbeskrivning av högerns inbördeskrig:

Nu är det ju inte fullt så enkelt som ett politiskt spel som går ut på att slåss om att sätta bilder. Det finns en påtaglig och närvarande verklighet som antar alltmer parodiska former. Tiggare och den misär de sprider runt sig i form av läger och nedskräpning, knökfulla asylboenden i allt som har fyra väggar, är ingen "bild". Det är verkligheten. Vänstern och MUF vill bråka om huruvida grisen ska ha rött eller ljusblått läppstift och tror att det går att undvika debatten om grisen. DI och SvD har förstått att den tiden är över.

Värt att notera är att det är två sommarvikarier på DI som rör upp de hetaste känslorna, Uvell och Sonesson. Den senare är folkpartist och har inte tidigare gjort sig särskilt känd som invandringskritiker. Naturligtvis är det PM Nilsson som ligger bakom. Han har redan vid kontraktsskrivningen gjort klart vad som är Sveriges ödesfråga och sommarvikarierna gör som de blivit tillsagda.

Ja, det var en lika chockerande som stimulerande erfarenhet att få höra det slagets intellektuell kritik i P1 mitt på blanka eftermiddagen. Även partiet om kulturdebatten som ett organiserat ljugande, men framförallt den avslutande utläggningen just om svensk skuld och skam och dess förhållande till dagens flyktingpolitik. Modig frågeställare också, det hörs att han är lite nervös och inte utan skäl förstås. - Av någon outgrundlig anledning har dock just detta ämne fallit bort från programbeskrivningen på SR:s hemsida, jag undrar hur det kan komma sig.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...programid=3143

På DI, GP och SvP högersvingar man i högt tempo och med gott självförtroende. Och det är det senare som förvånar mig. Man ber inte om ursäkt, vilket givetvis både retar och skrämmer vänstern.

Min fundering är om det finns krafter i det fördolda, t.ex. mer konservativa krafter inom svenskt näringsliv, som ger dessa skribenter/redaktioner självförtroendet att veva på?

Jag tror du tänker på programmet "Allvarligt talat"...men jag reagerade också

...han sa något om "skam över vår maktlöshet"..

Men jag undrar; vissa grupper verkar snarare vara stolt över och applådera den svenska maktlösheten. Typ: "Hej..vi har haft det för bra...kom och pissa på oss...vi behöver det."

Kulturell masochism

Det är bra att vissa ledarskribenter sansar sig. Samtidigt så måste jag säga att min misstro till DN-liberaler nog alltid kommer finnas kvar.

Idealet hade varit att det tidigare korrupta gardet ersätts med folk som faktiskt har varit upptalat oppositionella. Det nuvarande upplägget verkar bestå av att DNs ledarsida (där alla känner alla, antagligen både professionellt och privat) helt plötsligt delar sig i två. Den ena halvan börjar skriva för Hjörne (som historiskt sett alltid varit kaozliberal). Den andra halvan fortsätter hos Bonnier. Hjörnesidans fd DN-skribenter blir sedan anständighetens sista anhalt. Höger om oss väntar avgrunden. Vill hellre se en utveckling där DN-liberalerna fortsätter med sekterism ända tills de helt enkelt ersätts av dugligare folk. Efter amöbasplittringen kommer vi få dras med samma tyckarklass som förut i ännu några decennier där ena sidan är mer sansad och bråkar med sina privata vänner på den andra sidan som upprätthåller den klassiska svenska dårpippi-linjen.

Sannolikt...tänk Sören Gyll och gänget...tror du näringslivet vill ha 8 år med Romson och Löfven under DÖ?

Är inte helt säkert. Gorbatjov tog över efter Tjernenko för att göra de nödvändiga förändringarna inom systemets ram, liksom Egon Krenz tog över efter Honecker med samma mandat, men ingen av dem blev långlivade. Revolutionen har alltid en egen logik som är svår för någon enskild eller för ett system att kontrollera.

Men i värsta fall har du rätt.

Good point, även om jag tror att Sören Gyll och hans kompisar i Di är bara frontfigurer för folk fortfarande i karriären. Det skulle naturligtvis vara bra, men bedöms nog omöjligt om ett gäng tunga industri- och t.ex. bank-VDar som fortfarande är sittande kom ut med kritik. Det är synd.