AT (avtändning, abstinens) på benso [sammanfogad tråd /Mod.]

... Tramadol funkar bra för mig men vill veta så det inte förvärrar min abstinens med tiden? Alla säger olika så vet inte vad som stämmer. Så vet ni nån medicin som är väldigt olik benzo så är jag väldigt tacksam. Och detta handlar inte om att ersätta till o torska på nån annan drog utan ska ta vid "BEHOV" obs. Gillar ej alkohol så de e inget alternativ.
Mvh

Tjena KSDR. Först och främst, jag vet vad du går igenom även om jag är bortskämd med extremt hög tolerans med droger och dess biverkningar.
Jag har käkat alla benzo i ca 20 år men sällan stått på någon medicin mer än 2-3 år, med korta avbrott för att jusat slippa vara beroende (vilket jag ändå var). Jag har alltid garvat åt alla pajasar som måste läggas in för avgiftning/detox.
Jag har nog binge-benzat för det mesta och ingen medicin är vackrare än just benz för mig. Morfin i all ära men just den fantastiska känslan av att vara ångestbefriad har alltid dragit mig åt Alprazolam och Lorazepam-hållet.
Jag minns speciellt en kort 3 veckors-period då jag slängde jag i mig 300mg xanor, 400mg nitrazepam och 600 mg temesta tillsammans med alkohol och överlevde. Jag har alltid stått på medicinering på Xanor men under just den perioden sparade jag ihop nog med cash för att totalt binga skiten.
Jag fick plötsligt nog av att sticka huvudet i sanden och fejsa livet utan allt.
Jag som alltid skrattat åt fjantar som ojar sig "åh gud det är värre än heroin AT" fick en slev av skiten. Jag körde cold turkey rakt av.
Dom första dagarna var ok eftersom jag visste att det skulle vara tufft så jag stålsatte mig.
Men efter första veckan fick jag sådan yrsel att jag trodde jag skulle dö av skiten. Marken skakade under mina fötter och jag fick hålla i mig i husväggar när jag skulle handla mat. Panikattacker varje dag. Och jag trodde det var det värsta som kunde hända men den molande ångesten var 20 ggr värre och den satt i cirka ett år. Jag isolerade mig helt och hållet och kunde knappt ta mig ur sängen.
Varje dag funderade jag på att ta mitt liv och hur jag kunde göra det så smärtfritt som möjligt för mina anhöriga, mig själv sket jag i totalt.
Idag äter jag benzo när det är överjävligt och det fungerar bra. Men hur skiten kunde plåga mig varje dag i över ett år är något jag fortfarande inte förstår. Andra droger går ur kroppen relativt snabbt men benzo är verkligen att dansa med satan. Speciellt dom mängderna jag slängde i mig.
Kallsvett. Skakningar. Gråtattacker. Ibland fick jag epileptiska anfall och vaknade upp helt nollställd bara för att återuppleva skakningarna och ångesten några timmar senare. Torskade varje jobb under det året. Jag klarade bara inte av att leva normalt
Jag använde andra droger för att orka med det hela men det hjälpte bara temporärt. Jag ska inte ljuga, det hjälper ibland men helvete vad det kostar. Har inga vänner kvar, bad alla dra åt helvete.

Så jag vet vad du går igenom och jag rekommenderar verkligen att du löper linan ut, hur larvigt och moraliskt det än kan låta.
Efter det vidriga året var jag helt fri men ångesten var kvar. Men det var inte AT-ångest utan den vanliga ångesten som jag brottats med i halva livet. Jag använder fortfarande Xanor men bara stötvis under extremt jobbiga perioder.

Alla säger "byt inte ut ett beroende mot ett annat" men jag förstår verkligen hur det lockar. Kanske lyrica som någon sa. Den är inte så nasty att skaka av sig.

Önskar dig all lycka med att bli fri från mardrömmen du befinner dig i just nu. Det blir bättre, det tar bara jävligt lång tid om du har otur. Depersonalisering är bara förnamnet men det går över. försök köra ett mantra och övertyga dig om det.

Go hard buddy, du blir fri om du vill det. Försök omge dig med snälla människor som inte dömer dig så hårt men ändå håller dig på banan. Jag körde helt solo och är fri från det dagliga beroendet, men ibland måste jag använda det. Och kan du lyckas skaka den dagliga höga dosen har du kommit långt.

Som Gregor säger, ät absolut inte tramadol under Benso-at. Kanske känns något bättre för stunden, men risken för livshotande ep-anfall ökar nåt enormt. Pregabalin och gabapentin kan hjälpa, men de är också beroendeframkallande.

Min första, spontana tanke när jag såg rubriken; alprazolam borde funka bra mot abstinensen... men det kanske inte är ett bra alternativ?

Ytterligare en reflektion riktad till phixarn: 2 gram gabapentin är fan en bebisdos i det här sammanhanget. Vill ts lindra en alpra-at kan nog betydligt högre doser krävas. Har ingen erfarenhet av gabapentin-at, men däremot har jag tänt av från pregabalin, och det var ingen höjdare kan jag säga. Preparaten är jävligt närbesläktade, och kommer du upp i högre doser gabapentin lär du inte må toppen när du lägger av direkt. Som sagt, 2000 mg som dygnsdos är fan ingenting.

Hoppar in med en fråga här om någon vet hur bra MODAFINIL fungerar?