Religion - en mentalsjukdom

Varken eller och/eller det beror på vem man frågar. Det finns fler svarsalternativ än de du presenterade. Är du en bög i en bur?

Demonisering är alltså ditt syfte

[quote=grelin1999|53828228] Varje individ med ambition har en inre drivkraft mot någon slags vision, bara det att somliga fastnar i sina cirklar och förstår inte är de jagar sina illusioner, istället för att använda denna inre drifkraft.

Att fantasin är kännetecknande för mänsklig individ behöver man inte se som att fantasin självt har något syfte, enda syftet är att det genererar krativitet. Du måste vara kreativ, för att sägas ha nytta av dessa liksom mentala vingar att kunna bära - när fantasin för sig självt ockuperar en individ men den inte förstår hur använda den energin.. kan det utvecklas vanmakt eftersom fantasin självt behöver förr el senare associeras och rotas.

Det jag menar med värdelöst grubblande, dem som känner att det fyller någon mening i att sitta och dagdrömma och känner sig väldigt filosofiska, i själva verket kan de ha avstannat, de känner inte längre mening i att ha fastnat (men hittar inte längre planlösa "ingivelsen som slog slint) som offer för sina grubblerier och börjar glorifiera trassliga funderingar intill meningslöshet, inom religion finner dessa människor varandra.. och som du vet nu... kan de aldrig få fatt i det den meningsfullhet de ofrivilligt fastnat i, att förväxla en förvirrad fantasi, till att på fullt allvar ses som mening-med-livet.

Jag tror fortf. det är en form av jag-svaghet, som inte är så meningsfull som människan ändå vill försvara sig med att det är. Att ägna sig åt fantasi som aldrig finner väg ut utan bara sväller, är motsatsen till hur kreativt fantasiflöde når fram till värdefulla insikter som via övergång till mer konsoliderade tankearbete... fått ny form (tack vare denna fantasi) och NÅR utforskningens villkor.. det konstruktiva sökandet... som i sin tur når fram... och där det associativa tänkandet KAN förenas med fantasins ursprungliga syfte, det som de drabbande grubblandet det drabbande dagdrömmeriet aldrig får fatt i, eftersom det ju faktiskt förlorat sig i att inte längre förstå vad som fick den att fantisera och avstanna - det är skillnaden, när fantasin genererar lust att söka, gentemot förlamar och blir ett fluffigt jag-finns-till-fantiserande , varför-finns-jag-till-grubbleri, varför-händer-detta-mig-trasslet.... vad -har-jag-gjort-att-förtjäna detta massiva fantasiflöde-grubbleriet och det BELÄGRAR din hjärna, att aldrig förstå.. så länge man känner-mening-med-sig-själv och sina miljoner tankar.. att försöka hitta på en källa till dessa tankar, eftersom du aldrig kommer hitta den källan... det är inte därför du tänker och känner!

Du tänker och känner, för att slippa som barnet, fascineras av att du kan tänka o känna, barnet fascineras av sin existens och att kunna... barn är lika exalterade över att kunna knyta ett skosnöre som den dagen de förstår att det var deras egen tanke som kunde lura andra... och ha makt.
Men barnet fortskrider i användandet av fantasin, när barnet får gud att tänka på, vänder kreativa flödet, var så säker!



Skillnaden med gudsfantiserandet och den tillfredsställelsen att fastna i den jakten är att riktig forskning/sökande...där kreativt flöde är ett absolut måste, är att det ena är narcissistiskt och FÖRHÄRLIGAR tankens känsla! Dt andra har mognat ifrån den naiva tillfredsställelsen att fascineras av sina-egna-känslor som följer av jakten i sig.

Likna det vid platonisk förälskelse... det är tanken på förälskelse som driver med objektet, medan riktig förälskelse.. når fram till ansvarskänslan, som VÄNDER fantasin.. till en helt annan kvalitet.. som går in i .. en pseudovärld av slummer.

Det märks en tydligt skillnad på en naturvetenskapligt förankrad filosofs ansvarskänsla, då den alltid lyckas finna tillbaka till fantasins ursprungliga trigger... gudsjägaren... grubblaren, har däremot förlorat sig i att själv börja alstra illusioner, inte längre visioner... förstår du?

Du vet inte längre varför du är så upphängd eftersom självspeglingen trixar med dig med enbart känslorna och tillståndet det får dig själv i, som fascinerande.

Du är trixad av din egen hjärnas flöde, som du inte kan ta vara på längre, jag tror du behöver sortera mera, men sortering och klasssificering är ju ett skällsord i din värld.. inte sant



Men krävs bra självcensurering att bli som du, och bra självrannsakan att komma på sig som drömjägare och ta sig vidare och ut.



Men du förstår aldrig varför, eftersom du förlorat dig i självspeglingen av naiv art. du kommer inte ur fascinationen att exaltera det meningslösa som leder dig till att sitta med gamla böcker i tron att du ska lösa livsgåtan, "varför"


och börjar forma ett narcissistiskt präglat försvar och kräver fortsatt beröm för det..

Det beröm som ett barn behöver, men inte längre när den fått detta beröm, när det är tillfredsställt skulle barn som fortsatt får beröm för vad de redan fått erkännande för, drabbas det av tristess så de forskar vidare.. i takt med den kognitiva mognaden, och tankarna blir inte bara nyfikna utan beroende av omvärldens funktionalitet, varför de (med tillfredsställelse av bejakandet, som sagt, först) känner trygghet att vilja förvärva mer, och mer... och mer.

De får smak på förverkligandet, vilket är det kreativa tänkandets mening och mål. Det målet har du ju inte ens fått korn på, du gudsjägare, letar ännu som ett vilset barn.

Det är i sanning, komiskt.



... för att en inre otillfredsställelse har någonstans gått i baklås, i identitetsutvecklingen.
...var är egenvärdet, att stabilt kunna vara färdig med? du pratar om att förstöra den solida plattformen, som fungerar som en kontrollmekanism i huvudet, men allt bara svajar i ditt huvud, så fort en text har "gud" så börjar din hjärna utlösa de illusioner du menar är framåtskridande?

...säg en enda person som inte kan sätta sig ner, och ge upp livet.. börja tänka på det istället, och vänta på att varför-frågan, blir löst av att tänka-på-gud?



Ni behöver förhärliga det, för att inte drabbas av total meningslöshet, av att aldrig hitta riktigt fram. Men förhärligandet i sig, är avslöjande.

Gudssökandet var som mest offentligt sanktionerat, i en värld där grav analfebetism, och oförmåga att förmedla sig... var ännu grundtillståndet i folkmedvetandet, där blev gud en stoooor stor entitet, att "filosofera" omkring, medan tiden går...


Det var otroligt längrsedan nu, kreativa tankeflöden har åstadkommit mycket sedan dess, och det är ingen myt att "gnuga geniknölar", hjrnan behöver också massage..

Det är ingen massage, att cirkla inåt i grubblandet om vem man är och varför man är...


Frågan i sig, är meningslös.

Vad är din uppgift, borde du fråga dig. Vad kan du göra för någon idag... du borde sondera terrängen och fråga istället ; vad mer finns att åstadkomma, finns något spännande idag, att förbättra... i den anslutningen, fördubblas den meningsösa fråga som du annars uppehåller dig vid, eftersom man filosoferar medan man aktiverar energi.

Att sitta och tänka -på-sig-själv-jag och -min-gud.. sedan vi-och-vår-gud.. är att uppehålla sig vid gravt förtjockad illusion som blir ännu starkare blockad ju mer man älter det.

Ältande, barnet åtminstonde har viss rätt att inte-förstå-det-okända,men friska barn förstår förr el. senare att det är meningslöst att bygga en stege av pinnar till månen. De ödlar inte den tankeenergi åt sådana projekt, att nå sina fantasier, du bokstavligen beter dig som ett barn, men etiketterar det som djupa-frågeställningar... det finns mentalt trassel soom fluffar upp det som du på ytan presenterar som "livsfilosofi" , för du menar ju att det är värdefullt att ägna sig åt mental vegetativt tänkande.

...du alltså vill, att alla ska iaf försöka bidra med lite material åt stegen upp till månen, eller hur, oavsett vilket material, det viktiga är att den destruktiva illusionen.. ska kunna förhärligas, (destruktiv, eftersom det är tanketrasslet som du en dag, någon dag.. började behöva benämna som, vettigt.. den dagen du förstod hur man kan förhärliga sig i vanmakten.. du förstod .. och många barn förstår "vinsten" av att hänga på... vinsten av att uppfylla andras meningsfullhet... i hur de.. också följt sinnesförvriden aktivitet, som en dag för längesedan sågs som vettigt.. och klokt...

...det som idag har identifierats som inte lidande.

Som det är. Att tänka o känna men aldrig komma fram, det är itne längre filosofi... det är att ge upp och nöja sig med "Gud" , slutdestination.. men förstorar man upp sin spegling... och börjar fixera centrerandet kring speglingen där föreställningens huvudpartner är du själv men för att föreställningen ska kunna föreställa, behöver ges ett eget namn, så är det gud.. som "får skulden" , inte du.. ja förutom de stunder när skaparen själv (du) inte alltid orkar.. axla så tung fördrivning av känslor att orka ljuga för dig själv, där faller ni hårt.. men reser er igen eftersom gudsbygget ju är rätt skraftigt förborgat, så du har inga problem att hoppa mellan religion och religion, ta fatt i annan version av självbedrägeriet.


Att det handlar om livslögn i mycket förädlad massiv form, står dock mer än klart och tydligt.

(där gudskomplexet ännu r starkt på det gammedlags viset, kan man ofta se mycket allvarlig misär, Indien är en sådan kontinent, t.ex arabiska världar där folk lever nästan som de levt senaste århundranden)

...de får aldrig tag i mer än illusionerna.. det driver inte framåt - så man kan ju enbart förargas över den "materielism" som andra som inte jagar illusioner, uppnått.. och fortfarande ändå kan skratta gråta och enbart leva.. men.. förkastar inte det-som-är.

Den dualism som kan ordas om, har i existensen en helt annan betydelse, i det fysiska..



När du säger "att tro på något högre" , och din frågeställning öht, vittnar om hur få erfarenheter du har.

Hur lite du förstår av tankens sekvenser och funktionalitet i det stora, eller i det lilla. Olika tankekaraktär i olika miljöer, att du borde ha förstått att det ska väldigt mycket ambition till, att inte släppa "de högre målen, som har högre tänkande, som drivkraft" , det når också någonvart.

Varthän når dig, din gudsfixering menar du?




Trams
Trams på pubertal nivå.


Ytterligare bortfokusering av pubertalt trams och så är du en dramaqueen, åter igen visar du dig vara en hoppjärka som inte själv förstår vad du söker men vill dra in andra i detta mentala spel.

Tror du att lite historiska snuttefierade i sina små brottsstycken skulle få mig och andra att ännu mer, börja tendera att hoppa på den tröstlösa gudsjakten?



Irrelevant, du har inga källor till dessa hänviasade personer och du BARA SLÄNGER UT DETTA som köttstycken åt vad du tror är djuren omkring dig i flashbacks-dammen (och menar att du själv med annan ännu mer mentalförslavande litteratur är ..*ännu *djupare) , i att det inte är rollbesättande figurer i ett dramaspel. Du är ju inte ens källkritisk.

Det är trams vad du kommer med!

Skulle detta vara något för kreativa barn, att bita i menar du?



Här kom finalen!

Du förstår inte det högre.... dit medvetande kan inte ta in, det högre.

Det matchar inte med desillusionerna som åderförkalkat och drmed begränsat förmågan att hantera kreativt flöde.

För du ser ingenmening med det högre tänkandet, du vill ha DRAMA. Du vill ha knslor i passion och gråt och du vill ha klagan om livet. För att ha något att orda om.

Så är det med känlsoutpressande grubblare. det blir ett självändamål, att grubbla över grubblerier och ju fler känslotrasslande dramor, desto mer har du "att göra" Det du ser som "andligt givande"

..men du förstår det nog inte sjlv, du föredrar ju de mer förädlade benämningarna, dock.. är det detta det handlar om. Jag känner igen det förstår du.




Tesen?

LOL

...jösses, varför besvarade jag dig öht...

...fick halvt härdsmälta i huvudet ... du kunde ha uteslutit din goda smak att hänvisa till det du tycker är auktoritet, det du drar fram.. men som du förkastar i andra diskussioner... men varenda gång du vill ge dig giltighet, kommer bibeln upp... så du inte tappar vad du själv tycker är "andlig mognad" ?

jag ser osäkerhet, ett ständigt pendlande, och att du ännu står lika famlande i vad gud är, och inte kan direkt påstå att ateisterna har mindre kännedom om "vad, gud är"

[spoiler]det är som jag beskrev, känslor i spinn.. och fumliga försök av gamla filosofer... att paketera om det och göra metodik av det.. den metodik, som ine längre gäller.. det kom en hel del paradigmskiften efter analfabetisk sinnesförvirring.. idag är analfebetism inte längre så förhärligat, men ju mindre förståelse för tingens inre väsen man har, desto större fallenhet för fabulering, att du nu tror att Jesus.. skulle stå förkläde för dig? och att om du är förvirrad, då ska det vara okej, att du bara lägger upp en jesusbild... för att vad, försöka beskriva dig själv?



(ska jag dra upp all auktoritet som står bakom min utläggning? vad skulle det säga om mig.. jag går på egna ben, jag drar inte fram de ledare som hjälpt mig att komma fram till vilken otrolig atrapp du förhåller dig till, åtminstonde har jag inga atrapper, därmed är min filosofi.. kanske inte längre filosofi, för du kan inte utveckla den, den är funktionellt levande icke-fix och FYLLER en mening.. jag behöver och ska inte uppfylla, för att uppehålla mig vid mig själv här ett tag, men låt mig slippa!!

det var du som introducerade självförhärligandet som "meningsfullt"

...alltid lika meningslöst att ge sig in i de fantasilösa grubblandet, det slutar med en satans massa ord, om det mest avskyvärda, självförhärligandet, MIN mening.. i att framföra det mest meningslösa babblet männskor kan åstadkomma, att orda gud.

vilken duktansvärt förljugen mental atrapp ni har och hur fruktansvärt patetiska trix ni har att dra med er så många massor ner i idiotin, i det jävla vegeterande nonsenssnacket ni ständigt försvarar er med. Det är en lisa för själen att ta en sup och låta idiotin rinna ur skallen, men jag föredrar att ta mig i kragen och inser att jag är en människa, som människa kan en gudsgestalt aldrig ända mer än som en mänsklig grstalt, inte så konstigt när gud är människans spegling, gud är den slutliga produkten av ultimat narcissism som gått i kollektiv massiv neuros. (och då är det därmed "fint" ?)

Du ska bara inse det.

Det är många som inte kan och inte vill inse, vad spegling är. Det går inte att få en myhammedaist att inse att hans tusenfaldiga böner, var förgäves....

...men han fortsätter för det, så är det när man fastnat i sin mentala förespegling.

Religionen, som förespegling, låter bättre att ha en moské att gå till, än att gå til mentalsjukhuset, men i ett mentalinstitut, sätter man sig också och älter hjärnans alla dramor. vilken effekt får det? att fler fjärmar sig konkret målsökande... vad är utkomsten? religionsgräl. av "filosofisk art.. för det har med tankar att göra, därför filosofiskt? .. när udsgrälare letar efter vilka tankar det var som var rätt.. och vilka som inte.. leder till.. den berömda mental-atrappen, så det går att få mental orgasm... leta efter känslan, som gav ingivelse att fortsatt sätta sig och älta gud ... om man tänker på antal bönestunder...



....så är det en konvulsivt utlöst mani, i omlopp. du vill enbart inte inse det och ta det i din mun, det låter bättre med "gudsfilosofi"

ordet.. är som ett klädesplagg, du trivs i, men att du är drabbad av neuros.. tja, det är din sak, längre än så vill jag inte gå. men diagnosen är tagen ur luften.





det är i flera stycken, inte bara tragikomiskt. det är ofta enbart tragiskt i de förödande efterspel som extremt gudsgrubbleri medfört.

men du kan ta det på tråden om vad alternativutopin "om religion aldrig fanns som maktstyrningsmedel" .... skulle hämdaktioner och de gräl som är religionsutlösta, då kunna ha sådant grepp om dem som ännu är mentalt förvillade och inte skiljer på jag du han hon och det?

...för man ju upphöjer det i att se det som fint, att upplösa en sunt jag-nav. som relaterar associativt kreativt, inte disassocierat ut i det blå.... för att försöka plocka ner gud att ha som nallebjörn att gulla med, nej du vill inte inse det degenerativa som det har medfört, slumra på du.

Ja, jag är kunnig inom detta. Jobbar ännu, men sedan många år i somatik, dock finns något som går under benämning konvertering, när individer behöver konverteras från somatisk vård till psyk. Inte så ofta men det sker. Jobbat i allmänpsykiatri i flera år.


Ja, det finns många fall av religionsutlösta neuroser, att t.ex sekter eller religionerna skapar olika slags grupperingar av individer som vill "gå längre" i sitt s.k andliga sökande, jag är inte allvetare, dok vet jag hur rabiat försvarsmekanism kan ta sig, hur långt mytomani kan gå där försvaret börjar gå i desperation i att förlora greppet.

Det är i fasen där tron rämnar.. som de värsta mentala utlevelsen manifesterar sig men på väldigt olika sätt ; alltid "tolkningsbart" , som det är med psyk. (men inte med somatik, där den internmedicinska bedömningen ges insyn, utifrån att fler parameterar kopplas på)





Det är inget båg! Även om jag reserverar mig för att det är nog självklart så att de allra flesta väljer att inte söka...



Jag jobbar ännu inom området, men inte så direkt. Dvs somatiken enbart idag, och det var minst fem år sedan jag bevittnade en regelrätt konvertering, där det handlar om psykiatrisk överbyggnad i själva den manifesterade åkomman som den sökande primärt behandlas för. (psykosomatik, man väljer ofta att förbise den mentala eventualiteten... om vi säger så)

...personen får ofta sköta det själv. (vilket så klart riskerar att det förvärrras, eller tolkas som ett "bejakande"


Kom ihåg att religion, är ett upphöjt "*akademiserat, områdets olika arenor genererar olika accepterade utlevelser, befinner sig inom ramen för angränsande.. humanorium" , så det kan vara kinkigt... att "ges rätt", de religiösa, har andra juridiska kringomgärdade , med annan samhällspondus, försvarare.

Teologi, är ju legitimerat gränsöverskridande men överbeskyddande förvaltare, och så bejakat att tänja på psyket... från första början.

Det har även du så sluta hyckla och sluta pådyvla.

Mycket underhållande läsning. Tack tack.

Nej. Väldigt barnsligt av dig att skriva så. Det är uppenbart för alla som läser tråden du framför en mycket korkad och felaktig slutsats.

1. Man kan vara "kunnig" inom psykologi, psykiatri och det som hör till det mänskliga psyket och demonisera.
2. Man kan vara "kunnig" inom psykologi, psykiatri och det som hör till det mänskliga psyket utan att demonisera.
3. Man kan vara "okunnig" inom psykologi, psykiatri och det som hör till det mänskliga psyket och demonisera.
4. Man kan vara "okunnig" inom psykologi, psykiatri och det som hör till det mänskliga psyket utan att demonisera.

Dessutom beror det ju på vad man lägger in i termen kunnig. En professor har möjligen lite högre tröskel för vad han/hon upplever som kunnighet än vad en 6-åring tycker är kunnigt. Sluta trolla nu, det gör tråden ointressantare.

Och vad kallar du dina åsikter för då? Intelligenta och genomtänkta OCH utan pådyvlan samt hyckleri?
Är du alltså en Gudomligt felfri varelse av människosläktet?
Ja jag är en människa. Vad är du?

Mer specifikt än det så är du en mentalt dysfunktionell människa, med en NPD som gör det svårt för dig att kommunicera funktionellt.

Ja jag har hört dig påpekat det ett par gånger nu. Det gör dig endast mer och mer dysfunktionell i mina ögon.