Religion - en mentalsjukdom

Ja antagligen.

Men Bogomil. Du har ej räknat upp kriterier som empatibrister, vilket jag ej besitter, har heller inga behov av att stå i centrum och min självbild är inte vidare överskattad utan mer NORMAL så att säga. Är ej avundsjuk på andra, absolut inte arrogant, kräver ej beundran, är inte hotfull med mera.
Så nej jag tillhör inte din narcissistiska bild. Det är du som placerar mig där av en underlig anledning.

Jag ser vad du gjorde där Det funkar inte.. Ska du ha en dubbelpuss denna gång?

Jag ska ändå vara schysst och svara frågan: Jag har tillräckligt mycket sjävdistans för att inte dra in mig själv i trådar som inte har något med mig att göra. Jag är ok med det.

Varför kan inte du vara ok med att vad du är inte är trådämnet?.. fast här i denna tråd förstår jag dig något då du blir sedd lite som ett cirkusfreak och att de diskuterar som om du inte vore här.. kanske en aning arrogant.. men jag gillar HBB och Bogo ändå

Nu är inte trådfrågan om vem du gillar eller inte gillar hörru! Varför drar du in det i den här tråden?
Ja du kan ge mig en puss om du vill det. Eller en dubbel.
Se mig som du vill. Jag ser dig som jag vill men skriver inte det i varenda trådstart vad jag tycker att du eller bogomil eller HBB är.
Tycker inte att det tillhör trådarna.

Om du frågar mig, så har killarna det ovillkorligen, med modersmjölken.

Man har ocks madonnakomplexet där, som elegant flödar in i en massa olika aktiviteter, både yrkesmässigt liksom inom de religiösa områdena, som är massivt etablerat där.

Och det betyder att för en martyrkultur, finns inte den själreflektion som icke-martyrer kan skåda, det är m.a.o legio och en enligt dem naturlig livshållning.. de förstår det inte ens.

Så det kan vara lönlöst att resonera med en martyr, då personligheten är genomsyrad av den gudsillusionen som är roten til martyrskapandet. Skapandet, du här det på termen/ordet.
Sceneriet.

Säger inte att jag har rätt här, det finns självklart olika schatteringar, men generellt är det otroligt påtagligt, det är på sitt sätt faktiskt fascinerande.. det bygger också på dels exhibitionism til viss grad, att uttrycka sin tro dramatiskt och definitivt inte förneka, därför kan man alltid "förlåta" en martyr, hur falsk denne än är, den hämtar sin artisnerv direkt ur den gudsstat som ligger till grund och som ju självklart präglat många generationer. Jag har släkt där och har fått känna på martyreriet riktigt ordentligt.

Å andra sidan, är inte all martyrskap patologisk, inte så jag menade... men man kan inte komma ifrån att illusioner absolut har behov av mycket psykologiskt intrikata förvecklingar som går helt emotionellt och kopplar ur intellektets betydelse.

Inte minst är den historia i skapandet av arkitektur till grund för dels den fantatiska arkitektur som blomstrade och troligtvis färgade av sig i mycket annat, att helt enkelt frammana bilder.. och glorifiera dessa, att glorifiera skickliga martyrer på gott och ont.

Men i tråden är det sinnessjukdomen som TS råkade nämna, som blev Gorans stöttesten, då denne käre Goran gic och identifierade sig med orden som förekommer, sedan skyller på andra. Det är för dåligt!

Ursäkta att jag skenade iväg, men den massiva tendensen att upphöja lirare... har sin speciella historik, i macho-kultur. Religon har iofs alltid, i sin tur.. handlat om männens angelägenhet, av män skriven litteratur (bibeln) för män. Så när de får lite ont, gör det inte så mycket att man ojar sig som stuckna grisar, matronorna kommer springande med salvia varm mjölk druvor vin och ska blåsa och lindra... de är vana....

Så är teologer vana vid att deras myter, ska! ses som mycket, mycket .. seriösa... och stubinen kan bli kort.

Det är liksom t.o.m fräckt, att upphöja en illusion, intill stupiditet - dock, gillar du fotbol väldigt mycket, så ser du kanske förbi det litegrand? ... så som man aldrig bryr sig huruvida gudsillusionen är sann eller inte, man ska bara agera som om den är sann, det i sig bygger religionen.

Det jag menade, att de är vana vid att itne bli emotsatta, gruppdynamiken är enorm.

Mycket sidospår ja, får ursäkta för det, men det är inflätat i gudshysterin. Som sättter sig i mentaliteten, mer eller mindre.

Aaah, gorandramat har börjat igen....
Jag tar fram pop cornen...

Men för att vara lite seriös, det bidrar inte till diskussionerna med de här sidolånga gorandramorna, även om det är underhållning...

Iofs, om det kunde hålla sig till denna tråd hade det kanske varit okej....
Det är som med Beming, så länge han endast snurrade i sin egotråd om att (FB) Ateismens tro på att hjärnan är Gud (och skaparen) i människan (jag har aldrig förstått vad han menar, det är på sätt och vis underhållande) så kunde det få hållas...

Ska vi hålla gorandiskussionerna i denna tråden? Så kan vi diskutera riktiga ämnen i andra trådar.

Eller så skapar vi en separat tråd där goran kan diskuteras.

Vilka de? Jag pratar aldrig om religion annat än här inne på religionsforumet.
Det är mer du som beter dig hysteriskt anti kan jag skönja.

Ja visst är det tråkigt då de alltid skall diskutera mig då jag diskuterar i trådarna.
Trådarna blir i stort sett endast vem goran är eller inte är. Sjukt!
Nu har jag varit borta ett par veckor men så fort jag dyker upp så tjohoo dyker GORANFANTASTERNA upp som ett brev på posten.

Så, finns inte masspsykos?

Liksom personligt utlösta psykoser finns, så finns också religionsutlösta masspsykoser och det vet väl alla, att en psykos inte är definition på något hur trevligt som helst. En psykos har neurosen som bakomliggande. Det neurotiska förhållandet till gud, som kan vara svårt för alla att upprätta, då kan det skena iväg till psykos.

Jag och många fler än jag, har faktiskt sett sådana psykoser på nära håll, bl.a har jag lärt känna individer som levt i sekter och genomgått avsekterisering, det är inga myshistorier, även om det var myspys i början för de individerna, väl på väg att lossgöra sig ifrån sektgreppen eller den ovanligt upphöjda gudsbilden som börjar bygga bo i hjärnan är det verkligen inget mer än tragiskt.

Och varför ser de "gudstrogna" så molokna och dystra ut så ofta? VAd får dem att låta livet bli så kargt och fattigt på lustprinciperna som borde vara aktiva?

Människan är trots allt till viss gräns lagbunden i sin natur, så som naturen är. Jag tror det är självbedrägeriet som får personlighetskärnan att erodera.. långsamt men säkert, om de inte ser upp med hur långdraget de försöker föra sin gudsbild.

Att många ljuger eller drababs av plötslig glömskesjuka, minns inte sina utbrott osv.. nåja.

Det är ändå inte naturligt att "ha" en gudstro alls. Där skon klämmer för dem som lurats in att odla en sjukare gudsro, som år ut på att identifiera sig med gud, mycket mycket vanskeligt, om jag får säga.

Nästan bättre att då hålla det mest ceremoniellt, se det liksom som ett socialt fenomen.. med lite distans till den hyper-upphaussade "andliga kontakten" med världens största celebritet, gud.

Det där var rasistiskt.. aja baja

Skämt åsido.. du har rätt.. mer än vad jag visste om italienarna generellt sett men måste ändå trots misstänkt biashet från din sida stå fast vid att fotbollen har förbättrats inom filmandet. När de kommer hem kanske de bölar till sig lite Ziti av mamma

[quote=grelin1999|53806989]
+++
Läs trådstarten, är du vänlig, eller byt forum.


Med Beming, kommer man in på en mer avancerd form av neuros, som vi väl inte ska dra igen va.

Såå intressant var han inte, trots intressant lidelse.
Håll objektivitet men framförallt, var kalr över vad mental ohälsa är korrelerat religion, eller byt forum som sagt.¨

Enbart ett råd, att din mognad uppskattas, elelr så agerar väl du martyr du också, då är ni isf två, och du ser dig ju inte som martyr...

Vem sade att göran är topic här? Att göran gått och identifierat sig med ord och diskussion istället för att elaborera topic, har inte med mig att göra, så mkt ska jag be att få hälsa!

Ej heller kan jag på ngrt enda sätt se vari det skulle finnas ett tabu, i att låta religion ses ur hela sin prisma, inte enbart den glorifierade... isf, bidra du med på vilket sätt religion skulle stå immun för att framskapa neruroser elelr neurotiska pådyblare?

Diskutera det gärna moget, utan att ängslas över om du kan "bli objekt" i tråden. Men sm sagt, ska inte dadda dig. Det sista jag skulle ens vilja.

Men att ha en stor skål med popcorn till hands, gällande underhållsvärdet när neurotiker faller i egna fällor, inget mig emot, jag msåte ibland också garva och går ut på balkongen för ett bloss under nattens himmel... för att inte få magknip.

Kuriosa, jag bjuder lite... : jag jobbade på mentalsjukhus under några år, och skadu påstå att religion inte framföder mental ohälsa, then you know nothing och det sker ännu i dagarna, min väninna jobbar i allmänpsykiatri och jag själv sr ibland patienter som behöver konverteras, vad de kan haspla ur sig, vill du bara inte veta.. men ja.. det kan vara skrattretande, men tragikomiskt.... mest tragiskt, när skrattet lagt sig, men visst är det tidvis roande, och fasligt onödigt ptramsigt, för en liten illusions skull....

Den du ömmar så hårt för, btw.

ska bli kul att se hur ditt mentala försvar går i spinn... vad tiden lider.... lol

Du svartmålar religioner som vanligt...
Men de allra flesta har sin tro som en glädje och tröst i livet.
Behöver inte vara mer än så. Och bör kanske inte vara mera heller.
Vi talar om hundratals miljoner katoliker som går på fredliga mässor, hundratals miljoner muslimer som INTE skriker "allahu akhbar" och bränner bilar. Osv. Att du stött på några galningar på mentalsjuk -- so what?

Jag tycker vi ska ha religion för livets skull, inte leva för religionens skull.

Men ja det finns mycket att fundera över i frågan. För mig är inte frågan som för er ateister, "religion ja eller nej", "gud ja eller nej", utan frågan för mig är: "vad är Gud?" och "hur ska jag närma mig Gud".

Detta är en mycket mer intressant fråga.
"Finns" denne kärleksfulle Gud egentligen? Alltså det vet vi inte. Men vi väljer att tro det. (vi = vi som tror) Vari ligger nyttan att vara ateist?

Jag tror att teism är grundtillståndet, och ateism når man när man liksom ett barn vägrar att öppna sig och liksom tänker sig att "jag vet allt bäst".

Ju mer jag lever desto mindre känner jag att jag vet med säkerhet egentligen. Däremot känner man lika mycket, så varför inte gå efter känslan istället för intellektet.

Därmed inte sagt att "Gud finns". Allt jag vet är vad jag känner just nu, och där kan Gud göra mycket nytta. Det är ju av denna anledning folk går på gudstjänster, sjunger lovprisningar, eller ägnar sig åt böner -- de vill känna Guds närvaro. Endast ett fåtal troende är fokuserade på att försöka "köpa" sig in i himlen genom sina gärningar.

I denna fråga kan det dock göra mycket nytta att "tappa sin religion". Jag har blivit en bättre människa efter att jag kastade bort religionen.
Här kan vi återknyta till topic igen: religion bör bedrivas av personer som är fullt psykiskt stabila. De måste förankras genom tro och kärlek. De får inte ersätta normalt socialt umgänge, arbete, och dylika aktiviteter.