Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Gymnasium

När du säger "kraft", vad menar du då?

Kovalenta bindningar är ju per definition elektronpar mellan atomer. En dubbel- eller trippelbindning är två respektive tre elektronpar som binder atomerna i molekylen samman.

Jonbindningar är också kovalenta bindningar i verkligheten även om de idealiseras som elektrostatiska attraktionsbindningar.

När jag säger ''kraft'' menar jag hur det uppstår. Vad är det egentligen som utgör den bindande kraften vill jag veta

Helt obegripligt vad det är du är ute efter.

Är din fråga "varför och hur uppstår kovalenta bindningar?"

Atomer strävar efter att få 8 valenselektroner (förutom väte som vill ha 2). Då kan t.ex. två kloratomer (Cl2 - klorgas), som vardera har 7 valenselektroner, dela på en elektron så att de kan turas om att ha 8 valenselektroner. Därför sitter de ihop för att vara så nära varandra att de kan dela på elektroner. Man skulle kunna säga att den "kraft" som binder dem samman är ett gemensamt elektronmoln som svävar omkring de positivt laddade kärnorna.

Ju närmare atomerna kommer fullt skal med valenselektroner ju stabilare blir de. Då sjunker deras entalpi (värmeinnehåll - energi) och de blir mer stabila, vilket alltid är eftersträvansvärt.

Enda skillnaden på kovalenta bindningar och jonbindningar är att vid jonbindningar så är det laddade joner som delar på elektronerna och alltså inte vanliga oladdade atomer.

Förlåt, frågan lyder: Ge en kortfattad sammanfattning av de olika typerna av kemisk bindning du känner till och vad som utgör själva den bindande kraften.

Ok, då tror jag att du fick svaret på din fråga.

Med "den bindande kraften" menar de antagligen "vad som binder dem samman" och alltså inte kraft i termer om fysik (vilket är det man tolkar frågan som ordagrant på högskolenivå, därav första inlägget).

Som sagt, kovalenta bindningar binds ihop av att de delar på elektroner så att de båda kan komma närmare ädelgasstruktur.

Jonbindningar binds också ihop av elektronpar och attraheras elektrostatiskt (enligt teorin).

Metallbindningar har ett gemensamt elektronmoln som är delokaliserade och alltså åker fritt i hela metallen.

van der Waals-bindning binds mha temporära dipoler.

Vätebindningar är en starkare dipolbinding och innehåller väte samt något starkt atomslag.

Aa, märkte att det va lite fel utav mig =P Men förstod nu när du sa det och jag läste igenom boken igen! Tack =)

Har en annan uppgift som jag fastnat på: Vilken typ av bindningar bryts och vilka nya bildas (om det bildas några nya) när man

a) smälter järn ?

b) smälter is

c) sublimerar jodkristaller

Vet inte ens vad jag ska göra =/

a) Järn är en metall så det är en metallbindning. Det som utmärker en metallbindning är som sagt att elektronerna är delokaliserade. Det innebär i praktiken att man kan dra ut och smida metallen, forma den som man vill utan att förstöra det. Det är för att elektronerna åker fritt i metallen. Så.. går det att smida så är det metallbindning.
b) Is är vatten alltså vätebindningar (som är svagt elektronegativt) till syre (som är starkt elektronegativt). Mao en stark dipol.
c)
Är du osäker så kör uteslutningsmetoden.
Är jodkristaller en metall? Nej.
Är jodkristaller joner? Nej, de är oladdade.
Är jodkristaller en vätebindning eller motsvarande stark dipol? Nej, jod är varken bundet till väte eller är starkt elektronegativt (ett elektronegativt ämne, som t.ex. syre, drar hårt i elektronerna och skapar en dipol där fler elektroner dras åt den starkt elektronegativa delen av molekylen och därför upprättar en dipol 'en positiv pol och en negativ pol').

Så. Jod är både oladdat och sitter ihop med andra jodatomer i en molekyl med kovalenta bindningar. En oladdad jodkristallmolekyl lär ha en rätt svag kraft på en annan oladdad jodkristallmolekyl.

Så är jodkristaller bundna med kovalenta bindningar? Nej. Tittar vi på vilken grupp jod (I) är med i, i periodiska systemet, ser vi att jod har 7 valenselektroner. Det innebär att jod bara kommer vilja ha en kovalent bindning, och det är med sin molekylkompis. Jodmolekylerna i jodkristallen kommer alltså inte kunna göra en kovalent bindning med andra jodmolekyler.

Då finns det bara Van der Waals-bindningar kvar.
Du bör egentligen fundera över vad som kan tänkas få dessa jodkristaller att sitta ihop. Kommer du inte fram till någon annan bindning och att de verkar sitta rätt löst ihop, ja då är det antagligen en Van der Waals-bindning.

Man blandar 20 ml 0,050 M Cu^(2+)-lösning med 20 ml 1,00 M ammoniaklösning och späder sedan blandningen till 100 ml. Beräkna koncentrationen av fria Cu^(2+)-joner i den framställda lösningen. Bortse från bildningen av andra komplex än [Cu(NH_3)_4]^(2+); för vilken den kumulativa jämviktskonstanten log B_4 = 12,67 gäller

Enligt wikipedia kan man använda sig av något samband [Cu(NH_3)_4] = B_4*[Cu^(2+)]*[NH_3]

Detta ger däremot en alltför stor koncentration för att det ska vara rimligt. Någon som har något tips/förslag till hur man ska gå tillväga?

Tack för svar!

Koncentrationen i labben var 0,005 M. Så n=C*V blir n= 0,005*22=1,1 mol * 5=5,5 mol. Right?

Har en uppgift ur en kemibok jag behöver hjälp med. Den handlar om redoxreaktioner och emk.

- Zn|Zn(2+)||Cu(2+)|Cu + E=1,10 V

- Zn|Zn(2+)||Fe(2+)|Fe + E=0,32 V

- Fe|Fe(2+)||Cu(2+)|Cu + E=okänd

Hur får jag fram okänt emk.

Fick den här uppgiften:För reaktionen 2H2 (g)+ O2 (g)→ 2H2O(l) är ΔH = −572kJ vid 25°C .

Vilket av följande påståenden är felaktigt? Förklara.

a) När en mol vatten bildas frigörs 286kJ.

För att lösa denna så måste jag antagligen förstå vad delta H är. Kan ni hjälpa mig med att förstå hur jag löser denna uppgiften ?

Vill att ni förklarar så jag löser b)-e) =)