Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Du skriver en balanserad reaktionsformel och räknar ut hur många mol du har av samtliga reaktanter samt produkten.

Ta reaktionen
2X + Y --> X_2Y
Där du har:
1mol av X
1mol av Y
och får ut 0,4 mol av X_2Y

1mol/2 < 1mol/1
Detta medför att x är den begränsande reaktanten.
Du kan maximalt få ut 0,5mol produkt och då du fick 0,4mol ger det utbytet 0,4/0,5 = 0,8 = 80%

Hänger du med?

Google är din vän!
http://www.curvedarrowpress.com/partd/wolfkischner.html

Snälla sluta skriva "nedsänkt", det blir ett helvete att läsa och förstå dig. Gör ett _ om du nu måste poängtera det.
2% av 100g = 2g
Molmassa för MgCl2 = 95.211 g/mol (Anhydrous)
Molmassa för MgCl2 * 6H20 = 203.31 g/mol (hexahydrate)

2g/95,211g/mol = 0,021mol
0,021mol * 203,31g/mol = 4,27g

Svar: Du skall använda 4,27g

Hur vet man att man får ut 0,4 mol då?
1mol/2 < 1mol/1 antar jag är X=1mol/2 | Y=1mol/1 typ?

Ah det var så enkelt! Tackar!

En sak till.. Om molförhållandena är 1:1:1, hur tar man reda på den begränsande reaktanten då?

Då är det så enkelt att den reaktant du har minst av i mol räknat är den begränsande.

Jupp.

Du vet hur många mol du får ut genom att på nåt sätt mäta upp det. Vanligtvis genom att väga det. Med om det är en jämviktsreaktion som inte är mycket kraftigt förskjuten åt något håll så får du ställa upp en ekvation och räkna hur mycket du får ut från reaktanterna.

En liten "funderingsfråga" här, ska använda den i min slutsats på en labb.

Jag har läst på lite om elektrodpotentialer i ett galvaniskt element. Jag försöker hitta/förstå sambandet mellan elektrodpotentialen(som sedan ger emk = polspänning(låg resistans i voltmetern)). Om vi säger att vi har en zinkstav i en zinksulfatlösning så stod det i boken att denna kommer reducera zinkjonerna vartefter, men att elektronerna stannar i metallen och jonerna hamnar i lösningen. Dvs, en spänning bildas mellan dessa. Notera att det ÄR ett galvaniskt element, alltså jag har två celler och en ström igenom.

Nu funderar jag lite på felkällor; om det finns något samband mellan tryck och koncentration(=>volym => mol,massa). Visst är det väl så om jag ökar koncentrationen i lösningen => trycket ökar. Detta gör det svårare för det fasta zinket att avge jonerna till lösningen vilket minskar elektrodpotentialen(spänningen). Har jag tänkt rätt då? Detta i sin tur ökar emken(skillnaden mellan elektrodpotentialerna i båda bägarna) vilket ger en större spänning?

Menar du om man har 5 gram NaOH och 5 gram H2O så kör man n=m/M på dom och den som blir minst är begränsande?


Hum okej.. Hur gjorde du i detta fall för att få ut 0,4 mol då?

Tog bara ett exempel att man får ut 0,4mol. Detta får man fram genom att vanligtvis väga produkten.

Det kanske är lättare att förstå om man tänker som så att man räknar ut hur mycket produkt varje reaktant maximalt kan ge. Detta genomförs naturligtvis genom att man dividerar antalet mol av reaktanten med siffran framför i reaktionsformeln och multiplicerar med siffran framför produkten. Den reaktant som ger det minsta värdet här är den begränsande reaktanten och avgör därmed maximala mängden produkt.

Erhållen produkt / maximal mängd produkt = utbyte

Är det klart här?

Det jag kommer att tänka på så här direkt som kan ge fel är byretten, pipetten, kolven, tratten och lösningarna

Byretten, pipetten och kolven eftersom de garanterat inte ger exakt den volym som det står att du har, det finns alltid någon liten osäkerhet i volymbestämningar. Tex kan du få 1,02 ml istället för 1,00 som det står.

Detta fel uppstår även i beredning av lösningarna. Vågen har en liten osäkerhet och likaså alla pipetter, kolvar osv. som används för att blanda lösningarna, därför är det inte helt säkert att din NaOH-lösning är exakt 0,50 M eller vad den nu ska vara.

Förutom felen som uppstår pga den inneboende mätosäkerheten kommer antagligen lite fastna i tratten också

En sak bara.. Hur var det man räknade teoretiskt utbyte nu igen?