Fractional reserve banking – så fungerar det

Någon större pedagog är du inte när du likställer bankers krediter till allmänheten uttryckta i kronor med de kronor som Riksbanken ger ut.

Under guldmyntfot blir då guld och krediter uttryckta i en guld samma sak. De flesta människor kan skilja på ett metallstycke och ett löfte. Om banker "skapar pengar" är de under guldmyntfot framgångsrika alkemister.

Brist på pedagogik är tillsammans med utbredd låg intelligens (med medföljande fascination för konspirationsteorier) orsaken till trådens längd.

Eh, du citerade 4 rader. Där framgår tydligt att jag inte likställer dessa utan tvärtom säger att betalmedel förekommer i två varianter.
Och att båda varianterna är betalmedel hoppas jag att du inte avser att förneka.

Kvar återstår då alternativet att du antingen inte läst de fyra rader du citerat eller att de var för komplicerade.

Se ovan.

Det behöver man inte. Det räcker med att som i Sverige inte ha något reservkrav.

Definiera isf betalmedel.

Exempel: Ett företag emitterar aktier och använder som betalmedel vid ett företagsköp. Är aktier betalningsmedel? Motivera svaret.

Är mina skuldsedlar som jag ger ut i byn (och som är mycket likvida där och cirkulerar) betalmedel?

Svenska banker är alltså inte att betrakta som fractional-reserve-banker?

Vi talade om Sverige och allmänt accepterat betalmedel. Och det är de jag nämnde.
Man skulle kunna överväga presentkort också men då ägnar man sig åt pseudodiskussion.

Annars kan betalmedel vara lite vad som helst.

Det betalmedel som det handlade var alltså sådant som man i Sverige kan använda till att betala skatt och betala på McDonalds etc.

Det blir en meningslös fråga. Man kan säga att de är det med reservkravet 0 om man så vill.

Men konceptet fractional-reserve handlar hela tiden om att reserven skall vara större än 0.

Nordnet hade en tjänst där man hade ett betalkort kopplat till aktiedepån. Det gick utmärkt att betala skatt och Big Macs med. Något saldo på depån behövdes inte.

Är tillgodohavande hos en insolvent bank som torskar i clearingen hos centralbanken fortfarande "betalmedel"?

Vad är stora pedagogiska vinsten med att kalla både krediter och myntfoten som krediterna uttrycks i för "betalmedel"?

Vad fick staten och McDonalds då. Var det möjligen avista fordran på bankinstitut?

Ointressant fråga i sammanhanget (men kan väl vara intressant i något annat sammanhang. Jag skulle spontant säga att det är betalmedel så länge institutet har kvar sitt banktillstånd. Sedan träder försäkringen in för belopp upp till 100 KEUR. Över det blir bara en fordran på ett konkursbo).

Erfarenhetsmässigt har en del svårt att förstå vad banktillgodohavanden är. Man tenderar att betrakta "pengar på banken" som kontanter, och dom får väldigt svårt att förstå bankers in och utlåningsverksamhet.

Genom att tala i termen "allmänt accepterat betalmedel" och förklara att det kan vara dels kontanter och dels (avista) fordringar på banker så öppnar man möjligheten att öht kunna kommunicera.

Det är både ovidkommande och inte nödvändigtvis korrekt. Poängen var att det gick att använda aktier att betala skatt eller hamburgare med.

Upplysningsvis: Staten har inte konto hos affärsbanker utan hos Riksbanken, genom Riksgälden.

Ointressant för människor med grund förståelse eller flummigt tänkande.

Någon exakt definition av "betalmedel" har jag inte sett från din sida. Det verkar dock ha med likviditet att göra.

De "betalmedel" som insättarna har på en bank som inte klarar clearingen är värdelösa. De går inte att betala med, d.v.s. är illikvida som satan. Varken skatt eller hamburgare går att betala. Det är lugnt, säger du. Banken har oförändrad mängd "betalmedel".

Jag säger att insättarna har givit banken kredit som banken nu inte kan betala tillbaka.

"Betalmedel på banken" är lika flummigt som "pengar på banken". Olika ord, samma flummighet.

Tänkte ge dig några frågor där du kan använda begreppet och visa dess förträfflighet:
* Både centralbanker och privata banker kan ju skapa "betalmedel". Hur kan en bank gå i konkurs om den kan skapa betalmedel?
* Hur går det till när en bank elektroniskt tar ut "betalmedel" hos Riksbanken och för över till sig själv?

McDonalds lär få avista och inte aktier.
Nu vet inte jag hur just detta kort fungerar men jag skulle inte bli förvånad om det var så att 0 i saldo innebär att du lånar avista av Nordnet och betalar med. Så småningom säljer Nordnet av aktier för att lösa skulden. Dvs inget konstigare än att man har ett debetkort hos Nordea som man övertrasserar.

Dvs betalningen sker med avista.

(Du skriver hade. Jag vet inte om Nordnet hade banktillstånd då. Mer trolige är väl att dom använde en bank för sin banktjänster. Och då förmedlades bara betalärendet till den banken, som då utförde betalningen till McDonalds).

Staten har ganska många bankkonton hos sina ramavtalsbanker.

Diskussionen handlade inte om detta. Utan det var en person med begränsad kunskap och som läst konspiratoriskt dravel som ville förstå. I det sammanhanget är det snarare förenklingar man får göra. Och inte upprätthålla sig vid extremfall. Som jag skrev så kan extremfallen vara intressanta i en annan situation, men inte i den här.

Se ovan. Det handlade det inte om. Snarare en mycket förenklad beskrivning.

Jag gör en mer pragmatisk kommentar. Betalsystemet är överheten angelägen om att det fungerar. Därför får bankerna 'se till' att deponera tillräckligt med säkerheter hos RB för att detta inte ska kunna ske. Skulle man iaf närma sig taket kommer RB att tvinga fram en lösning där banken ifråga får låna av andra eller sälja tillgångar till andra banker så att risken för betalstopp försvinner.

Vid en konkurs (och banktillståndet) förloras blir det så. Man har en fordran. Men det är inte sant om en bank tillfälligt inte kan genomföra en transaktion och löser det några minuter senare.

Ja, det är inget jag skulle tala om. Och jag förstår inte varför du inför det.

Du gör ett implicit påstående ovan om att banker kan skapa betalmedel. Det är inget jag håller med om.
Sedan skulle jag säga att din fråga är befängd eftersom skapande av betalmedel innebär att banken skuldsätter sig. Och konkurs innebär att dess tillgångar har minskat för mycket.

Det där låter väldigt förvirrat. Antingen har du inte läst vad jag skrivit eller så har du mycket egna föreställningar som du inte skriver ut. Troligen båda.
Du behöver detaljera frågan för att den ska gå att besvara.

Det är riktigt att staten kan ha en *viss* likviditet hos banker.

Men staten kan vägra banken mer än en viss kredit. Då går inte avistafordringar hos banken att betala skatt med. Alltså är man inte garanterad att kunna betala skatt med avistafordringar och de är därmed inte betalmedel enligt din definition.

Avistafordringar definierade du som betalmedel. Kan inte banker skapa avistafordringar? Här är ett exempel: Kalle köper en banan för 10 kr av Olle och betalar med sitt kreditkort. Banken får då en fordring på Kalle på 10 kr och en skuld till Olle på 10 kr. Banken har skapat avistafordringar och avistafordringar är "betalmedel" som går att betala skatt och hamburgare med.

Jag tycker också det låter förvirrat. Lika mycket nu som när du skrev det för några år sedan:

Märk speciellt formuleringen "Dessa pengar försvinner tillbaka till bankerna"...

Mitt svar den gången var (och är även denna gång):