Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Det hade varit det ultimata. En av mina närmsta vänner la just in sig på behandlingshem, har haft bra kontakt, och kände att den här skiten hade varit PERFEKT för mig. Men jag har fan inte tiden. Har inte fast anställning på jobbet än, precis fått bostad, är i ett relativt färskt förhållande, 8~ månader ungefär, missar jag en månads arbete så kommer jag inte bara ha för lite pengar för hyran, utan jag kommer torska jobbet till 100%, jag kan inte göra det.

Jag vill bara må bra i huvudet. Om det innebär att vara nykter, då fan vill jag bli det! Men jag har för mycket skit i huvudet, allt du kan tänka dig och lite till, och jag står fan inte ut!

Känner bara de extrema skuldkänslorna gentemot min familj, speciellt min mor. Speciellt min mor har slitit i över 20 jävla år med att uppfostra mig. Jag har lärt mig moral, vad som är rätt/fel, vilka vägar jag borde ta, men ändå väljer jag fel väg.. Far min är HÖGT utbildad och drar in löjligt mycket pengar, men han är fan likadan som mig, kan sätta mitt liv på att han har nån jävla diagnos, enda skillnaden är att han inte föll för spriten och alkoholen.. Jag vill bara kasta in handduken, men det vore att spotta min mor, och även min far i ansiktet, att alla dessa jävla år de kämpat och slitit med mig vore förgäves, det går bara inte. Jag är definitionen av "familjens svarta får". Han som gav vika för spriten, drogerna, inte fixade utbildningen, han som gav upp. Vill inte låta som någon självömkare, men livet är fan inte lätt.

Jag VILL förändras! Hade jag haft någon garanti på att mitt liv blivit så som jag vill efter ett års nykterhet hade jag härdat mig själv genom det!

Oavsett om de övriga i tråden tycker att du ska fokusera på att sluta dricka, så tror jag att det är bra om du också försöker gå till botten med ditt egentliga problem. Om alkoholen är en konsekvens av något, så går det förmodligen inte att sluta dricka om detta något fortsätter att påverka dig negativt.

Alltså kanske "första steget" inte alls är att bli nykter.

Jag tänker hänga på här jag oxå. Jag har kämpat med alkoholen i ca 15 år, uppehåll som högst 3 mån, oftast 1-5 v, ni har gett mig sån inspiration så jag tänker slå min vita period o hålla uppe 4 mån till att börja med, förhoppningsvis mår jag så bra då att jag fortsätter med uppehållet.

Jag tänker hänga på här jag oxå. Jag har kämpat med alkoholen i ca 15 år, uppehåll som högst 3 mån, oftast 1-5 v, ni har gett mig sån inspiration så jag tänker slå min vita period o hålla uppe 4 mån till att börja med, förhoppningsvis mår jag så bra då att jag fortsätter med uppehållet.

Ok tack för era tips, jag tar en dag i taget. Börjar på dag 1 nu

Fundera lite på varför du inte vill dricka. Om du hittar svaret kan du bestämma dig för om det är för alltid eller om det bara är ett uppehåll.

Jag vill sluta dricka helt, jag klarar inte av att dricka typ "normalt", men det känns så definitivt att säga att man lägger av för alltid, har gjort det så många gånger o det har gått åt pipan

Jo men varför? Att jag inte kan dricka "normalt" var kanske inte svaret jag gav mig själv till slut.
Det lovade jag mig själv efter varje fylla och jag kunde aldrig hålla det löftet.

Jag mår helt enkelt skitdåligt av det,

Genomlid bakisfyllan, du mår bättre om några dagar. En av de falska egenskaperna hos alkohol. Man mår bättre ganska fort.

När du är på banan igen, så är det dags att fundera på de lite djupare frågorna.
För mig var det avgörande att få en djupare insikt i hur jag fungerar och varför jag fungerade så dåligt.
När jag väl förstod och hade fått verktyg och rutiner i min tillvaro, blev det mycket lättare.
Man måste göra vad som krävs, annars blir det inte bra på sikt.

Allt börjar med ett steg och nu har du tagit det, bra så!