Vilken film såg du senast?

Det tror jag vi alla vill

Eller en ny Lehane-adaption, det skulle jag gärna vilja se!

Ska möjligen se Mommy på bio ikväll, men då mitt sällskap nyss skrev att hon kände sig något sjuk så är det inte helt 100, annars blir det imorgon. Men nun ska jag i vilket fall som helst se den enda osedda Dolan filmer utöver Mommy, nämligen Heartbeats (2010). Dolan är en favorit så har såklart höga förväntningar.

Ska se den imorgon också, med en av mina bästa vänner som jag ofta går på bio med.

Bachelor Night: http://www.imdb.com/title/tt3797142/?ref_=nv_sr_1

Körde en rysk roulette och bara tog första bästa (nåja) komedi och kollade på den.

Som framgår av namnet kretsar handlingen kring en svensexa. Föga förvånande uppkommer en massa problem för de inblandade.

Riktig skitfilm. 3.3 på IMDB är ett överbetyg. Skådisarna är kass allihop, regin är kass, manuset är en usel kopia av Baksmällan och andra liknande filmer i genren "svensexekomedier".

1/10. Se den inte!

Verkligen. Dock är han väl lite för gammal för att skådespela själv, men gärna i regi av den gamle uven. Alla western han medverkat i på ett eller annat sätt är i princip klassiker. Från Leones spaghettirullar till De Skoningslösa.

Såg nu att jag till och med skrev det föregående inlägget i fel tråd! Ja, det blir Mommy imorgon för egen del också! Har faktiskt väldigt höga förväntningar på den, trots att Tom at the farm var något av en besvikelse.

Så här skulle jag ranka de fyra långfilmer jag sett av honom:

1. Laurence Anyways
2. I Killed My Mother
3. Heartbeats
4. Tom at the Farm

OnT: Såg som sagt Heartbeats (2010) senast. Gillade den mycket. Snygg som satan, som alltid med Dolan. Skådespelet är som vanligt underbart när det kommer till Dolan. Storyn kändes lite svagare än i alla hans andra filmer, men det stör mig inte då det hela har en riktigt fin aura över sig. Jag är verkligen förälskad i Dolan. Mommy imorgon är jag spänd på!

Betyg: 7/10

Fast jag hade inte tackat nej till Clintan som en stenhård gammal gubbcowboy heller. Hade nog kunnat bli riktigt bra.

Jag har precis sett Taken 3 och håller med om i princip allt i recensionen ovan, inklusive betyget.

Det är lite intressant att det delvis på grund av den första Taken-filmen blivit relativt vanligt med actionfilmer där hjälten är mer alldaglig (i alla fall till utseendet) jämfört med den typiske actionhjälten på 1980- och 1990-talet.

Ska se Heartbeats imorgon innan jag ser Mommy och sen hyr jag hem Lawrence Anyways från biblioteket i nästa vecka.

Birdman (2014)

En föredetting till skådespelare som en gång spelade superhjälte på vita duken måste lägga sitt ego åt sidan och ta sig an en Broadway-pjäs.

I 1989 satte Michael Keaton på sig Batman dräkten, och det var första gången vi fick se en mörkare och seriösare Batman och superhjälte för den delen. Jag kvarstår med att 1989 filmen är den bästa Batman filmen och att Michael Keaton ÄR Bruce Wayne/Batman. I 1992 återvände han till rollen i uppföljaren Batman Returns.
Därefter spelade han inte Batman längre, men blev allt mer och mer associerad med rollen. Vilket ledde till att han kanske inte fick allt för stora roller i allt för stora filmer. Vilket jag också tror följer Michael Keaton än idag lite grann.

Varför nämner jag då detta? För det känns väldigt uppenbart när man ser Birdman att detta är väldigt lätt att koppla till Michael Keatons liv själv. Jag säger inte detta är en biopic film, men jag tror det är mer sanning i filmen än vad filmskaparna och Michael Keaton själva vill ha det till.
Därför uppskattar jag denna filmen på den aspekten så mycket då det hela känns som ett kärleksbrev nästan till självaste Michael Keaton, och vi som älskar honom känns det helt rätt att han äntligen får vara huvudrollen i en film efter så många år.

Jag ska nog också nämna att jag älskade denna filmen, jag älskade den från ruta 1 till den slutade. Detta var en upplevelse som jag bara föll rakt in. Allt från att filmen ska vara en enda lång tagning, skådespelarna, karaktärerna, handlingen, musiken, humorn, dramat var i min ärliga mening toppklass. Birdman är en av mina nya favoritfilmer för mig någonsin, för mig var där något magiskt med hela denna filmen.
Till en början med har vi Michael Keaton i huvudrollen. Hans insats är helt jävla fantastisk. Kalla mig bara en sucker för Keaton, men faktum är han är en suverän skådespelare och här är han i sin toppform. Det går att argumentera om detta är bättre än Batman rollen eller inte, då han definierade Batman i mina ögon. Men detta är verkligen helt underbart att se honom i. Huvudrollen, stjärnan av allt och han lämnar av sig som den bästa av alla skådespelare 2014.

Sidoskådespelarna ska jag verkligen heller inte glömma bort. Edward Norton gör han likt förbannat fantastisk insats. Han och J.K. Simmons står för bästa manliga biroll för mig. Hans sätt vara denna skådespelaren som inte bryr sig ett skit om sitt vanliga riktiga liv, men bryr sig om allt när han väl står på scenen.
Emma Stone som dottern gör nog min favorit presentation från henne. Kemin mellan henne och Michael Keaton är lika bra som kemin hon har med Andrew Garfield i Spider-Man filmerna. Zach Galifianakis i en seriös roll? Och an gör det bra!? Inte i min vildaste fantasi, men det ta mig fan på att han lyckades och kom av sig som en av de bästa och mest minnesvärda i hela filmen.

Idén att de väljer att ta och göra filmen i en enda lång tagning är också ett smart val och imponerande. Självklart är det inte en enda lång tagning då det är klippningar i filmen och ibland märker man av det, ibland inte. Men det hela kändes som ett smart val, då det faktiskt handlar om en teateruppsättning, och en teater har ju inga klippningar i sig. Därför kändes det mer som en teater spelades framför duken nästan, och jag tror det var den känslan de var ute efter.
Men då älskar jag också bara långa scener. Rope är en av mina absoluta favoriter och även den är en enda lång tagning.

Det är en svart komedi, och det är filmen också otroligt bra på att hantera. Där är flertals stunder då jag verkligen skrattade. Där är riktigt roliga scener med i filmen. En favoritscen som verkligen fick mig att skratta är när Michael Keaton flyger, sedan visar det sig att allt bara var i hans huvud och han hade bara åkt Taxi hela tiden. Det fick mig att gapskratta, och hur allting spelades och var uppsatt gjorde det hela ännu mer roligt.
Musiken är också något jag fann mycket härligt om. De meta av musiken är trummor som spelas. Det var passande nog faktiskt och jag vet inte varför, men dem gav en viss effekt på det hela. Jag vet inte riktigt vad för effekt, men varje gång trummorna började spelas så kom där en viss känsla i kroppen.

Man han även pratat om att där är många symboliska saker med i filmen. Själv tyckte jag de inte var allt för överflödiga. Om något är det väl bara kometen de visar i början och slutet samt allra sista rutan. Annars tyckte jag det var ganska uppenbart vad som inträffade i filmen och hur det hela gick till.
Musiken som också spelas när Michael Keaton väl flyger också är riktigt underbar och magisk. "MUSIC", jag fick gåshud.

I sin helhet kan jag inte prisa denna filmen tillräckligt. Folk har ju redan gjort det och sagt hur bra den är, men fasen också jag måste bara hålla med dessa personerna. Detta är för mig en helt magisk film från början till slut. för mig är det en av de bästa bioupplevelserna jag varit med om i en film där det från ruta 1 till sista rutan var något magiskt jag såg framför mig.
Michael Keaton gör den bästa presentationen i en film från 2014, kanske för att jag är en sucker för honom men skiter jag i. Jag älskade honom i denna och är så jävla glad att efter några år nu att han äntligen är i huvudrollen igen. Sidoskådespelarna gör även dem minnesvärda och fantastiska insatser och bör heller inte glömmas bort, och är lika minnesvärda och bra som vår huvudperson.
Allt från att filmen ska vara en enda lång tagning, skådespelarna, karaktärerna, handlingen, musiken, humorn, dramat var i min ärliga mening toppklass. Birdman är en av mina nya favoritfilmer för mig någonsin, för mig var där något magiskt med hela denna filmen.
Jag tror också detta är något mer biopic om Michael Keaton än vad han själv erkänner. Oavsett vad var detta ett kärleksbrev till honom och till alla hans fans.
"MUSIC"

5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2562232/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=uJfLoE6hanc

Unbroken (2014)

En skildring av den olympiske långdistanslöparen Louis Zamperinis liv. 1941 tog Zamperini värvning i det amerikanska flygvapnet. Efter en krasch i Stilla Havet blev han och två andra överlevande tillfångatagna av japanska styrkor.

Tänk er att ni sitter och äter er en perfekt stekt oxfilé, med en riktigt god bearnaisesås, sparris och stekt potatis. Och sedan direkt efter ni ätit denna fantastisk goda måltiden få in en tallrik med blodpudding eller ärtsoppa.
Ungefär så kändes det att gå från Birdman till Unbroken.

Unbroken är en film som är så oengagerad där vi inte får lära oss ett smack om karaktärerna och i slutändan är den så jäkla lång och tråkig.
Jag är lite smått förvånad. För tydligen stod Coen bröderna för manuset till denna filmen, okej dem två och två andra. Och vad jag har hört så är det att manuset gått igenom flera olika stadium. Men med det sagt så Coen brödernas namn på där som manusförfattare, vilket får mig att bli väldigt förvirrad och förvånad.
Då där inte är något som helst utveckling hos karaktärerna i filmen, vi får inte lära känna dem ett jäkla smack. Vem är Louis Zamperini? Ja enligt denna filmen fick jag vet att han sprang i OS och var med under andra världskriget, mer än så kan jag faktiskt inte säga. Filmen låter oss inte veta vem denna personen är, vi får inte veta någonting som man inte får veta i trailern av filmen.

Så om du har karaktärer vi inte bryr oss om då filmen aldrig låter oss få lära känna dem eller ens en gång bry oss om dem, varför ska jag då helt plötsligt ha känslor för dem under svåra kriser? För det har jag inte.
Där är en scen där en person dör och sorglig musik spelar och vi ska känna oss ledsna. Men om du inte har byggt upp denna karaktären och fått oss lära känna honom, hur ska jag då vara ledsen? För allt jag vet så kan han varit en pedofil som mördat och haft sex med minderåriga, då kanske han förtjänade att dö!?

Detta i sin tur gör att skådespelarna inte känns allt för bra i sina roller. Det enda personerna säger till varandra är typ "Come on man you can do it" "If you can take it, you can make it." "With great powers comes great responsibility". Okej den sista är falsk, men med tanke på hur hela denna filmen är så hade jag fan inte blivit förvånad om den dialogen dök upp mitt i allt.
Liksom allt sådant är utfyllt under hela filmen istället för att fokusera på karaktärerna och låta publiken få lära känna dem.

Detta gjorde i slutändan att filmen bara kändes så jäkla lång. Den är 137 minuter vilket visst är någorlunda långt, men i dagens filmer så är det egentligen mer standard tid. Men det kändes verkligen länge. Som scenen när de är ute i havs i 42 dagar eller vad det var, så länge kändes det nästan att sitta igenom filmen.
Och till slut var den bara tråkig och jag satt mestadels och bara väntade ut tiden när den skulle vara slut, och kollade på klocka några gånger för att se hur mycket det var kvar av filmen.

När det också kommer till det japanska lägret kände jag mig aldrig hotad eller att detta var ett hemskt ställe. Jag fick aldrig någon känsla över att personerna i lägret var i någon som helst fara.
Japanaren som spelar överbefälet över lägret var ju också mer komisk än hotfull. Han betedde sig mer som en mobbare än en person som hotade och skadade än. Aldrig kände jag mig att han var kabel att skjuta någon i filmen.
Jag störde mig också en hel del på att personerna såg ut som Calvin Klein modeller under hela filmens gång. De såg inte ut som riktiga soldater med smuts på sig, nä det såg verkligen som de hade smink gånger tusen i ansiktet och bakåtslickat hår. Till och med när de legat i båten i 42 dagar eller något sådant ser det fortfarande ut som några modeller, kom igen för fan! Det störde jag mig en hel del på faktiskt.

Vad är då positivt med filmen? Ja det är en snygg film att kolla på. De visuella verkar Angelina Jolie haft ett bra öga för, då det är en film som ser snygg ut. Men med det sagt kanske den ser för snygg ut för att vara en andra världskriget film.
Jag tyckte också actionscenerna i början när de väl är uppe och flyger faktiskt var bra filmade och det var utan tvekan den bästa biten med hela filmen. Angelina Jolie verkar kunna veta ändå någorlunda hur man filmar actionscener och hur det ser ut visuellt, men karaktärer det måste hon verkligen jobba på om hon ska fortsätta som regissör.

I sin helhet är Unbroken en ogenerad film där karaktärerna verkligen är det stora problemet. Vi får inte lära känna dm et dugg alls och detta gjord att man i slutända inte bryr sig vad som händer med dessa personerna. Okej han dog, okej han är en kämpe, men vad mer? Jag fick inte lära mig ett dugg om Louis Zamperini efter att ha sett denna filmen än mer av det jag visste av trailern att bedöma.
Jag känner nästan synd för den riktiga Louis Zamperini. Jag slår vad om att någonstans där inne är en intressant historia om denna mannen och hans liv. Liksom olympiska guldmedaljong och andra världskriget soldat? Ja va fan det låter ju intressant! Men vart är detta intressanta i filmen?
Hade vi bara fått bättre utveckling hos karaktärerna och fått lära känna dem, tror jag nästan filmen hade varit någorlunda bra ändå.
Unbroken kunde varit en bättre film så jag är säker på att det hade kunnat varit en intressant film någonstans där inne ligger den. Men det bli bara så långt och tråkigt i slutändan.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1809398/?ref_=tt_rec_tt

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=XrjJbl7kRrI