Vilken film såg du senast?

Ja. Kanske beror på att man är en smula dysfunktionell själv

Ja den har jag sett men det var några år sedan och kommer inte ihåg så mycket, mest fiskaffären och att ägaren är skum och att något skiter sig. Kanske dags att se om den.

Meet the Fockers från 2004.

Ettan var bättre men fortfarande härlig humor.

Taken 3 (2015)

Bryan Mills liv slås i spillror när han blir oskyldigt misstänkt för mord. Situationen blir inte bättre av att han lyckas fly från brottsplatsen och får polisen, FBI och CIA efter sig. Men Bryan tänker inte vara passiv och se mördarna gå fria eller riskera att de ger sig på hans dotter Kim. Han kommer använda de kunskaper han samlat på sig under ett helt liv av rökridåer och dubbelspel.

Gissa vad? Taken 3 är precis det som man förväntar sig utifrån trailers och synopsis. Det är ingen originell rulle alls, tvärtom klichéfylld till max och skådespelarna kör de mesta på autopilot. Jag såg twisten komma redan 10 minuter in i filmen och hade redan där listat ut vem som var mördaren.
Men jag ska inte ljuga. Filmen var aldrig tråkig att sitta igenom. Det var underhållande och medelmåttig action i den som höll en igång under tidens gång och det blev aldrig tråkigt.

Skådespelarna gör väl inte direkt något märkvärdigt bra i filmen. Liam Neeson kör på autopilot för det mesta. Men det kvittar mig, jag kan se den mannen gå i sömnen i en film och ändå gilla honom och finna han underhållande. Han är det bästa med filmen och utan honom hade jag nog tröttnat snabbare på filmen.
Forest Whitaker är den typiska inspektören som någonstans där inne ändå tror att Bryan Millis är oskyldig och försöker lista ihop pusselbitarna. Med andra ord är karaktären som vilken annan inspektör i vilken annan dussin action/thriller rulle som kommit ut på sistone.

Ni som också är uppmärksamma kanske också märker filmen är ganska så snarlik en annan film med Harrison Ford och Tommy Lee Jones. Det är såklart The Fugitive jag snackar om.
Samma gamla linje följs. Huvudpersonens fru dör, huvudpersonen är misstänkt trots att han är oskyldig och resten av filmen jagar polisen den misstänkta medan huvudpersonen själv försöker lista ut vem som mördade hans fru. Bara det att The Fugitive är så mycket bättre än vad denna filmen är.
Så ni kan lika gärna bara ta och se den istället för denna. Men de som ser denna har mycket troligt redan sett Taken 1+2 och är intresserad av hur filmen slutar.

Actionscenerna är något klumpiga också. Det var inte Quantum of Solace nivå där jag inte kunde se ett smack. Men det kändes att det inte var topp budget film där av var actionscenerna något klumpiga och det var precis så man kunde fatta vad som försiggick.
Vilket är lite tråkigt med tanke på att det är en actionfilm. Men det var aldrig något jag kunde irritera mig på då jag varit med om värre på bio.

I sin helhet är Taken 3 ännu en dussin film där en filmserie bara runnit ut och bara blivit allt för självpålitligt med alla pengar den tjänar in. Ungefär som Fredag den 13:e, bara det att den filmserien var underhållande och hade ändå kreativa mord i sig trots ifall filmen var dålig.
Men där är ingen kreativitet här. Den följer varje twist och regler som vilken annan action och thriller film som kommit ut de närmsta tio åren. Där är ingenting som är nytt eller chockerande. Som jag nämnde, jag visste redan vem mördaren var 10 minuter in, men ändå gjorde filmen så stor deal utav vem det var.
Men jag kan inte säga att jag satt och var uttråkad. Filmen hade precis perfekt underhållning för tidens gång. Jag gillar Liam Neeson oavsett vad, och ja han är känslolös i denna och man ser att detta bara är en lönecheck film för honom. Trots det gillar jag ändå honom i denna och han är det bästa med den. Jag gillade även Forest Whitaker, trots att karaktären var o-originell så gillade jag ändå att han var med i den.
Till min positivitet kan jag åtminstone säga att jag njöt mer i denna och gillade den snäppet mer än 2an.
Det är inte riktigt en film jag kan rekommendera mer än till de som verkligen älskar denna filmserie eller de som verkligen vill veta hur det slutar.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2446042/?ref_=hm_otw_t0

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=JuU0M2xBasc

Nej, men håller med om konceptet och kastar in & tipsar om Home (2008) Sevärd.

American Sniper (2014) - Välgjord och gripande, men jag kan inte bestämma mig för om den är pro USA eller inte. Den känns på sätt och vis som ett långfinger åt alla USA-hatare och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Blandade känslor. Filmiskt är den dock bra, och välgjord som sagt. Bradley Cooper gör väldigt bra ifrån sig. 7/10.

Birdman (2014) - Årets bästa film. En av de bättre de senaste fem åren till och med. Rolig och tänkvärd, samtidigt som den berör på flera plan och ställer komplexa frågor om samtidens nästintill sjuka bekräftelsebehov. Keaton är fantastisk i huvudrollen och förtjänar verkligen en Oscar för sin prestation. 10/10.

Into the Woods (2014)

I en värld där flera klassiska karaktärer ur bröderna Grimms berättelser lever tillsammans lever också en bagare och hans fru. Efter att en häxa kastat en förbannelse över dem som innebär att de inte kan få barn måste de ge sig ut på deras livs äventyr för att häva förbannelsen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna filmen. Den är liksom överallt i sig själv. Handlingen är alldeles för komplicerad att följa, allting förklaras i sång i början av de första 15 minuterna. Men anledningen till vad som ska hända och varför är bara dåligt utförda. Där ges ingen riktigt bra förklaring. "Din far snodde mina magiska bönor, därför ska du lida och om du inte ger mig dessa sakerna innan då så kommer ditt barn aldrig födas igen".
Liksom jag vet om att detta är en sagofilm och det är inte menat att ta allt för seriöst, men jösses vad löst detta är att gå på bara för att få igång en handling i en film. Och jag är mycket väl medveten om att filmen är baserad på en pjäs, och vad jag har hört ska filmen faktiskt följa pjäsen någorlunda rätt. Därför kommer även filmen av sig som ganska så mörk.

Det är nästan chockerande över hur mörk denna filmen egentligen är, och för att ha Disney stämpeln på sig.
Där är folk som dör, personer som är något otrogna och där är många scener som bara allmänt känns opassande för barn. Den är PG, och när den kommer ut i Sverige blir det säkerligen 11år, vilket känns rätt.
Man bör ju också tro att filmen är visuellt snygg att kolla på, men ironiskt nog är den inte så snygg. Nu kan jag klaga på DVDSCR på filmen jag såg. Men även då brukar miljöerna och det visuella ändå synats. Här tyckte jag inte det sken igenom som det borde.
Istället är det något trist att kolla på, speciellt när över hälften av filmen tar plats på kvällen/natten.

Jag kan inte riktigt säga jag gillade filmen allt för mycket. Skådespelarna i sig var inte dåliga, fastän vissa stack ut mer än andra.
Meryl Streep var ju bara överallt och överspelade till max. Hon kändes bara helt fel och jag vet inte riktigt vad jag ska säga om henne. Anna Kendrick som Cinderella var en bra tanke bakom, men hennes skådespel kom av sig som inte särskilt bra så karaktären blev väldigt tråkig och endimensionell att kolla på.
Men jag tyckte resterande av skådespelarna sköte sig bra. James Corden och Emily Blunt var nog det bästa med hela filmen. Dem hade kemi ihop och var mest investerad i deras berättelse som just omfattande runt omkring dessa kända sagofigurerna.
Johnny Depp dyker även upp på ett hörn, men det är samma gamla Johnny Depp vi har sett förr. Han spelar den typiska excentriska karaktären bara för att han har gjort ett vederbör genom att spela denna rollen nu de sista 10åren. Han är inte med mer än 15 minuter, men vem som helst hade kunnat dyka upp i den rollen. Men det är Disney och Depp tjänar in pengar där av är han där. Känns bara onödigt rent ut sagt. Eller så är det för att regissören Rob Marshall gjorde Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides.

Sist måste jag också nämna låtarna då det är en musikal film. Låt er inte luras av trailers som undviker så mycket de bara kan och döljer att detta är en musikal.
Men låtarna är inte minnesvärda. Jag kan inte riktigt komma på någon låt som de sjöng i skrivande stund. Huvud låten "Into the Woods" är väl den jag minns mest, men även där minns jag bara att de sjöng "Into the Woods" om och om igen. Detta är heller inget bra tecken för en musikal.
Där var också en hel del moment där jag bara skrattade över hur fult eller dåligt det var. Scenen där Chris Pine och Billy Magnussen sjunger tillsammans var ju bara riktigt skrattretande. Inte nog med att scenen kändes något gay, men även hur de skulle visa sin manlighet och dansade rundor i vatten, det hela kom av sig som bara fel.

I sin helhet tycker jag detta är en väldigt rörande film. Jag tycker tonen är överallt och kan inte riktigt sätta fingret på det. Där är en del scener som är skrattretande dåliga och Meryl Streep överspelar till max medan Anna Kendrick ger en tråkig och stel insats till en karaktär som annars är just det. Låtarna är inte särskilt minnesvärda och visuellt sätt är den inte så snygg som man hade hoppats på. Samt att låtarna de sjunger är inte särskilt minnesvärda, och det är väl ändå lite poängen med en musikal?
Men handlingen är också väldigt tunn. Där förklaras allt för lite och allt bara slängs in i en de första 10 minuterna i en sång, och varför allting händer känns bara otroligt tunt. Som en usel förklaring bara för att få igång filmen ens en gång.
För att vara en barnfilm är den också otroligt mörk av sig. Där är flertals karaktärer i den som dör och även en del moment som inte känns passande för småbarn som vissa dialoger, hintar på vuxna saker och där är även lite otrohet involverat. I filmen kysser de bara, men vad jag har hört i pjäsen så har de sex. Därför känns det sådär kanske att Disney ligger bakom denna filmen. Vad ifall vi hade kunnat få någon annan att regissera och sedan gör filmen R för att gå den där extra milen, det hade ju varit ballt om något.
Filmen håller även på att avsluta, men har 45 minuter kvar av speltid och den tredje akten var där jag verkligen föll ointresserad. Det var här filmen sjönk en del. Filmen hade räckt med att vara en 90 minuter lång och avsluta där den höll på att avsluta istället för att fortsätta i en 45 minuter. Där av blev de sista minuterna något ointressanta och tråkiga.
Det positiva är att de flesta skådespelarna sköter sig bra, kemin mellan James Corden och Emily Blunt är bra. Tyckte även barnskådespelarna sköter sig förvånansvärt bra ändå. Och jag gillar grundidén till det hela. Det känns bara som att något inte nådde dit och istället fick jag en okej film som kunde varit så mycket bättre.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2180411/?ref_=hm_cht_t1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=L6Yz5BRMGIQ

Whiplash (2014)

Efter många goda omdömen på forat av Whiplash var mina förväntningar rätt höga. Kanske lite för höga då jag tog på mig de extra-kritiska glasögonen till en i mina ögon ganska ordinär film. Filmens styrka är samspelet mellan Miles Teller och J.K. Simmons, men jag tycker ändå Teller är den bättre av de tu. Tellers karaktär utvecklas genom en inre monolog att själv bli herre över sina drömmar och förväntningar medan Simmons absurda hårdhet slår tillbaka mot karaktären stundtals och blir överdriven. Simmons karaktär hade behövt både mer återhållsamhet och manipulativt agerande för att göra sig trovärdig i en lärare som vill pusha sina elever. Inte bara en arg motherfucker som Simmons framställdes som.

Jag retade mig också på sidospåret med Tellers "date". Moralkaka! Helt onödig och det kändes som den var ditsatt för att locka tweentjejer att se filmen. Historien drog också ut sig maximalt och kunde med fördel förkortats en kvart. Men jag gillade att en far och son-relation mellan Teller och pappan (Paul Reiser) skildrades så kärleksfullt. Påminde om min egen relation med min pappa som gick bort för några år sen.

Betyg: 3/5

Inlägg 4000

Jag håller faktiskt med dig om att Teller är de bättre av de två, även om jag inte alls har riktigt samma problem med Simmons. Fast jag förstår vad du menar.

Men hans date. En utdragen historia för att locka till sig tweeners? Va? Många med mig tycker väl snarare att den är rumphuggen om något. Visst kan man tycka den är onödig, men jag tycker hans agerande mot henne ger bra insight till hans karaktär på ett ganska smidigt sätt. Det ger en behövlig blick från utsidan, då de han agerar med resten av filmen nästan uteslutande är insiders i musikvärlden. Därför blir hans interaktioner på familjemiddagen, med pappan på bion och på daten med henne välbehövliga i min bok.

Grattis till inläggsmängden och att beklagar din pappas bortgång!

Har inga åsikter om vem som var "bäst" av dessa, men...

Såg också Whiplash i går.

Jag får nog hålla med er Arctic Monkey och Kirk.Douglas om Teller vs Simmons.

Angående kärleksintresset i filmen, om man nu kan kalla det för det, känns det underutvecklat om något. Hade gärna sett ett kärleksmontage eller något liknade.

Lite besviken på filmen i övrigt, börjar väldigt bra och intressant. Men mitt engagemang sjunker aningen mot mitten, för att sen höjas mot slutet igen. Även om den där adrenalinkicken som jag fått hört talas om, aldrig riktigt infinner sig hos mig.
Hade dock gärna sett att filmen varit något längre faktiskt, inte ofta som jag säger det, dagens filmer är i regel alldeles för långa. Men inte Whiplash alltså.

Gav filmen kanske en lite väl okritisk 4/5 eftersom filmen verkligen gick hem hos mig men jag håller med om att sidospåret med dejten var underarbetad och nästan malplacerad. Den är väl där för att berätta något om Andrews personlighet och hans besatthet i målet att bli en av de bästa men det kommer ändå fram genom nästan allt annat i filmen. För mig står den ändå som en av det gångna årets bättre filmer.

Grattis!

American Sniper En tråkig amerikansk patriotfilm som inte ens var en bra krigsfilm. Den har de sedvanliga familjeklyshorna, dockor som ska föreställa bebisar och soldaterna som snackar en massa skit. Jag hade hellre sett att Clintan gjorde en ny westernfilm.

4/10