Vilken film såg du senast?

Crimson Peak
http://imdb.com/rg/an_share/title/title/tt2554274/

Hade förväntat mig något helt annat än vad som serverades. Efter att ha sett trailern hade jag ganska höga förväntningar, men det serverades inte mycket spänning och den var ganska förutsägbar. 2/5

En Duva Satt På En Gren Och Funderade På Tillvaron [2014] dir. R. Andersson

Andersson blandar något vackert om människan med en gnutta komedi och ofta är jag både rörd och road på samma gång, som i scenen då "Halta Lotta" blir betald med kyssar i utbyte mot sprit, eller i scenen då en stackare har avlidit och kassören konfunderas över vad hon ska göra med hans räksmörgås.

Små söta scener om fula, felanpassade människor som blandar surrealism med komedi. Tyvärr börjar filmen dra ungefär halvvägs igenom och jag börjar tappa intresset då scenerna börjar dra på tålamodet. Hade filmen stannat på samma tempo och kring samma händelser som den gör under den första halvtimmen så tror jag att jag hade älskat En Duva, men nu känner jag mig mest besviken på slutprodukten.

Andersson gör härliga människor på ett unikt sätt, och han framkallar känslor ur både det minimala och det surrealistiska, men när han ger sig på scener som enbart är absurda så är jag inte ett dugg intresserade (typ när Carl XII intar en bar med sin armé).

Jag får ge hans andra verk en chans i framtiden.

6

Jag älskade den filmen även om jag kan förstå att man blir mätt på absurditeterna. Dock tycker jag att den stundtals var så rolig att jag nästan grät, exempelvis scenen med räksmörgåsen som fan är helt briljant!

Jag hade nog kunnat älska filmen, den får mig att både skratta och känna, ofta på samma gång, men när jag varken skrattar eller känner något för karaktärerna så faller den platt och jag blir endast uttråkad, till exempel scenen då de svarta familjerna trampar i trumpethjulet.

Jag har verkligen inga problem med de absurda scenerna utan främst när de inte tillför något till den stämning som Andersson sätter upp med de första scenerna i filmen. Det kanske bara är jag som väntar mig fel saker av Anderssons filmer, jag vet faktiskt inte. När han gör rätt så gör han riktigt jävla rätt, men det håller inte hela vägen för mig tyvärr.

Började med Inside Out från 2015. Pixar brukar ju vara bra och denna var.. ganska bra, vet inte om den var så superbra som hypen vill göra gällande. Har även hört att det är en "rip-off" för att det gjorts många gånger med varelser som hjälper till på insidan, vetefan om det dock tycker den hade sin unika spin på det. Var ändå mysig att ta nåra öl till. 7/10.

Night of the Demon från 1957 för att hålla oktoberskräcken levande. Gillar äldre filmer allt mer, kanske dels för att man får se lite av en annan värld, samtidigt som de inte kunde leva lika mycket på effekter på den tiden utan behövde mer stämning och skådespeleri för att skapa en fungerande atmosfärisk, eh upplevelse. Det funkar här tycker jag, speciellt framåt slutet.

Frankenstein (1931, BRD, 70 min)

Kortrecension

Jag tror att tid får bli mitt nyckelord för Frankenstein. Projektet känns lite för jäktad. Inte visuellt, då man levererar en oerhört vacker design överlag, men berättarmässigt. Om det inte vore för Clive och Karloff's fina insatser så tror jag att Frankenstein hade blivit ytterligare en av de där fina, men samtidigt intetsägande, skräckfilmerna, från innan 50-talet, som lämnar en relativt oberörd. Som tur är så har den här filmen tillräckligt för att underhålla mig på riktigt och jag förstår verkligen att Frankenstein fortfarande anses som den klassiker den är. Synd bara att man inte vågade ge den lite mer tid att utforska karaktärerna och berättelser något mer. Där och då hade man förhoppningsvis också grävt djupare i de tyngre existentiella frågorna som ändå finns där för att forska kring.

Betyg: 3 (Fortfarande ett mästerverk som faktiskt kunde blivit ännu mer gripande.)

LÄS MER OM FILMEN PÅ MIN BLOGG - http://theshinbonepost.blogspot.se/2...-1931-brd.html

Les diables En film om två missanpassade ungar. En är någorlunda normal och den andra är autistisk. Båda går från äventyr till äventyr. När psykologen sade att hon är rädd för mjuka saker och bara känner sig trygg med hårda saker var jag säker på att han skulle visa henne sin eregerade kuk, säga att den är lite mjuk men mest hård och knulla henne. När hon gick naken i korridoren var det ingen som tafsade på henne. Inte ens när grabben fått reda på att tjejen inte var hans syster och hon två gånger började halvsexa med honom tog han tillfället trots att han blev hård och hon ju gillade hårda saker. Jag väntade på att någon skulle knulla tjejen men det hände aldrig i filmen trots att det skulle ha hänt många gånger i verkliga livet med psykologer och barnarbetare som våldtar småflickor och tonårsgrabbar och vuxna zigenare/araber/negrer i städers förorter som gör samma sak.

4/10

The chase (1946)

Förvirrande historia om en man som återbördar en upphittad plånbok.
Plånboken visar sig tillhöra en gangsterboss, som erbjuder upphittaren ett chaufförsjobb.
Han accepterar, och bli förtjust i gangsterns fru, som han ofta kör omkring med.

Börjar bra, men blir väldigt rörig med drömsekvenser kors och tvärs.
Jag är osäker på vad som egentligen hände.

2/10

The Martian

Ridley Scott fortsätter med att göra halvbra/halvdåliga filmer, han har enligt mig inte gjort något riktigt vettigt sedan Hannibal. Det enda som sticker ut är det stundtals mästerliga fotot. Scenerna i rymden är riktigt snygga och vyerna på Mars är fantastiskt vackra, men eftersom att Interstellar knappt har ett år på nacken blir det naturligt att jämföra med den, och Interstellar gjorde allt lite större, lite snyggare, lite maffigare och framför allt, mycket vuxnare. I The Martian känns det som att inget står på spel då Matt Damons karaktär tar varje motgång med en klackspark och han verkar knappt berörd av att vara strandsatt på en öde planet, vilket gör att man inte sväljer konceptet riktigt. Även här blir kontrasterna till Interstellar tydliga:


Matt Damon gör ändå en helt okej roll sett till det tunna manus han jobbat med, det som drar ner helhetsbetyget för min del är alla mesiga skämt och den lättsamma feelgood-stämningen. Jag förstår att tanken var att denna skulle vara lite familjevänlig, men Michael Bay och Roland Emmerich räcker gott och väl till att göra sådana filmer. Ridley Scott som börjar bli till åren kommer väl förmodligen att arbeta tills han dör, jag hoppas verkligen att han hinner göra något riktigt bra innan det sker. Med tanke på hans karriär förtjänar han mer än att bli ihågkommen som en medelmåtta och föredetting.

2/5

Assault on Wall Street ( 2013).
En vanlig knegare förlorar allt i och med Wall Street-kraschen och går bananas på kapitalister som frossar på julfester och skrattar elakt.

Min första film av Uwe Boll. Har ju hört mycket dåligt om Uwe, men det här var ju inte alls dåligt. En rak klassisk actionthriller, som är hyfsat spännande rakt igenom. Man illustrerar väl den här kafkaartade processen den här snubben råkar ut för. Skådisarna är trovärdiga och dialogen är bra. Bra jobbat med klippningen. Överlag finns inte speciellt mycket att klaga på. En stabil film, helt enkelt. Kul att Uwe inte alls var så dålig som man hört!

3/5

Aguirre - Guds vrede (1972)
Klaus Kinski ser sedvanligt galen ut när han och ett gäng andra conquistadorer ger sig ut i djungeln för att finna El Dorado. Gänget färdas längs en flod och resan för mina tankar till Apocalypse Now, en film som såg dagens ljus sju år senare. Komplikationer uppstår naturligtvis längs färden.
Jag tyckte väldigt mycket om filmen. Faktum är att jag inte är helt klar över vilket slutbetyg den ska få. Dock kan jag inte riktigt sätta fingret på vad som är så bra. Det ligger något i stämningen och karaktärernas utveckling medan de färdas på floden bland nya hot och allt knappare resurser. Jag tycker att ensemblen av skådisar lyckas osedvanligt bra med att förmedla sina känslor även när de inte talar utan bara ansiktsuttryck. Det var rentav något jag tänkte på, vilket jag ytterst sällan gör.
Det är knappast en film man drar ihop hela kompisgänget för att se (om inte hela gänget är cineaster förstås), men för den som inte är främmande för lite lågintensiv tysk kvalitetsfilm rekommenderar jag den. Initialt betyg 4/6, men det kan komma att höjas.


The Mission (1986)
Jag är glad att den här filmen har vunnit guldpalmen i Cannes, för det ger mig lite mindre dåligt samvete när jag nu kommer ge den ett ganska dåligt betyg. Jeremy Irons är jesuitpräst på mission i sydamerikansk djungel. Han har Robert De Niro med sig. Missionsstationen de grundat har tillhört Spanien, men nu ska gränserna dras om och området tillfalla Portugal. Portugiserna som vill göra ursprungsbefolkningen till slavar. Komplikationer uppstår.
Filmen inleds mycket bra och jag sitter i min ensamhet och berömmer britterna för sitt filmskapande. Dock blir historian mindre och mindre intressant ju längre den pågår. Jag tror att man skulle kunna rita upp en graf där mitt intresse för filmen korrelerar i det närmaste perfekt med hur mycket fokus som läggs på Jeremy Irons karaktär. Jag vet inte varför, men jag fastnade för honom och ville se mer med honom, men han fick allt mindre plats ju längre filmen fortgick.
Det bästa i filmen är dess soundtrack som Ennio Morricone har knåpat ihop, samt att allt känns snyggt, autentiskt och påkostat.
Det roligaste var kanske att jag under filmens gång tänkte "den där killen ser ut som Liam Neeson" varje gång hans nuna dök upp, men först efteråt insåg jag att det faktiskt var han.
Jag är helt övertygad om att många skulle uppskatta den här filmen mycket, så jag vill verkligen inte avskräcka från den. För mig passade den dock inte till mer än en tvåa. Betyg alltså 2/6.

Everest

http://www.imdb.com/title/tt2719848/?ref_=nv_sr_1

Filmen var bra..

jäkligt bra filmad och skådespelarna kunde verkligen leva in i storryn på ett bra sätt.

Var dock lite seg ibland. Men blir nog lätt de i sådan här filmer .

Mitt betyg blir 7 av 10.