Vilken film såg du senast?

Samma här, men å andra sidan var jag femton bast då och hade inte sett så mycket zombiefilm med den nerven tidigare, överlag var ju skrämmande skräckfilm svår att komma över på den tiden då det begav sig, innan torrents etc...

Såg precis Little Miss Sunshine från 2006 och det är nog fan en av de sämsta filmerna jag sett. Det är sällan jag tycker så illa om en film att jag vill spy (det är nog bara Pretty Woman, Requiem for a Dream och Hypnotisören jag hatar lika mycket som denna) och det var bara av ren princip jag såg klart filmen då jag inte kunde känna mindre engagemang och intresse för familjen och de vedervärdiga karaktärerna.

Jag har rätt så svårt för quirkyindiefeelgoodfaständådjupaochlitesorgligabla blabla-filmer i allmänhet men detta var något i särklass. Det känns som en sådan där film folk tycker har "mycket hjärta" men jag tyckte den kändes ungefär lika känslosam och djupsinning som valfri reklamfilm med en familj i fokus.

Magic in the Moonlight (2014)

I 1920-talets södra Frankrike tas en engelsman in för att demaskera en potentiell bluff. Såväl personliga som professionella komplikationer uppstår.

Woody Allen's senaste film är något utav en blandad påse. Ena sidan har vi en film som är väldigt snygg att kolla på, mysfaktorn är på topp, skådespelarna levererar och gör bra insatser och musiken tillför en härlig stämning på det hela. Men längs vägen har vi en handling som är ganska så torr, förutsägbar och karaktärer som inte är så minnesvärda och till slut får du en känsla av att du sett något vackert, men minns inte riktigt vad det hela gick ut på.
Jag har enligt filmtipset enbart sett 2 Woody Allen filmer, men är rätt så säker på att så inte är fallet, ska nog bara förfriska minnet. Men med det sagt har jag aldrig varit ett stort fan av mannen. Hans humor är inte min typ av smak och det är mer de dramatiska han behärskar i mina ögon. Här försöker han slänga in sin humor men det faller ganska så platt för mig så vad jag är lämnad med är drama och romantik, två element som tillsammans inte är min starkaste sida inom film. Jag finner det ganska så tröttsamt, få filmer lyckas som Blue Valentine. Men här blev det något tröttsamt, och då är filmen bara 97 minuter lång.

Men filmen bjuder på annat som fick mig att uppskatta filmen mer. Bland annat så var miljöerna och tidsperioden 1928 i Södra Frankrike helt perfekt för filmen. Jag gillade verkligen hur den såg ut och mysfaktorn var på max när man kollade på den. Lägg även till den där härliga jazz musiken (som jag svär har hört i stumfilmer) i bakgrunden och det ger en bättre effekt på det hela.
Det är också en ganska så förutsägbar film. Man vet redan hur det hela kommer sluta och hur det hela kommer spelas ut. Så förvänta er inte att se någon film som har en komplex handling.

Skådespelarna är även bra. Colin Firth sarkasm och ego är helt perfekt gjort, till Emma Stones härliga positiva reaktion på det mesta gör dem till ett intressant par att se ihop. Desvärre är det skådespelarna som räddar detta då karaktärerna i sig inte är så värst intressanta, kanske Stanley (Colin Firth). Men här så var det skådespelarnas skådespel gentemot varandra och kemi tillsammans som räddade det hela, då dem faktiskt gör bra ifrån sig.
Många har också tagit upp åldersskillnaden mellan Colin Firth och Emma Stone. visst det var distraherande, men jag såg det mer som något vanligt då filmen tar palts förr. Jag menar den utspelar sig 1928, på den tiden var det ganska så normalt att en 50-åring gifte sig med en 20-åring. Så såg jag det mer som, dessutom kommer kärlek i alla åldrar. Många har även kritiserat detta då Woody Allen gör allt fler filmer där mannen blir äldre medan kvinnan är yngre och att detta reflekterar hans riktiga liv. Det är inget jag direkt satt mig in i eller ens tänkt på, så gör som mig. Se det mer från ett perspektiv att filmen utspelar sig förr och att på denna tiden var detta mer än normalt samt att kärlek kommer i alla åldrar, trots att det må vara distraherande.

I sin helhet är Magic in the Moonlight ingen direkt speciell film. Den gör saker som man har sett förr i filmer. Men den stärks av de fantastiska miljöerna, tidsperioden den utspelar sig i, musiken, skådespelarna och den härliga musiken. Dessa elementen gör filmen sevärd och räddar den väldigt mycket, hade inget av detta varit närvarande i filmen hade detta varit en bortglömd film efter en veckas tid.
Personligen fann jag Woody Allen's förra årets film Blue Jasmine vara något bättre än denna.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2870756/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=MG71z-AP524

Credit för en utmärkt recension!

Collateral

Såg faktiskt den här filmen först nu. 10 år har den på nacken, men den kändes aldrig omodern eller förlegad. Jamie Foxx i en roll han passar perfekt i, bästa scenen givetvis när han förvandlas till en riktig motherfucker i restaurangen. Tom Cruise gör sin roll mycket bra, nästan på rutin (gör han några andra roller ens?). Även om filmen var lite förutsägbar gillar jag den skarpt ändå. Ett, för mig, bra betyg på en film är när jag aldrig tittar på klockan under filmens gång, det gjorde jag inte under Collateral.

Några händelser i filmen kan ifrågasättas, exempelvis klubb-scenen, men det gör lite i det stora då jag tyckte filmen överlag var väldigt verklighetstrogen. Snyggt filmad, spännande, bra skådisar och en icke-generisk story, då kan det inte bli annat än bra betyg.

7.5/10

Det tackar vi för!

Sleep tight (Mientras duermes) 2011

Handlar om en man ,Cesar, som inte kan bli lycklig. Han har aldrig känt lycka i hela sitt liv. Han funderar på självmord varje dag. Det enda som får honom att leva vidare är andras olycka. Något mer vill jag inte avslöja om denna spanska thriller. Skönt att se en film utan "jump scares" och effekter. Det är en stillsam thriller med långsamt tempo,vilket passar denna film. Den får 6 av 10 !

Mannen från Tokyo (1966)

Man tycker sig se att både Melville och Leone har lånat friskt från Suzuki, men trots filmens utsökta estetik så har jag svårt för det surrealistiska. Stundtals gränsar det ju åt komedi, särskilt i stridsscenerna. Piruetter, groggy män som börjar marschera i till gogo-flickorna i barens takt innan de blir slagna i huvudet med purjolökar. Nä, det håller inte.

3/5

Senaste var Babadook http://m.imdb.com/title/tt2321549/. Hyfsad "rysare" 3/5.

Cradle 2 the Grave (2003)

Jag blir så sjukt förbannad bara av att tänka på att man faktiskt slösade bort en episk jäkla kamp mellan Li vs. Dacascos. Varför var den tvungen att vara med i denna dyngan? Varför envisades Li i början av 2000-talet att tacka ja till filmer med töntiga "gangstas" som inte kan slåss? Varför får DMX vara med i film överhuvudtaget? Frågorna många, svaren få. Men denna är i vart fall bättre än Romeo Must Die, inte för att det säger så mycket. Men den får en tvåa och godkänt endast för Li vs. Dacascos. Resten är riktigt dåligt.

2/5 (5/15)

Suzuki är bra men gillar Melville mera om det går att jämföra rättvist.

Projekt 90-tal

Film: 4/50

Chungking Express (1994)

Två stycken historier, om två stycken poliser, som båda söker efter kärleken.
Chungkin Express är så mycket. Det är ett mystiskt kalejdoskop samtidigt som det är glasklar kristall. Allting är hela tiden precis framför vår näsa, men mystiken är ändå så stark att den går att röra på.

Detta är en sådan film som jag efteråt sitter utan ord till vad jag egentligen kan säga om filmen. Det är fullständigt briljant på många olika plan. Allting från det utmanande fotot till det suveräna skådespelet.

Detta är en sådan där otroligt vacker film som jag njuter av på flera olika sätt. Mystiken, toppat med fotot och musiken, det skapar briljans.

För även om allting annat är så jävla bra, så är nog det allra bästa musiken. Under hela andra halvan är The Mamas and the papas gamla dänga Calofornia Dreamin’ i prinvip det enda soundtrack som spelas, vilket passar perfekt till filmen.¨

Jag är helt såld på denna film. Kar Wai Wong är verkligen briljant och det ska bli kul att utforska honom mer. Det är nästan en nia, men stark åtta stannar den på.

Betyg: +8/10