Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kanske OT i tråden, men det är smått fantastiskt hur usla partiledare de etablerade partierna väljer. Inte usla som att jag inte håller med om deras politik, men usla som i idiotiska och skitdåliga på politik och ledarskap.

Ja det är anmärkningsvärt. Ganska ofta frågar jag mig själv om det inte är jag själv som är dum: om jag missar samband, om det finns dolda agendor och om alla andra fattar något som inte jag förstår.

Jag var övertygad om att migrationsöverenskommelsen med Mp var ett steg mot avskaffandet av välfärdsstaten och att det var kalkylerat. Men så står vi här idag med en socialistisk regering som får stöd av samma allians som jag trodde ville det. Är det så att de hoppas att det ska rasa under S och att de då ska få skulden? Jag hade nog trott att det skulle ligga lite längre fram i tiden än så.

Men det här är nog som sagt lite OT. Dock är det intressant att försöka förstå hur de tänker. AKB till exempel. Vad tror hon att hon ska få för reaktioner från sina väljare på en sån här grej? Pratade lite löst med div. släktingar som är högerorienterade allihop och de var överens om att den här överenskommelsen nog var bra för Sverige. De läser inte på flashback och kommenterar inte på SvD utan tar del av nyheter som folk gör mest. Men även om man tycker att det är bra att vi får till någon slags ledning av landet istället för att hålla ett extraval som kostar pengar så måste man väl ändå se att AKB, som varandes moderat, säljer ut partiet fullständigt?

Håller med. Man får väl gissa att urvalsprocessen mer rör vem som är kompis med vem och släkt med vem. Det avgör vilka som blir "toppolitiker". Den maktkåtaste av dessa blir partiledare.

Arnstbergs senaste, https://morklaggning.wordpress.com/2...sen-var-ordet/

Lämnar i mig en känsla av vemod och sorgsenhet.

Decemberöverenskommelsen antyder en upptrappning i kriget mellan media- och politikereliterna och folket. Eliterna vill anpassa landet efter det globaliserade storkapitalets behov av ständig tillväxt. Sverige ska göras "safe for Goldman Sachs". Det anses kräva öppna gränser och en ständigt pågående påfyllning av nya konsumenter utifrån. Gemenskapsvärden, kultur och historia blir underordnat. Ekonomin är allt. Det politiska systemet är under nedmontering och kan väl snart läggas ner.

Det är inte intressant vad väljarna tycker om de inte tycker som eliterna. Folk ska hellre engagera sig i matlagning, IDOL, heminredning och skönhet.

Eftersom DÖ diskuteras parallellt i tråden, så kan jag inte vara sämre. Skrev i princip nedan i en annan tråd, men fick ingen respons.

Många frågar sig varför Alliansen träffat DÖ med Löfven. Att ett skadskjutet Alliansen vill undvika ett extraval är ett argument. Men endast det? Nej, det är för klent. Inte heller kan det vara uppgörelsen om vad som händer efter valet 2018, det är alldeles för långt bort. Alliansen måste ha förstått vilken svekdebatt det skulle bli och därmed insett att de skulle förlora ännu fler väljare.

Likaledes måste de insett att, som Oyto påpekat, SD kan ställa dem i frysen resten av mandatperioden genom att aldrig rösta på Alliansmotioner.

Den enda rimliga slutsatsen är att det finns en del i DÖ som inte är offentlig. Löfven har gett ABK ett ben att tugga på. Och när det benet tuggas på så tjänar det även Löfven. På SD:s bekostnad.

Benet är invandringsfrågan. Det är en praktisk - inte ideologisk - realitet att invandringen, speciellt asylinvandringen, måste kraftigt reduceras under denna mandatperiod. Bostäderna är slut, den offentliga ekonomin kommer också att ta slut och t.o.m. 6-klövern förstår att folkets tålamod håller på att ta slut på ett tidigare ej skådat sätt.

Genom en blocköverskridande överenskommelse om att strypa invandringen genomför man det obehagliga som av praktiska skäl måste till, utan att förlora ansiktet, utan mediadrev, samtidigt som man vrider invandringsvapnet ur händerna på SD, och dessutom ges Alliansen i allmänhet, och Moderaterna i synnerhet, chansen att återerövra väljare.

Fram tills detta invandringsutspel kommer och sedan valet 2018, så gäller att budgeten avhandlas genom att man låtsas som om SD inte finns, utan att vi har två block, varav ett är i majoritet. En virtuell riksdag.

Jag tror inte själv att en sådan strategi kan fungera. Återigen missbedömer man kraften och potentialen i SD. Snarare tror jag att den politiska situationen i Sverige kommer att närma sig ett trebent bord. D.v.s. att rödgrönt, borgerligt och SD delar ca lika på väljarna. Trebenta bord är f.ö. mycket instabila konstruktioner. Det som känns viktigt, och kanske t.o.m. är on-topic(!), är att den utomparlamentariska svans som följer större partier (eller block), måste växa för SD:s del. D.v.s. det måste till "riktig" massmedia, tankesmedjor, m.fl. organisationer, föreningar och andra sammanslutningar, som stödjer eller är knutna till SD, men som arbetar utomparlamentariskt. Då kommer mediakriget förvandlas från dagens gerillakrig till ett fullskaligt tvåfrontskrig. Och det kommer förhoppningsvis att vinnas.

EKOT vevar runt moskébrandspropaganda nu på morgonen. Imam från Eslöv tillåts oemotsagd påstå att Eskilstunabranden var anlagd och, underförstått, anlagd i syfte att skada islam.

Allt enligt den sinnessjuka tankefiguren:

Moské brinner -> Då skall branden anses anlagd tills motsatsen bevisats -> Anlagda moskébränder skall anses vara anlagda av islams fiender tills motsatsen bevisats

Så trots att brand orsakad av tekniskt fel, slarv eller annan ouppsåtlig mänsklig handling, eller brand anlagd av en person inom kretsen muslimer, alla är betydligt mer sannolika brandorsaker, så får vi ett mediedrev som skjuter Sverige ytterligare i en islamistisk riktning.

Vi lever i en dekadent, representativ demokrati(?). Förflutet i fjärran finns den tid då politiker hade en yrkesidentitet eller åtminstone var personer ur folket, med modest lön, anspråkslöshet och ett visst mått av heder. Dagens politiker är t.o.m. ofta barn till en tidigare ren politikergeneration. De har fått stjärtslickandet, navigeringsförmågan i det sociala spelet, och skamlösheten med modersmjölken. Sålunda har partierna de partiledare de har.

Lotta Gröning lamenterar i Expressen. Hon är visserligen inte någon skarpare hjärna men lyfter förjänstfullt in andra perspektiv i debatten. Hon oroar sig för ekonomisk utveckling, skolan och vårt eventuella tekniska försprång. Men inte invandringen, så långt tänker hon inte riktigt.
Från avslutningen efter en lång harang om hur usel decemberuppgörelsen är politiskt:

http://bloggar.expressen.se/lottagro...elsen-pyttsan/

Jag utesluter inte heller att det finns delar av DÖ som det inte talats om offentligt. Vad är det egentligen Alliansen tjänar på det här? Jag tror dock inte att invandringsfrågan har diskuterats närmare. Jag kan såklart ha fel, men att MP skulle gå med på en minskning nu när de sitter i regeringen ser jag som uteslutet. Det hade kanske gått om Löfven ombildat regeringen och kastat ut MP, men med Maria Ferms partikamrater vid rodret kommer inga förändringar ske.

Skulle 7-k gemensamt gå ut och proklamera att invandringen måste minska framöver kommer media och vänsterflygeln få tokfnatt. Försöker man istället smussla fram minskningar i lönndom genom att siffertrixa på myndighetsnivå kommer det uppmärksammas av media och återigen kommer mobiliseringen av vänstermuppar vara ett faktum. Sjuklövern har målat in sig i ett hörn, och den som förlorar detta chickenrace med SD kommer bli utmobbad och bestraffad av de andra i racet.

Som jag har antytt tidigare har Alliansen nu satt allting på ett kort. Genom att släppa fram Löfven och erhållit en garanti om ömsesidighet efter nästa val hoppas Alliansen återigen på bli största block 2018 och därmed kunna styra Sverige igen. Detta spel bygger på en grundläggande förutsättning; nämligen att Alliansen förblir intakt efter nästa val och att samtliga partier klarar 4%-spärren. Om reaktionerna vi sett hittills på DÖ är en vägledning på vad som komma skall finns det ingenting som tyder på att den förutsättningen kommer uppfyllas, och därmed är Alliansens vågspel bland det mest korkade vi sett i svensk politik på mycket länge.


Det var bättre förr.

Hon är nog varken smartare eller mer korkad än någon annan proffstyckare. Däremot tror jag hon tillhör den skara som har en intuitiv känsla för att allmogen står i beredskap att fila högafflar, tillverka armborstpilar och städa av galgbacken. Den intuitiva känslan saknar uppenbart många andra. De kör på med praktik och retorik som funnes det ingen morgondag.

Gudmundson är Sveriges modigaste politiska skribent just nu, även om jag personligen har svårt att tåla honom i många andra debatter. Frågan är vad han egentligen tycker i invandringsfrågan. Som alla vet är helt öppna åsikter svåra att torgföra offentligt i den debatten, det gäller förstås även den icke-mediala sfären, många av oss tvingas bedriva viss självcensur till vardags. Gudmundson går ganska långt men lindar ofta in argumenten i en massa lull-lull-reservationer och dämpkuddar. Han kanske inte delar SD:s värderingar i stort, men tror ni att han i sak är ense om deras syn på invandringens nivåer? Om så, vad skulle krävas för att han skulle kunna uttrycka det offentligt? Eller skulle han kunna göra det redan nu utan att rullas i tjära och fjädrar? Nu hör det ju till saken att ledarskribenter i allmänhet inte vill uttrycka några partilinjer i spalterna, men det går ju ändå att se var åsikterna kan sorteras in.