Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag invänder som sagt mot att nyvänsterns fotfolk är "godhetsknarkande". De är hatmaskiner, ingen godhet har någonsin kommit ur eller drivits av hat. De intalar sig själva att de är goda men den självbedrägliga fernissan är ju så tunn att de inte ens försöker framstå som kärleksfulla. Det är endast något de intalar sig själva. "Här får ni en gatsten av kärlek och medmänsklighet, hoppas den krossar era skallar", typ.



Staffan Danielsson har läst Swartz och säger "Är svenskar autistiskt förälskade i sin egen självgodhet",undrar utlandet hos Richard Swartz, DN.Så fel de måste ha.."

Jaså Staffan, du är sarkastisk men är det inte du själv som alltid bedyrar i varannat stycke att du vill att Sverige ska ha en generös och human flyktingpolitik "i EU-tät"? Det låter som ett utslag av precis den svenska hybris som Swartz samtalspartner kritiserar. Staffan vill minska invandringen men kan inte släppa idén om att det är viktigt att Sverige fortsätter ta guld i asyl-OS varje år. Man kan ju minska invandringen massor och ändå vara "bäst". Tanken att vara i mitten någonstans är oberörbar tydligen.

Fin slutkläm på Richard Swartzs kolumn:


http://www.dn.se/ledare/kolumner/ric...ndrad-omvarld/

Om vi bortser från Swartz så nog är det en patetisk kovändning som godhetsmedierna koordinerat gjorde i veckan, efter Kd:s Göran Hägglunds debattartikel som problematiserade massinvandringen och som ett av åtgärdsförslagen lyfte fram TUT istället för PUT. Mediernas och politikernas decennier av lögner och sedan tvärvändning. Det går inte annat än att förakta dessa syltryggade landsförrädare. Ett sent uppvaknande är bättre än inget, men medierna har medvetet manipulerat, fört en agenda blandad med räddhågsen, karriäristisk opportunism och fulspel mot kritiker, hämmat demokratin och åsamkat svenskarna och Sverige enorma, permanenta skador. Hoppas detta fega etablissemang bestraffas på ett eller annat sätt.

Sett i efterhand kan Reinfeldts sommartal och sedan talet om "väldiga skogar och fält" vara just den imploderande plutoniumsfären. Plötsligt har folk börjat skratta och skaka på huvudet åt honom, och den politik han förde, när man ser vilka ynkligt grunda resonemang som låg bakom den. Och med folk menar jag inte bara vanligt folk, utan borgerliga tyckare, tänkare, riksdagsledamoter. I öppna kommentarsfält på Facebook. Ett typiskt citat kan vara "oj så märkligt, han tänker verkligen inte på sitt eftermäle". From hero to zero, är min reaktion.

Anders Borgs prestation i Ekots Lördagsintervju lägger sten på börda, när det visar sig att också han, och därmed radarparet i Nya Moderaterna, båda två delade dessa ytterst märkliga närmast trosbaserade uppfattningar.

"Vi svenskar måste hålla ihop". Det är så jag beskrivit framtidens högst belägna politiska samlingspunkt i Sverige.

Det är inte ett av dessa tankefoster till ideologier som tävlar om att jämna landskapet för att passa de egna feberdrömda kartorna - det är den röda tråden i europeisk historia. Stater och överidentiteter skiftar, men folken består. De självdefinierade, självreproducerande folken, vars identitet tjänar individens intressen och möter hennes behov av trygghet och kontinuitet. Gemenskapens konkurrensfördel på individnivå.

Svenskhetens diffusa irrelevans har hela tiden varit en illusion. Bara när den var överväldigande självklar syntes den inte, ju mer utmanad den blir, desto mer kommer den att samla vad som trots allt kommer att vara ett fragmenterat Sveriges starkaste maktbas.

Det här är det verkliga kriget om mångkulturen, bortom volymer och budgetposter: Insikten om den svenska nationens existens och värde. I en monokulturell, etniskt homogen kuvös behövs inte grupptillhörighetens konkurrensfördelar och trygghet för individen. Illusionen om den atomistiska individualismen som hållbar livsstil bygger på ett samhälle, en värld så grundligt dominerad av en paneuropeisk, "vit" utblick att konkurrerande system och grupper kan bortses från - och nedlåtande vurmas för och klappas på huvudet.

Den mogna mångkulturella staten präglas inte av euforisk universalism och besjälad allmänsklighet kring lägereldarna - det hör revolutionens och omdaningens naiva tonår till. Istället inträder vardagens ständiga dragkamper och revirstrider om resurser och inflytande. Nätverk ställs mot nätverk anspråk mot anspråk.

Ingen ska inbilla sig att ett av världens mest anpassliga, trendkänsliga och duktiga folkslag är oförmögna till eller immuna mot dessa allmänmänskliga beteenden. Det är en trusim: Framtidens svenska folk kommer att bestå av dem som reproducerar en på egna villkor exkluderande svensk identitet. Och omfattar de traditionella värden som visat sin överlevnadskapitalistiska överlägsenhet just genom att förmågan att bli traditioner över generationer.

Normnihilismen är å andra sidan en munkorden som ständigt måste rekrytera nya lärjungar.

Ja,absolut fastnade för samma stycke. Det framgår ju extremt tydligt vilka dubbla måttstockar man använder sig av. Judar eller andra etniska gruppers etniska sammanhållning och kollektiva identitet är viktig att behålla för överlevnadens skull, tillsammans är man givetvis starkare än ensam. Men när det kommer till svenskar, nej usch och fy, det vore ju rasism och elitism. På lång sikt handlar etnisk sammanhållning inte om att bevara julafton eller fira gemensamma högtider, det handlar kort och gott om överlevnad, oavsett om vi pratar om judar, kurder, greker eller svenskar, där är världen universal. Högtiderna är blott en fernissa för att belysa den kollektiva identiteten, ett sammanhållande kitt som binder historien med nutiden och framtiden.

Att man ger sig själv rättigheten till detta men nekar andra folk samma sak kan inte förklaras med annat än att man inte vill se det folkslaget överleva, eller att det åtminstone är väldigt lågt ner på listan över prioriteringar. En naturlig hållning för en etnonationalist eller socialdarwinist men för en sann humanist, som det mediala etablissemanget utger sig för att vara så är den hållningen mycket förkastlig. Lite konsekvens vore inte fel, kan tipsa om en mycket bra artikel på ämnet:

http://www.friatider.se/svenskarna-e...uden-folkgrupp

Det är ett krig, blodigt allvar, programmatiskt våld på sanningen, med oöverskådligt negativa konsekvenser på politiken och svenskarnas existens. Det finns inga förmildrande omständigheter eller ursäkter. Bedrägeri och förräderi på svenskarnas bekostnad, mot svenskarna.

Väl formulerat. En sak till att notera: Att Reinfeldt och Borg nu båda två har kommit ut som politiska kommentatorer innan ens en ny partiledare valts och långt innan den nya partiledaren har lagt fast en egen kurs, visar att de förstår att det stora politiska projektet från och med nu blir att försöka göra ägg av omeletten eller fisk av fisksoppan.

Det normala när ledande politiker lämnar är att de är illa sedda när de avgår men hyllas som statsmän tio år senare. Reinfeldt och Borg kommer att göra motsatt resa. Det hat och förakt som jag och de flesta tråddeltagare känner kommer om tio år vara den överväldigande majoritetens uppfattning.

Sanna Rayman är inte imponerad av FP:s 10 punkter för en bättre integration:

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...vi_4205001.svd

Egentligen är det väldigt enkelt. FP har en populistisk ådra och är sugna på en språktest-repris i opinionen, men deras egentliga utgångspunkt är: "Hur kan vi bevara invandringen orörd och ändå ge sken av att vi gör något?" Det lyser igenom och gör FP till en helt ointressant aktör som bara bidrar med brus.
Ja inte hjälper Borg M med det där. Bara SD. Och Reinfeldt... om man inte ser den omritade kartan ens när man sitter 10.000 meter upp i luften så ska man kanske bara hålla tyst. Särskilt om ens budskap är att driva samma envisa öppenhetslinje som de ständigt krympande liberaldemokraterna i Storbritannien.

Nu kan det snart bli dags för trådens deltagare att börja oroa sig för avantgardistens och dissidentens vemodiga öde i ett förändrat paradigm - vad fan gör man när de egna narrativen gradvis approprieras, normaliseras och populariseras?

Vi är inte där än på långa vägar, men Richard Swartz text sätter väl ett nytt rekord med hästlängder i rikspressen för en verklighetsbeskrivning och ett retoriskt anslag som känns hemtamt och fullgånget för dem som följt den här tråden. Inte bara utifrån-perspektivet utan det skräckblandade, polemiska löjet över den svenska hysterin, den solitära, insulära godhetschauvinismen som nu snart lägger sig ned att dö av utmattning.

För han (och säkert Tino Sanandaij med sin kommande bok) trycker ju på en mycket öm punkt, som jag varit inne på tidigare:


Vad gäller bestraffandet av etablissemanget så kommer nog bister underhållning bjudas i form av kannibalism, fingerpekande och de snopna minerna på lojala Reinfeldtjugend när de inser att de är övergivna i kåkstadsruinerna.

Ingen med "minsta trovärdighet", nej. Men vem behöver vara trovärdig för att bli såzzialdemoratisk statsminster? Inte någon. Stefan Löfvééééén är den partiledare som erhåller högst förtroende bland folk, trots att han hitills bara levererat knas.

Om man får önska en julklapp så är det ett rejält bokslut över hur debatten och politiken tilläts bli så pervers, hur folk kunde jagas bort från arbeten och hängas ut i medierna, på nätet osv, för att de utmanade etablissemangets massivt förljugna konsensus. Lämmeltåg, kaskadeffekter och pseudodebatter, härskartekniker, mörkläggning osv. Om det inte finns yrkesheder, civilkurage i tillräcklig omfattning för att förnuftet ska segra - innan priset blir ohyggligt, skadorna oåterkalleliga - vilka mekanismer, kontrollstationer eller annat behövs då?

Ser att Borg sågas hårt på Facebook(inte bara av borgare ska sägas). När allt är klart kommer Borgs insats som finansminister, i bästa fall, förstås som att han var en kompetent kamrer som kunde skilja på debit och kredit. Han förstod dock inte vilken börda på samhället invandringen är. Med tanke på den höga tanke om sin egen intelligens Anders Borg lider av är det högst anmärkningsvärt.