Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Vad är tanken med frågorna?

Ska de ses som retoriska?

Inledningen till frågorna rör andra saker än frågorna, exempelvis absoluta tal i inledningen och relativa tal i frågan.

För den som bryr sig framstår hon som dum eller oärlig. Hon riktar sig till dem som är intresserade nog att läsa men för slöa för att försöka förstå det hon skriver.

Quid pro quo. Varför ska det vara ett altruistiskt mervärde för just SD att utan tack utgöra underlag för andras motioner?

Det gäller att greppa situationens push-pull-mekanik: När SD inte något hellre vill än samarbeta så får de kalla handen. Nu när de satt hårt mot hårt så hoppades Ullenhag plötsligt att de skulle vara "sugna" att rösta på Alliansens "kraftfulla" oppositionspolitik framöver.

Det är frestande att blanda in olika typer av sexuella/relationsmässiga fenomen här, men låt oss nöja med att konstatera att den svårfångade är mer åtråvärd än klängrankan utan självrespekt. (Eller förresten - tänk bilden av en krog nära stängningsdags. Ullenhag, med discoskjortan uppknäppt, är så desperat att han fäster sängkammarblicken på den illa sedda panelhönan. Jag säger inte att hon måste vara pryd och vägra följa med - men då ska hon baske mig kräva att det gås ut hand i hand, så att alla ser.)

Ett Palestina-vurmande mini-USA, utan den amerikanska patriotismen, försvarsmakten, autonomin, drömmen och konstitutionella skyddet?

Exakt - genom att bara rösta på sina egna förslag, som förvisso kommer att likna eller sammanfalla med alliansens i många frågor och samtidigt förklara för sina väljare varför så kan svekdebatten undvikas.
Alliansen skall framstå som impotenta och handlingsförlamade, nedsolkande av sitt fifflande med praxis.

Målet för SD måste vara att desilusionera alliansväljare till att lämna alliansen eller finna alliansens oppositionspolitik menlös och otillräcklig - med vetskapen om att borgerlig politik finns inom räckhåll bara genom ett telefonsamtal till Sd.

Omvänt så kan man faktiskt trycka dit de rödgröna då och då i några laddade symbolfrågor för att hålla sin vågmästarroll levande.

Det skall bli budgivning om Sd:s stöd vare sig de rödgröna eller alliansen tror det, inser det eller kommer att erkänna det.

Sd har chansen att krympa alliansen tills dess att de försvinner som ett realistiskt regeringsalternativ och då försvinner också DÖ lika snabbt som den kom till.
Och med detta försvinner också arkitekterna bakom DÖ och den nuvarande timbroglobalistvänstern i ledningen.

Det gäller att hålla ut till 2018 då alliansen igen kan krympas till att bli mindre än det rödgröna alternativet.
Alliansen har ju lovat att stödja en rödgrön regering igen efter det valet, på samma lösa principer som nu.

Det skall bli lika meningslöst att rösta på alliansen som att rösta på Sd.

Annars väntar evigt socialdemokratiskt maktinnehav, igen kanske man skall säga.

Undrar hur många av dessa "nånstans mellan M och SD"-skribenter som är avlönade av etablissemanget för att sakta ner väljarrörelserna från de borgerliga partierna till SD? Har du skrivit uppemot 10 000 inlägg över en tioårsperiod och fortfarande åtnjuter status bland läsarna så kan du vara värd väldigt mycket för judiska och andra etablissemangsintressen.

Tråden har den senaste tiden svängt från "mediakriget" till "Hur ska SD på bästa sätt rädda oss?!"

Inte för att jag är mod eller så.

I SvD:s nätkolumn över mest delade artiklar ser jag på femteplatsen idag en artikel av Per Gudmundson från 2011 (inga nya fakta för den som läst Tullberg eller Arnstberg och Sandelin, men en artikel som jag inte sett tidigare):







Artikelförfattaren är inne på hypotetiska funderingar om att minska flyktinginvandringen, utvisa kriminella invandrare (mitt tillägg: som lagen påbjuder, men som sällan efterlevs i praktiken, men som SD för några år sen voterade för men övriga partier emot!) osv, men löper inte linan ut.

Nu befinner vi oss där, i "politisk turbulens", pga politikermajoritetens och mediernas ovilja eller aktiva motstånd, demagogi. Eller som Sexpacket/De förenade partierna kallar det: det nuvarande 'politiska läget' eller 'politiska landskapet'. Nu gäller det att "ta ansvar"...

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...er_6272110.svd

Det är en viktigt kommentar. Det är dessutom on-topic för denna tråd, då detta är del av propagandakriget mellan den gamla och den nya världen.

Under den senaste tiden är det för mig uppenbart att det har dykt upp användare som är regim-troll, vilka oavbrutet besjunger partilinjen på så sätt att jag misstänker att ett parti eller en intresseorganisation ligger bakom.

Nu är det ju enligt FB:s regelverk förbjudet att göra djupare kartläggningar av detta, men jag ser som ett inslag i mediakriget.

Facebook och andra sociala medier är en viktig del i mediakriget, och det har även gräsrötterna insett.

På moderaternas facebook skriver Mohammad Al Zoghbi:


Varpå Ylva Swedenborg replikerar:


https://www.facebook.com/anna.kinber...16?pnref=story
arkiverad: https://archive.today/zwiQq

Stridslinjerna för mediakriget i sociala medier blir allt tydligare. Utrensningar, helt skamlöst och sagt utan omsvep. Vilka maktfalangen "vi" som skall rensa partiet i Mohammads inlägg kan man ta sig en funderare på.

M/De nya kommunisterna tycks vara tummelplats för talibaner numera. Eller är det "bara" det nya frälsets kynne? Jihadistens oförsonliga och maktfullkomliga anspråk är explicit.

Även lite festligt att Linköpingsmoderaten Mohammad Al Zoghbi hävdar att Assad är en demokratisk ledare i Syrien:

Bra och intressant observation. Det är väl också i paritet med gamla DDR..