Citat:
Ursprungligen postat av
Geakmo
Haha ok schysst! Vi landar på samma plattform nu. Big Bang och punkter i universum är din subjektiva definition på ordet Gud! En strikt vetenskaplig inriktning.
Ett annat intressant spår är hur "Gud" använts och används i nutid, hur Gud förhåller sig till olika grupperingar i världen och samspelet mellan religion, stater och människor emellan.
Jag är dock inte helt såld på idén än, jag förstår ju hur du tänker, men jag är rätt svårflörtad när det gäller Gud och religion. Om nu allting sammanfattas i singulariteten (såväl dåtid som framtid) så är det ju inte bara de positiva aspekterna det handlar om, utan även de negativa, som all ondska och lidande som någonsin funnits och kommer att finnas? All intelligens från allt intelligent liv sammanfattas i singulariteten, vilket innebär att även alla känslor också borde sammanfattas? Känns som en enda stor sörja av lidande i så fall. Hur tänker du kring detta?
Samtidigt, om man erkänner denna teori fullt ut, så måste man ju även erkänna att det inte är Gud som står högst upp i hierarkin, utan snarare fysiken som gör Guds existens möjlig från första början, är du med på det? Anammar man en strikt vetenskaplig riktning som du skriver, så funkar ju inte bara förklaringen att "Gud alltid har funnits", utan man måste ju även förklara hur Gud faktiskt kan det, och då är väl fysiken svaret på det? Det är de fysiska lagarna som ger upphov till singulariteten från första början, eller hur?