De mest mäktiga
myter är de ingen ser.
Alla mänskliga kulturer har en tendens att se på sig själva genom en förvrängd lins. Tyvärr blir övertygelser och antaganden som snedvrider deras perspektiv orörda för de flesta människor. Mytologi förblindar oss, ungefär som en blind fläck i en bil, med den skillnaden att mänskliga kulturer oftast inte vet vad de inte ser och inte vill veta. Anledningen är enkel: ingen kultur har någonsin medgett att den egna tron är uppkomna ur myter.
Det kan vara så att du anser dig själv vara monoteist, agnostiker eller ateist, men i verkligheten är chansen större att du faktiskt är
Polyteist.
Oavsett vad man säger att man tillber eller inte dyrkar, är det inte vad man säger som definierar en sann religion, utan snarare den hängivenhet och service som man ger något som räknas.
Så i detta sammanhang; vilka är gudarna för 2000-talet? Vad är det människorna i vår tid böjer sig inför, hedrar och ser upp till? Vad och vilka lyder människorna för? Vilka och vad är det som vi faktiskt tjänar?
Den historiska höjdpunkten för den moderna gudavärlden är en gammal och hänsynslös gud ursprungen i Mesopotamien omkring 10.000 år sedan; på engelska hänvisar vi ofta till denna enhet som staten. När vi pratar om staten är det viktigt att klargöra att vi inte pratar om de människor som agerar i statens namn. De valda eller icke-valda byråkrater som administrerar systemet är inte staten något mer än den katolska kyrkan är Jesus. Det som de flesta kallar regeringen är faktiskt den prästerliga klassen av en osynlig gudomlighet. Prästen, som ofta kallas politiker, agerar utefter sitt namn och låter sig vara sin jordiska representant.
För en vanlig människa är naturligtvis idén att staten är en gudomlighet absurt. Visst är staten verklig, vi vet alla att den är verklig, den bestämmer över våra liv, den kontrollerar åt vilket håll vårt samhälle ska ta.
Hur bevisar man detta? Vart exakt existerar det statliga?
1.
Är staten de byggnader som politikerna möts i? Genom denna definition skulle den kristna guden bestå och vara kapellen och templen. Det stämmer inte.
2.
Är staten politikerna? Det stämmer inte, eftersom de bara är människor. Varifrån får de då sin förmodade makt?
3.
Är staten själva röstningen? Att säga att deras makt kommer från själva röstningen är inte heller sant. Röstningen ter sig mer som en ritual i kyrkan av staten. En grupp individer kan inte rösta för att ge makten att döda, stjäla och kriga till en politiker, eftersom man inte kan ge bort makt som man inte själv besitter.
4.
Är staten de lagar och förordningar på papper? I så fall är det som att säga att en tryckt bok är en gud.
Staten är ingen av dessa saker, och ändå genomsyrar staten oss på alla nivåer. Vår moderna mytologi döljer detta från oss, men om vi ser tillbaka till ursprunget till staten blir verkligheten mycket mer tydlig. De tidigaste härskarna dolde inte detta; De förklarade sig själva vara gudomliga, och krävde att bli dyrkade som sådana. När det inte längre fungerade hävdade de att de förordnats av Gud, och när den ursäkten föll, gömde de sig bakom ett tilltrasslat väv av regler, föreskrifter och dokument som fördunklar verkligheten - nämligen att den prästerliga klassen av staten hämtar sin makt enbart utifrån vår tro.
Den andra guden i vår moderna
pantheon är en gud lika gammal som staten, och utan tvekan ännu mer kraftfull: pengar. Människor har en tendens att tro att pengar är pappersbitarna i fickan inskrivet med konstiga symboler och latin - men det är en illusion. Bitarna av papper och siffrorna i ditt bankkonto har ingen makt eller värde i sig. I verkligheten är de påbud som utfärdats av den prästerliga klassen av det aktuella monetära systemet. Det är här begreppet
fiatpengar kommer ifrån; fiat är en synonym för ett påbud eller en order. Det fanns en tid när den prästerliga klassen för staten också var den prästerliga klassen för pengarna, men i en serie av noggrant iscensatta kupper tog en ny prästerlig klass kontroll. De moderna prästerna för det monetära systemet är bankerna. De är de orörbara förvaltarna av den monetära tron. De håller sig vid makten genom att skapa pengar och på grund av detta blir statens präster sårbara för korruption, då de utövar ett stort och mäktigt inflytande över administrationen av de andra gudarna.
Det finns otaliga andra gudar i den moderna gudavärlden. Dessa gudar kan vara politiska, religiösa, ant-religiös, ateistisk, eller vetenskapliga, men den gemensamma nämnaren är att tron i sig tar på sig en identitet och ett eget liv helt oberoende av de faktiska omständigheterna som de avser sig lyda under. Liksom de andra gudarna skaffar man en prästerlig klass som administrerar och styr hur föreställningar tolkas och tillämpas, och prästklassen, om det lyckas drar då med sig engagerade och ivriga följare. I sina mest avancerade former blir tron institutionaliserade och förökar sig. Därmed kan också skyddet av tron bli en överlevnadsfråga för dessa institutioner i sig.
Hur skulle vår värld se ut om vi tappade dessa falska gudar? Hur skulle vår värld se ut om vi vägrade att acceptera dogmer, och vägrade att låta mellanhänder tala om för oss hur man tolkar verkligheten?