Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Dagens Samhälle fortsätter på sin nya väg. 6 nov skrev chefredaktör Mats Edman en krönika:

På tio år fick Sverige 33 kommuner med flyktingar


Idag skriver chefredaktören en debattartikel:


Tänk om Jimmie Åkesson blir statsminister 2018

Några smakprov:

.... vem analyserar och tar ansvar för konsekvenserna för det som vi stolt kallar ”den svenska modellen”? Ute i kommunerna – som har huvudansvaret för offentlig välfärd – råder det i dag på sina håll panik. Socialt och kulturellt kan det heller inte gå spårlöst förbi att människor från fundamentalt annorlunda miljöer flyr till oss och förändrar gatubilden."

"Sverige är ett land som hittills haft världens bästa utbud av trygghet som efterfrågas av nödställda. Hur öppna våra hjärtan än är, hur moraliskt och etiskt rätt det än är att sträcka ut en hjälpande hand, så kan politikerna inte längre låta bli att spela med öppna kort."

Avslutningsvis:

"I riksdagen och kommuner från norr till söder råder sedan 14 september politiskt kaos med sverigedemokraterna som vågmästare. SD har flyttat in i städerna och växer i medelklassen. Annars kan ett parti inte få ihop 800 000 röster i allmänna val. Så många ”unga, bittra, övergivna män” finns det faktiskt inte ute i de mindre kommunerna.

En av många frågor som indignerade politiker och debattörer i dag bör ställa sig är måhända, givet Migrationsverkets prognoser och den historiska trenden, om Sverigedemokraterna kan bli landets största riksdagsparti 2018. Fördubblas partiet för fjärde valet på raken talar vi om 26 procent. I ett sådant scenario, som seriösa bedömare på allvar börjat diskutera, blir det inte så mycket kvar till Socialdemokraterna och Moderaterna i nästa val."

http://www.dagenssamhalle.se/kronika...ter-2018-11913


Kommentar: Man noterar, att Mats Edman (underförstått) verkar anse, att det har varit "moraliskt och etiskt rätt" (!) av svenska politiker att INTE ha öppna kort inför väljarna...

Gulligt. För några år sen, eller ens innan valet, skulle du och dina gelikar inte ens erkänt så mycket. Vår roll är inte narrens, ska man vara negativ så är vår roll spjutspetsen. Vi kanske går under i vårat anfall men det kommer folk bakom oss som kan tränga in i bräschen som vi öppnat. Faktum är att vi redan är vid muren, frågan är bara vilka som ska följa oss eller gå under.

Eftersom du kallade oss narrar måste jag länka till en dikt av Fröding: http://runeberg.org/stanflik/23.html

Vi får väl se vem som är kungen när med brak flög i styckjom
var del av maskin.

Det blir inte Jimmie, men om Edman extrapolerar ett varv till, och når 2022, så skulle SD ha 52% och egen majoritet. Hur gör de andra partierna då? Under de åtta år från nu tills dess, har Sverige fått närmare en miljon nya invandrare, i huvudsak från MÖ och Afrika. Välfärdssystemen är sannolikt uttömda och pengabristen kan mycket väl ha lett till organiserade våldsamheter. I flera kommuner har i så fall SD fått egen majoritet redan 2018 och infört tämligen radikala åtgärder för att motverka Migränverkets tvångsetableringar. Kommuner kan t ex utnyttja sin förköpsrätt av fastigheter, vilket möjliggör för dem att köpa upp alla hyresfastigheter, turistanläggningar mm där invandrare kan inhysas, och sedan tillämpa den brända jordens politik och helt enkelt systematiskt riva undan. När detta sker i, säg 30% av alla kommuner, då kommer Riksdagen att tvingas upphävda det kommunala självstyret, men har det inte hänt före 2018, så går en sådan grundlagsändring inte igenom före 2022.

Massmedia har i det läget som uppstått, nu och i det "extrapolerade", att välja mellan att driva frågan om den nationella självförsvarsrätten eller hela världens mänskliga rättigheter till svensk återstående välfärd. Ja, de massmedier som finns kvar vill säga. Det är inte otänkbart att det länge emotsedda mediekriget uppstår som en följd av mediernas behov av profilering inför upplagedöd. Men möjligheten finns också att de helt enkelt begår publicistiskt harakiri hellre än att börja ta i den allt för obehagliga sanningen.


Självklart är det "moraliskt och etisk rätt" att inte spela med öppna kort inför väljarna. Det är ju just därför journalisterna hatar Bildt och hans blogg och alternativmedia. När fönster öppnas för allmänheten till en annan sanning än den som serveras av journalister, då blir det farligt.

Orkade inte läsa artikeln i morse. Stort uppslagen bild (åtminstone nätversionen av dagens SvD) var det, överst på förstasidan. Med de två "nygifta", med blågula mössor, ståendes framför en rå vägg med en ståldörr och en skylt som angav videoövervakning. Lite för bra iscensatt.

William Pierce har på ett förnämligt vis behandlat frågan om konservativas impotens och vänsterns revolutionära patos:


Se där, lite nationalism för kälkborgarna i tråden: http://www.counter-currents.com/2010...ives-cant-win/

Mer "vit majoritetsbefolkning". http://www.etc.se/kronika/far-jag-bj...andningsmiddag


Det här begreppet är en konstruktion som verkligen tar ras in i finrummen. Det är också nymodernistiskt eftersom det ger "vit" en ny innebörd. Människor som förr var vita, t.ex. bosnier, omfattas inte av begreppet "vit majoritetsbefolkning" och blir därmed ickevita i någon knäpp semantisk lek. Begreppet betyder helt enkelt snittet av mängderna "vita" och "kulturellt svenska". Det beskriver alltså en folkgrupp och man reducerar den till "vit majoritetsbefolkning". Det råkar också vara folkgruppen som i nästan hela landet är ursprungsbefolkning.

Tittar man lite längre in i framtiden och funderar kring hur en sådan här terminologi harmonierar med den demografiska utvecklingen i Sverige, så finns det verkligen skäl att vara orolig. Användningen av begreppet "vit majoritetsbefolkning" normaliseras och begreppet är konstruerat för att förneka svensk etnicitet och kultur något värde, samtidigt som just majoriteten går med stormsteg mot att bli en minoritet.

Jag tror vi just nu betraktar gruppen mellanösterninvandrare, inklusive andra och tredje generationens sådana, nå kritisk massa. Tidigare har människor ur denna grupp endast luftat sin röst i en svensk inramning, i så mening att det funnits en respekt för det svenska. En respekt sprungen ur det självklara - vi hjälpte er, vi tog emot er. Inte tvärtom. Nu är gruppen så stor att den vaknat och fått ett eget liv. Den utvecklas oberoende av den vita vänsterliberala majoriteten. Gökungen har kläckts. Därför exploderar antalet kulturrevolutionärer med ickesvenskt ursprung som kommer till tals i den offentliga debatten, likaväl som de ges inflytelserika tjänster. Tänk er när deras nepotism verkat i 10 år. Tanken förskräcker. Det är också därför vi får se alla dessa nya bisarra uttryck. Inte sällan direktöversatta från engelska med ursprung i USA eller Storbritannien. T.ex kolonial retorik, afro, vit, o.s.v. Amerikansk svart hiphopmusik har nog gjort sitt också. Men vad ska man göra när man inte har någon egen historisk debatt att fortsätta på och man känner förakt mot det svenska? Man snor från andra.

Tove Lifvendahl har behandlat volymfrågan idag. Hon tar liknelsen med huset och säger att man måste först bygga grunden. Har vi bara en stabil sådan är storleken på invandringen inte så viktig. Se här bara:



Den stabila grunden ska förstås som allt i hennes fall utgöras av en mindre reglerad arbetsmarknad. Och givetvis måst paralleller göras till nazityskland.


Nu på fredag ska riksdagspartierna, utom Sd som uteslutits, samlas för att prata om det akuta läget angående flyktingströmmarna. Tove pratar om hus, jag om demokrati. Och om förnuft, helst att det ska vara sunt också. Vi vet redan på förhand vad fredagens möte resulterar i. Nämligen mer av det vi redan har.

Anna Dahlberg brukar ha samma tankar som Tove. Men i dagens expressen har Anna insett att det fungerar inte längre.


Både Anna och Tove talar alltså om volymer. Tove tror att det fungerar med ändrade regler i välfärden och arbete medan Anna övergivit den idén. De är i alla fall överens om att såsom det är idag kommer systemet att haverera.

Det har under den senaste tiden skrivits fler liknande artiklar. Något bråk har ännu inte brutit ut, och det verkar inte heller bli av. I vart fall är man tyst om att rådande situation har sd och många andra förutspått länge. För sd vore det taktiskt att redan nu satsa på värdegrundsfrågor.

Men i Sverige har det inte funnits någon konservatism värd namnet, varken i politik eller debatt, på många, många decennier. En höger har vi haft. Men den har knappast varit konservativ. Den har istället ägnat all sin kraft åt futtiga skattefrågor. Och dessutom skamligen misslyckats med denna lilla, klena ambition. Jag menar, Moderaterna har inte varit mer konservativa än att de producerat liberala socialingenjörer, tillika landsförrädare, som Bildt och Reinfeldt. Det finns mer konservatism hos S-röstande arbetarväljare i min kommun än vad det gör hos M-röstande Stockholmare. (Fast de förstår det inte själva, måste erkännas).

När det gäller konflikten konservatism/revolutionärt så måste man väl ändå konstatera att revolutionärerna förlorade? Vissa förlorade snabbt, som i vårt grannland Finland, i andra fall tog det nästan hundra år, men en förlust var det lika fullt. Det som däremot vinner (i Västeuropa), är den långsamma reformismens vansinne. Därför tror jag också att debatten måste spetstas till, polariseras, drivas till sin spets.

Lars Wilderäng på Cornucopia har hakat på. Han går in närmare på vilka konsekvenserna blir.




Något samarbete med Sd tror han dock inte på.

Det är inte Sd som ska göra't.

Kanske börjar vi nu närma oss en Sd-exkluderande "pensionsuppgörelse" över blockgränsen om åtstramningar av invandringen för att värna invandringen.

Även om de första åtgärderna kan vara marginella, så är det ett viktigt vägskäl. Och i slutänden kommer det ju alltid vara lättare att minska migrationsströmmarna för att säkra mångfalden, vilket ju är behjärtansvärt även med radikala medel.

Sedan och separat kan man samarbeta med Sd i andra frågor. Lena Mellin skrev ju om detta på ett förvånande osentimentalt sätt häromdagen. Det kommer inträffa, liksom, var hennes budskap. Deal with it, saker förändras.

Vi börjar närma oss slutet för mörkandet av den samhällsomvandling som sjuklövern trott sig kunna genomföra utan opposition, utan debatt, utan att behöva ta ansvar.

Deras samsyn och obstinatism har redan skadat dem politiskt och deras värld faller nu samman inför deras ögon - all tid, energi och pengar är nu uppbundna till administrera det sönderfallande mångkulturprojektet - inget parti kan längre driva någon ideologi, driva andra sakfrågor med trovärdighet eller ignorera sakfrågorna när allt budgetutrymme är intecknat till en process som de förlorat kontrollen över.

All vaken tid går åt att försöka upprätthålla fasaden av ordning och försöka hålla en allt mer verklighetsfrämmande fasad uppe inför sina allt mer skeptiska väljare.
Samtidigt som den enda oppositionen får allt större trovärdighet, plats och kraft av samhällsutvecklingen och samtidigt begränsar sjuklöverns rörelsefrihet.

Tittar vi tillbaka på Liefvendahl som ersatte PJ Anders Linder som politisk chefredaktör på SVD så sammanföll detta rätt exakt med tidpunkten där de nya moderaterna på allvar bröt med sina socialkonservativa väljare och brände alla broar till det historiska och gick all in för en mångkulturell gränslös värld där rasifierings och identitetspolitik ersatte de konservativa värderingar som partiet tidigare representerat.
SN och Timbroglobalisterna har placerat sina opinionsbildare och tillskyndare på alla tillgängliga platser och nivåer inom den liberala och borgerliga sfären - det finns helt enkelt ingen borgerlighet kvar som motvikt till det mångkulturprojektet som alliansen genomfört i samförstånd med socialisterna och den kulturmarxistiska vänstern.


Även om jag i grunden förstås hoppas att någon form av gemensamt sjuklöverbeslut som påbörjar reformeringen av det vansinne de är ansvariga för så måste jag nog tillstå att jag önskar mig upprättelse, hämnd rent utav, på de partier och organisationer och politiker som är ansvariga för den här samhällsutvecklingen.

Marginalisering och utanförskap är något som jag förväntar mig skall komma i fråga.

Som diskuterats tidigare så är SDs roll inte att själva leda en förändring eller vändning - deras tillväxt skall tvinga de som är ansvariga att förändra sig och övervaka att det fortgår i stadigt tempo, ansvaret för det sönderfallande Sverige skall vila på de rättmätiga - sjuklövern.

Likt en nyfödd kattunge så öppnar Johan Westerholm sina ögon lite allteftersom. Dagens krönika ligger inte FB långt efter vad gäller sorg över ett samhälle som är hopplöst förlorat och frustration över en sjuklöver som sedan länge lämnat verkligheten bakom sig.


Ett mörkt decennium