Citat:
Ursprungligen postat av
Andraandningen
Jag förstår inte den här inställningen att SD inte skulle vara ett regeringsalternativ och partiledaren statsministerkandidat. Man kommer att vara tredje största parti med god marginal. Om invandringen tillåts fortsätta så har vi någon form av systemkollaps tidigt i nästa mandatperiod, vilket kan orsaka stora opinionsströmmar. Antingen har vi en svag minoritetsregering som kan falla när som helst eller en S-M-regering vilket innebär att vi bara har två block i svensk politik och där SD ensamt utgör det ena blocket och är enda hoppet om ett maktskifte.
Då kan man inte ha en partiledare som kommer oförberedd till alla debatter för att han har "kopplat av" med nätpoker.
SD har mycket riktigt
potentialen att bli för det mångkulturella Sverige vad S blev för det industrialiserade.
Problemet är att de inte har samma ambitioner som S hade. S brydde sig inte om att vädja till borgerlig press - de skapade egna tidningar. S uteslöt inte medlemmar efter borgerlig underrättelsetjänsts önskemål. S sökte inte det gamla paradigmets accepterande, man byggde hela tiden målmedvetet mot ett eget. S var helt enkelt mycket mer radikala i sin ambition än SD är.
Vad värre är - SD delar inte min analys att deras uppgift är att vara ett intresseparti för svenskarna i det nya, mångkulturella Sverige. Att tolerans, harmoni med minoriteter och välstånd kommer som en naturlig
bieffekt av att majoritetsbefolkningen har det tryggt och ses som huvudrollsinnehavare och existenberättigandet för nationalstaten.
Istället ser de som sin mission att ro fan i land nu när han sitter i båten. Att armbåga sig in på efterfesten och hjälpa till med disken. Att formulera och uppifrån påbjuda en ny, konstlad "svensk entitet" för att hålla ihop det som enligt all historisk erfarenhet är permanent splittrat och bortom politikens makt att sammanfoga.
SD:s nuvarande "nationalistiska" målbild är lika förfelad och vansläktad som om S haft som primär ideologi att säkerställa företagens aktieutdelning och borgerlighetens värderingar - även om den praktiska politiken för att uppnå dessa visioner händelsevis också gynnade arbetarklassen.
Att minskad invandring och motstånd mot islam är bra för svenska folket är en sak - men det är
negationer som inte är fundament för ett statsbärande parti eller håller samman en folkrörelse i längden.
Som jag ser det är det SD själva som tills vidare degraderat sig till rollen av
katalysator och åskådare för förändringar som fortfarande kan och bör ske inom de etablerade partier som önskar överleva. En uppgörelse över blockgränsen - typ pensionsuppgörelsen - om ett minskat migrationstryck behöver inte vara långt borta.
Det jävliga för etablerade partier är dock att bara ett faktiskt
tillbakarullande av mångkultur-Sverige kan slå undan benen för SD. Även vid en betydligt lägre nivå på nyinvandringen verkar ju "integrationsproblemen" vara kumulativa.
Framtiden är lång. Inget är slutligt vunnet eller förlorat på länge än.