Bildts inlägg är verkligen spiken i kistan för honom - han är en arrogant jävel men de som förr fick smaka på hans förakt var ofta personer som förtjänade det, helt enkelt för att personer i deras ställning borde begripa bättre. Men han tog den breda vägen till sellout.
Att media och politiker har mage att prata om anständighet efter den här fenomenalt enkelriktat hetsande valrörelsen tycker jag säger allt om vårt bland västländer unika debattklimat. Den svenska modellen av idag är inget som någon avundas - andra har all anledning att förakta oss, men verkar mest sorgset undrande: hur kunde världens modernaste land gå ner sig så i träsket på så kort tid?
Jag tror dock att det är en radda Pyrrhussegrar som vinns. Öppet krig av det slag som bedrivits blir avslöjande, ingen undgår särbehandlingen av SD. Och spelskandalen var en temporär droppe som fick det att rinna över tillochmed för Maria Wetterstrand - då har det gått väldigt långt. Dessutom tror jag oyto har rätt i att man råkade göra Jimmie mänsklig och därmed begick ett misstag, motståndaren måste demoniseras i ett krig.
Samtidigt är okunnigheten och indoktrineringen djupgående även i folklagren (och det går inte år rätt håll att döma av PISA). Jag bor i ett akademikerområde och även här får man höra saker som att man själv inte skulle varit välkommen i Jimmies Sverige eftersom man har en pappa som är universitetslektor i fysik och som kom från Tjeckoslovakien. När man påtalar att det inte alls stämmer, och att det dessutom endast är skillnad mellan SD och resten ifråga om vilken nivå på asylinvandring (inte flykting-) man vill ha, alltså en ren gradskillnad i en enda fråga, möts man av rynkade ögonbryn, en stunds tystnad och sen: "Jaaa...jo det är ju egentligen sant. Fast...när man tittar på vilkar som röstar på dem..." Och så visar det sig att man är rädd för att göra något man kanske vill bara för att en massa andra människor man avskyr gör likadant. Man förstår hur rädda andra är för att SD ska normaliseras när man ser hur ren skamkänsla kan hålla väldogt många borta från dem, och att propagandisterna skamlöst utnyttjar denna skamkänsla.
Jag såg länge på SD som onda jävlar och det är nog som Droidlife sade apartheid- och förintelsefördömandet i skolan som är huvudorsaken. Dessutom framstår Jimmie som manipulativ och maktsugen, som kunde tänka sig att bygga ett parti med initialt stöd av en liten grupp haverister. Men jag struntar i hans motiv i detta val, jag ser på SD som ett fyllo som gått och hävt ur sig otidigheter en tid men plötsligt visar sig ha rätt i något jag själv inte velat inse.
(Tror för övrigt på 12% för SD, att de fortsatt hålls utanför, men att sjuklöverns kompakta motstånd mot striktare asylpolitik bryts före 2018 av ren nödvändighet.)
För övrigt verkar vissa mena att gårdagens svala TV4-debatt pekar på möjligheten av en S+M-regering. En annan S+M-koalition, finns på ledarsidorna.se där Westerholm åter låter kompisen från motståndaren M få uttala sig.
http://ledarsidorna.se/2014/09/gastk...t-kopa-akband/
Kan man tänka sig att Löfven och Reinfeldt gör likadant efter valet om det blir nödvändigt - en koalition som (därtill tvingen av verkligheten) gör det svåra att "gå emot den starka väljaropinionen för antirasism och humanitet": minska volymerna, därmed rädda ansiktet på alla väljare som inte vågat rösta SD och behålla deras stöd som tack, och få bort Jimmie en gång för alla?