Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Typiskt Söderhyckleri. Vidsynta, toleranta journalisten påpekar att man på Söder minsann är bättre än andra stockholmska stadsdelar. Och givetvis är alla stockholmare hursomhelst bättre än göteborgare, skåningar m fl... Ställa grupp mot grupp, eller hur brukar det heta?

Som Cornucopia nämner: Stockholm tog emot 97 flyktingar. Det kallar inte jag att "Öppna sitt hjärta" direkt.

Ja, varför skulle det inte vara det?

För att det är som att rösta på "Rättvisepartiet Socialisterna" om man ogillar jobbskatteavdraget.
Det kanske känns bra, men det åstadkommer inget. Litegrann som att onanera.

Om en SvP:are.röstar SD är det dåligt. Om en sosse röstar SD är det bra. Om en SD:are röstar på folkpartiet pga språktest är det dåligt. Om en miljöparist gör det är det bra.

Det handlar inte om att något parti är fulländat, utan om i vilken riktning massan rör sig. Om SD får 25% betyder det att 25% har rört sig från sjuklöverns "invandringen är lönsam och svenskar har ingen kultur" till SD:s "invandringen kostar och måste begränsas och svenskar har en kultur som ska.vara gällande i sverige". Det är ett steg i rätt riktning.

Det finns två poler. På ena sidan helt fri invandring med privilegier för invandrare och en långsam utrotning av svenskar. På andra sidan repatriering för att återskapa ett.svenskt Sverige och höga straff för alla som utnyttjas vår vänlighet och begått.svenskfientliga brott.

Idag är vi.nästan vid ena polen och starka krafter drar för att ta landet hela.vägen dit. Vägen åt motsatt pol kommer bestå av massa små steg. Invandring sänkas till europeiska nivåer,.slut på särbehandling, utvisa kriminella, erkänna svensk kultur, kräva anpassning, återta medborgarskap från de som ljugit sig in i landet, återtar från grovt kriminella, erkänna.ett svenskt folk, repatrieringsprogram.

Sen behöver man inte tro på den här strategin. En del tror att alla steg i rätt riktning bara är luftventiler som förhindrar revolution. Och ser hellre att allt blir jävligare tills något exploderar.

Men jag tror inte att det är så saker fungerar. Jag tror förändringar sker stegvis och tillsammans med en gradvis växande medvetenhet hos folket. Varför skulle en befolkning som till 90 procent inte ens röstar SD idag, svänga och bli radikala nationalister bara för att de tvingas lämna hem och svälter? Ser de inte kopplingen idag mellan sin livssituation och kulturmarxismen så varför skulle de göra det sen.

I vart fall våra motståndare tycks dela min syn på hur förändringar sker. Deras samhälle skapades i flera decenier med små, små steg i en viss riktning. Komunisterna i VPK sörjde inte när Sossarna tog makten. De gladde sig att det var ett steg bort från den konservativa borgligheten.

De är också livrädda för alla små steg i motsatt riktning. Billströms tal om volymer, KDU:s debattartikel om något lite.mindre invandring, utspel om språktest, SD som får ett mandat ytterligare i kyrkovalet.

Troligen tänker de som jag att saker kan enkelt börja dra iväg åt andra hållet. Helt plötsligt kan politiker börja tävla i att överträffa varandra i att begränsa invandringen istället för att öka. Det är därför de inte kan tillåta.minsta lilla försök att ta ett steg åt det andra hållet. De ser inte en eftergift som en luftventil som håller folket lugna, utan som en reva i nätet som riskerar att spricka mer och mer om den inte täpps igen snabbt och ordentligt.

Jag tycker alltså inte att nationalister ska rösta SD. Däremot ser jag inget fel i att nationalister glädjer sig.åt när SD.drar röster från 7klövern.

Defaitism!!

Jag tillhör dom som röstat på Sd sedan tvåtusentalets början. Visst, mestadels röstade jag på dom för att det kändes "skönt" men visst har det också åstadkommit något!!

Detta trotts att samma defaitistiska, olyckskorpar kraxade samma olycksaliga sång som du gör här!!

Det går aldrig, kra-krax, det är dumt att "slösa bort sin röst" kraka-kra, bäst att rösta på det "minst skadliga alternativet" (moderaterna) host! krax krux.

Om vi inte tror på att det går att återskapa ett svenskt Sverige, vore det då inte enklast/minst plågsamt att bara lägga ner allt vad nationalism heter för att ansluta till globalisternas skaror?

Finns det ingen tro, så kan där inte finnas hopp!

Marika Formgren utvecklar sin syn på "åsiktsfrihetsdemokrati" kontra "värdegrunsdemokrati", och konservativa som de sanna rebellerna i dagens Sverige:

http://magasinetneo.se/artiklar/demo...mokrater-emot/



Jag förvånas dagligen över hur vissa vänsterväljare fortfarande tror att Alliansen har minsta spår av klassiskt auktoritära/konservativa drag, och menar att de ligger närmare SD. Fas 3-jobb, feminism, kvotering av "utsatta grupper" - de har ju anammat i stort sett hela paketet.

Johan Westerholm på Ledarsidorna är på hugget idag:



http://ledarsidorna.se/2014/09/jag-a...pa-er-tystnad/

Alliansen har aldrig varit konservativa och Moderaterna har inte varit konservativa på sisådär 25-30 år. De är alla i någon mån socialliberala eller marknaden är det bästa liberaler. Det är skoj när samhället har slagit runt så att de som vill leva på ett traditionellt sätt är de som är dagens rebeller. Denna omställning har gått snabbt.

Varför får vi höra detta från en socialdemokratisk bloggare och inte jimmie Åkesson. Måste säga att jag är jävligt trött på att lyssna på frasen "den ansvarslösa massinvandringspolitiken", vilket är tretton stavelser som inte förklarar någonting om varför vi snart har ett ebolautbrott eller att våra ungdomar inte har någonstans att bo.

Johan Westerholm har gjort mer de senaste tre månaderna för att förklara den systemkollaps vi står inför än Åkesson gjort under samtliga sina framträdanden.

Visst har det blivit tystare på redaktionerna. Mångkulturvurmarna håller sig på mattan. Lindberg och Swedin på Aftonbladet har haft munkavle ett år minst. I samband med EU-valet sprattlade kulturvänstern till lite grann och det var lite lekstuga typ att det är spännande att utmana och testa gränser. Särskilt när kvinnor gör det. Det är ju så medialt med Fi. Man något kulminerade med Athena Farokhazads och Foujan Rouzbehs insatser. Ungefär som när Iren v Wachenfelt sa att män var djur 2005. Också det någon sorts vändpunkt.

Det som händer är väl att det här oskyldiga narcisisstiska lekandet med attityder och åsikter inte känns fräscht längre. Kanske börjar verkligheten tränga sig på. Kommer in som en objuden gäst på hipster-partyna på södermalm. Och på redaktionerna. Det handlar om Ukraina. Om Ebola. Om att pengarna är slut i statsbudgeten pga asylinvandringen. Om SD:s framgångar i opinionen. Om verkligheten ute i Linköping, Surahammar och Kungsör. Och om valet.

Kort sagt. Det är allvar nu. Det är bra.

Johan Westerholm kör som sagt på i 180 just nu, jag är rädd att karln snart kommer att explodera.

Det är många som har observerat att det på gräsrotsnivå nu börjar att skönjas en märkbar attitydförändring, en "nu-jävlar-är-det-fan-i-mej-nog"-stämning finns både öppet på sociala medier och IRL.

Exempel finns kring vänsterns gnäll kring "polisbrutalitet" och Kakan Hermanssons "ACAB"-tweet. Folk köper det inte längre och säger ifrån.