Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Bara ett par smakprov, men hela bilden av en oikofobisk, självspäkande, hycklande, idealistisk, naiv och inkonsekvent konsensuskultur speglar debattklimatet 100 år senare. Det kanske är så att sjuklövern är trogna denna tradition av idioti, medan Sverigedemokraterna är ett invandrarparti som består av (och drar till sig) ättlingar till danskar, norrmän, valloner och andra som saknar den äktsvenska självmordsgenen?

Herman Lindqvist har åsikter i dagens AB som möjligtvis kan karakteriseras som mörka och farliga av vissa.

http://unvis.it/www.aftonbladet.se/n...cle19373405.ab

Det funkar faktiskt inte så. Den här myten om att när det bara blir tillräckligligt jävligt så reser sig folk är dessutom Pacificerande. Den inbjuder till att vänta. Folk skriver ofta att det är bra med galna förslag som går ut på att ytterligare kränka svensken, efterssom det kommer öka trycket och leda till en explosition. Men egentligen är det bara fienden som ännu flyttat fram sina positioner.

Folk kan stå ut med så otroligt mycket. Svarta accepterade slaveriet, både judar och japaner accepterade att deporteras till koncentrationsläger under ww2, vita i Sydafrika accepterar massvåldtäkter och beslgtagna gårdar, folket i Nordkorea accepterar att leva i ett gigantiskt fängelse, folk accepterar diktatorer överallt och i alla tider.

Så hur illa väntar du dig att det ska bli innan svenne vaknar. Ska vi bli slavar, ha som i Nordkorea?

Ett förtryckta folk vaknar inte av mer förtryck. Istället är det framgång som leder till framgång. Små upprättelser och segrar gör att folk får mod och kraft att söka mer.

Därför glädjs jag åt framgångar för SD, även om de är urvattnade. För det är ett steg åt rätt håll. Och när asylsökare får gratis tandvård är det ett steg åt fel håll. Även om folk blir arga är det ändå motståndarna som flyttar fram positionerna.

Våra motståndare begriper detta. De skulle aldrig glädjas åt att asylreglerna blir strängare eller att SD bjuds in till samarbete i någon kommun. Visserligen skulle sådant väcka ilska och protester. Men det är ändå den nationalistiska sidan som avancerat framåt.

Vi måste sluta vänta på gnistan som får allt att flyga i luften, och som förvandlar svenne från passiv självhatare till nationell rebell.

Slaget avgörs i millioner små segrar. Inte miljoner små förluster som till slut får svenne att tappa tålamodet.

Fast ibland gör folk faktiskt uppror. Mängder av bonderesningar förekom t.ex. i Sovjetunionen under 20-talet när folk svalt p.g.a att kommunisterna beslagtagit all spannmål. Tyvärr lyckades de inte, men de försökte åtminstone.

Självklart hoppas jag på en så lugn och fredlig lösning som möjligt, inte en blodig motrevolution, och SD är väl det enda alternativet här. Danskarna och norrmännen verkar ju vara på rätt väg, så varför skulle inte den svenska grodan kunna kravla sig upp ur kastrullen? Eller har hjärntvätten gått för långt, altenativt är den svenska grodan alldeles för vänlig och timid jämfört med sina nordiska bröder?

SDs "lösning" på invandrarproblemet är att blanda bort den svenska folkstammen. Varför ser du då SD som ett alternativ?

Vad ser du för realistiska alternativ?

Att utvisa de miljoner utomeuropéer som finns i Sverige. Det kommer självklart vara helt smärtfritt. Inga protester av något slag, ingen som vägrar eller rent av vill stanna kvar, och självklart kommer varje land med ett leende ta emot dessa miljoner.

Hur når du dit?

Genom att rösta på ett parti som har denna fråga på agendan naturligtvis. Har SD det på agendan? Nej. Alltså är SD inte ett alternativ. Nu består ju PI till 95% utav svennedemokrater som hatar det riktiga svenskvänliga partiet SvP lika mycket som de hatar sjuklövern, men det är fan dags att ni SD-fanboys vaknar upp ur er egen interna pk-bubbla(bubblan att det på något sätt inte går att få tillbaka det gamla etniskt homogena sverige eller rösta på "nazizster"(för att använda medias eget språkbruk, du vet exakt samma som media benämnde er en gång i tiden)).

Cornucopia har lite att fundera över.

Hans nisch är ju den orädde, burduse sanningssägarens och den ekonomiskt bevandrade dystopikerns. Litegrann som den där forskaren i varje katastroffilm som varnar för vad som kommer att hända - och får rätt. Hans status ligger i att gå mot strömmen, att tänka självständigt och rätt.

Om en sådan figur är för dum i huvudet och/eller för byxrädd att tala ur skägget om en ekonomisk och samhällelig härdsmälta som varje nykter åskådare har kunnat se i åratal och vars konsekvenser både överskuggar och förvärrar varje peak oil- eller bostadsbubblescenario - vad är hans varumärke då värt?

Tänk bara den svåra omställningen till ett hållbart, självförsörjande Sverige efter oljan OCH ett balkaniserat Sverige med IS-jihadister och allt vad det kan vara.

Vilken sorts töntig olycksprofet missar det Mad Max-scenariot av havererande statsfinanser, energikris, etnisk och religiöst hat i svenskt klimat?