Början på ett mediakrig om mångkulturen?

När hon nu får chansen måste ju Stegö Chiló försäkra sig om kulturelitens gillande. Hon måste skriva något fyndigt, dräpande och riktigt riktigt avståndstagande mot och förlöjligande av Jimmie Åkesson för att markera sin position som upplyst och god mediemedlem.

Hon väljer att hänga upp sin text på en genomgående linje, ägg. Det kunde ju vara kvickt och lustigt men lyckas inte så bra. Metaforerna haltar och de logiska sammanhangen är obefintliga.

Det är Jimmie Åkesson som först tar upp att extremvänstern kastar ägg. Stegö Chiló går snabbt förbi detta tema, trots att hon ju måste känna till att både äggattacker, tårtattacker, vuvuzelor och värre våldsyttringar är ett faktum i dagens politiska Sverige. Dessa brott mot demokratins spelregler intresserar henne över huvud taget inte.

I stället förebrår hon Åkesson för att han inte rättar sig efter sina motståndare. Som Stegö Chiló skriver: "Pareringsproffset Jimmie Åkesson har visat sin skicklighet. Nej, "skrik och gap", som han kallar det, biter inte. Mildare former av avståndstaganden tar han inte till sig."

Ordvalet "pareringsproffs" syftar troligen på att man i journalistkretsar anser att Åkesson är en debattör som är svår att vinna över. Den underliggande tankegången är dock rätt märklig: vilken politiker förväntas ta till sig av kritik från sina motståndare? Väntar sig Stegö Chiló detta av t ex pareringsproffset Carl Bildt?

Förmodligen är Stegö Chiló så marinerad i sin egen självförträfflighet att hon faktiskt föreställer sig att hon har så genuint rätt och Åkesson har så genuint fel att han borde ändra sig när nu folk på olika sätt, bl a med våldsmetoder, talar om för honom hur fel han har.

Det där med äggen ligger tydligen ändå och gnager i Stegö Chilós undermedvetna. Mot slutet, när hon ska knyta ihop artikeln med någon slags poäng, kommer äggen tillbaka. Hon skriver: "Jimmie Åkesson kan alltså fånga sina ägg."

Stegö Chiló använder här någon slags obegriplig metafor. Menar hon att Åkesson på ett skickligt sätt kan avvärja kritik (= fånga kastade ägg)? Texten omedelbart före handlar dock om olika politiska inriktningar. Menar hon att Åkesson kan plocka upp delar av dessa politiska ideologier (politiska ideologier = ägg)? Det verkar mer rimligt eftersom han kan "vispa ihop dem till någon slags rödblå röra".

Och denna röra är enligt Stegö Chiló "det självproklamerade moderna, vänsterpopulistiska, det högermoralistiska" som "började som ett grandiost projekt och slutade i multisjukdom - krig, ekonomisk stagnation, social orörlighet, intolerans".

Jag tolkar detta som att Stegö Chiló här gör en illa dold hopkoppling med nazismen. Och då förstår hon "plötsligt varför Jimmie Åkesson har funnit sig tillrätta bland äggen, 'gapandet och skrikandet'."

Eftersom Stegö Chiló anser att Sverigedemokraterna är detsamma som nazister måste ju Jimmie Åkesson egentligen trivas med gap och skrik, gatuvåld och äggkastning. Simsalabim har Stegö Chiló elegant förvandlat offret för äggattacker till äggkastningsförespråkare.

Slutklämmen "ett bildat ifrågasättande skulle vara så mycket värre" läser jag därför som: Eftersom Jimmie Åkesson är en obildad bondtölp till nazist behöver man inte bry sig om hur han behandlas eller vad han säger. Därmed är han ofarlig. Det vore värre om han vore bildad. Då skulle han kunna utgöra en verklig fara.

Lessen, Stegö Chiló, men din text blev faktiskt mest en äggröra.