Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det är nog bara en trend, men en trend med stor genomslagskraft. Företagen har problem med hur de uppfattas bland gemene man och har insett att de inte vill framstå som de kallhamrade kapitalister (då det kan vara negativt för att utan vill snarare poängtera deras goda arbete för mjuka värden. Ett slags judaspengar alltså. Som via nyliberal påverkan ytterligare förstärkts då man insett marknadsvärdet i detta. Ingen blir fattig (det vill säga man kan vara god utan att försaka något då pengarna tas från PR-kontot, (jmf gärna med svenska PK-politiker). Man vill helt enkelt inte förknippas med ondska och låga drifter (girighet) - men vi upplysta vet bättre

Case closed, som någon skrev i den SN-dedikerade tråden.

Svenskt Näringsliv ingår i den intressegemenskap som vill slakta nationalstaten - antingen av illvilja eller för att festa på delarna. Liksom politiker och media saknar de all form av omtanke om landet, om folket, om helheten. De är alla celler som i det korta perspektivet lever bättre, fastän organsimen som helhet far illa.

Ur SN:s perspektiv är det en företagsplundring vi ser. Istället för att vara en övermäktig motpart med egen riktning är den svenska staten nu roderlös, befolkat av individer på alla nivåer som i bästa fall är vilsna. I värsta fall ser de det som sitt uppdrag att underminera nationalstaten. Här finns övervinster att ta ut, konkurrenstryck att undvika, kostnader att vältra över på skattebetalaren.

Ur den ideologiska vänsterns, feminismens och de rasifierades synvinkel gör det SN till allierade eftersom de är fiendens fiende. Den vite mannens framgångsrecept och yttersta manifestation var ju den europeiska nationalstaten. Och vice versa är Arnstad och Musa nyttiga för riskkapitalistens bottom line.

Ur EU-byråkratins von oben-synvinkel är delstaternas underordning och undanröjande som motvikt, avgörande och överskuggar som målsättning helt medborgarnas väl.

Det internationella kapitalet ser också gärna en skuldsatt svensk stat och kommer skratta hela vägen till den egna banken när de nu samverkande agendorna och särintressena gradvis kommer finna sig bland de utnyttjade, utspelade bondepjäserna istället för att vara drivande aktörer.

Liksom för vapenförsäljarna till ett inbördeskrig spelar det ju liksom ingen roll hur Sverige kraschar, vad som kostar och vem som drabbas. Sverige kommer inte vara fritt, eftersom det är satt i skuld, som Göran Persson förstod.

En sönderslagen nationalstat med överlastad ekonomi är lukrativ. Inte för gemene liberal idiot i fina villan - han blir ju inte rikare annat är i relativa termer till ett konstruerat, farligt och kostsamt elände utanför grinden.

Inte heller för "näringslivet" - flyktingindustrin har ju bara samma tillfälliga och spridda positiva verkningar som en boom av kraschade glasrutor. Rimligen så kommer de flesta branscher och de flesta företagare i längden förlora på en ekonomisk förvandling som gör landet som helhet fattigare.

Men någon kommer att härska över det som är söndrat och någon kommer att äga det som är belånat.

Samtidigt betecknas "vänstern" "vänstern" av vänstern (KP)

http://www.8dagar.com/2013/12/lena-a...a-avvagar.html
http://www.8dagar.com/2014/05/janne-...tervaldet.html
http://www.8dagar.com/2014/05/vanster-och-hoger.html
http://www.8dagar.com/2014/04/hela-f...udes-brev.html
http://www.8dagar.com/2014/06/forsva...-nationen.html

"De nya svenska kränkthetsproffsen har direktimporterat den nya feministiska och antirasistiska diskursen direkt från USA", då man har importerar förställningen om rättigheter för *grupper*.

Pga lättja... så citerar jag Wikipedia: '[G]roup rights' are argued for by some as an instrument to actively facilitate the realisation of equality. In a society where there is already equality before the law for all citizens, 'equality' is often an euphemistic reference to material equality (money & resources).

Aktivister dvs kränkthetsproffs inom olika särintressen - etniska grupper, kvinnor, muslimer osv - hävdar idag, att dessa grupper måste beviljas särrättigheter if its members are to enjoy living conditions on terms equal with the majority of the population. Examples of such groups may include indigenous peoples, ethnic minorities, women, children and the disabled.

http://en.wikipedia.org/wiki/Individ...rmative_action


Kränkthetsproffsen anser, att olika etniciteter, kvinnor, muslimer, handikappade osv måste ges förtur och/eller kvoteras till olika utbildningar, tjänster, ämbeten, förtroendeposter, bostadskontrakt m.m. m.m. - ty om så inte sker, så är gruppens medlemmar "förtryckta" och "underpriviligierade"

Likabehandling av den enskilde inför lagen och andra regelverk ska alltså avskaffas för att skapa genomsnittlig s.k. jämlikhet för olika *grupper* - dvs skapa i genomsnitt samma socioekonomiska utfall för dessa grupper. Jag förstår, tror jag... hur du tänker, när du skriver att "individualismen är kärnan" hos den här agendan - ty varje enskilt kränkthetsproffs framstår på det personliga planet som en ultranarcissist - men det är imo inte någon särskilt klargörande förklaringsmodell.

Det svenska etablissemanger rullar ut röda mattan och försöker tillgodose kraven från olika särintressens aggressiva kravmaskiner och kränkthetsproffs - dels pga det socialdemokratiska projektet, att pappa Staten fullt ut ska "lägga livet till rätta" för den enskilde och skapa s.k. jämlikhet och dels pga den svenska undfallenheten.

Det finns därför, som Bergsturk skriver ovan, "hur många platser som helst i statligt sponsrade organisationer, NGOer, och miljarder olika bisarra utbildningar som aldrig kan leda till produktiv verksamhet men som är designad för att belöna "intellektuella narcissister". Detta är ett av borgerlighetens största svek; att de när de kom till makten inte ryckte upp detta med roten, utan lät det fortsätta och till och med eskalera. Det är faktiskt obegripligt".

Detta skrev den värde DogDylan i tråden i mars 2013. Jag håller inte med honom om allt han brukar skriva, men i det citerade är han definitivt något på spåren. Och även andra i tråden har nämnt vad DogDylan berör här, som detta med hur SD:s existens och frammarsch är en realitet och att de inom media och förvaltning som är någorlunda sansade har förstått det. Alla inom "eliten" är inte patologiska SD-hatare (men SD-hatarna är de som syns).

Jag vet inte om det var Meijo eller Oyto som skrev i tråden, något i stil med: Jimmie Åkesson i ett SD under 5% är en smutsig rasist, JÅ i ett SD inne i riksdagen är främlingsfientlig, JÅ i ett SD över 10% är en rikspolitiker, och JÅ och i ett SD över 20% är en statsman.

Storleken spelar roll. Den kommer i detta fall, i form av SD:s frammarsch, att få kvalitativ inverkan på det svenska offentliga samtalet. Så vad vi bland annat kan förvänta oss, i skenet av SD:s frammarsch och DogDylans citat där han sa att vänsterradikala journalister kommer att marginaliseras, är en normalisering av debatten.

Kul också att DogDylan skrev detta om vänsterradikala journalisters framtid. Jag citerade det ovan och här återigen: "Möjligen vill SAP och LO betala för deras lekstuga"... Politism, anyone...? Politism kanske var på tapeten redan i mars 2013, DogDylan kanske bara kommenterade vad som var på gång, men med facit i hand kan denna sajt stå som symbol för vänsterradikalismens minskade mediala kraft.

My two cents.

Aftonbladet kultur vs SVD och DN. Apropå att en del fackförbund stoppar SD-medlemmar.

Sussana Birgersson på DN anser att det hela är odemokratiskt och undrar vart gränsen ska gå.
http://www.dn.se/ledare/signerat/sd-...asiktspoliser/
"Det är viktigt att resonera kring vilket slags parti SD är, har varit och kan bli. Är SD för alltid rasistiskt på grund av sina rötter? Är det summan av nuvarande medlemmarnas ageranden och uttalanden som utgör partiets essens? Eller är det tvärtom Jimmie Åkessons egendomligt plastiska argumentationsteknik och det socialkonservativt upputsade partiprogrammet som definierar?"

Ivar Arpi på SVD skriver: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan...d#xtor=AD-500-[svd]-[tf__1407]-[integration]-[aftonbladet_kultur]-[kultur]-[29]

"Att S och SD är lika som bär vad gäller reglerna för arbetskraftsinvandring – båda vill att facket ska ha rätt att lägga en sorts veto – har inte undgått fackmedlemmarna. Var sjätte LO-medlem lägger sin röst på SD, vilket gör dem näst störst efter S. Men dessa ska alltså hållas borta från förtroendeuppdrag, trots att synen på arbetskraftsinvandring är nästintill identisk.

Sedan 2008 är det förbjudet i lag att neka någon medverkan i ett fackförbund på grund av personens kön, transidentitet, etnicitet, sexuella läggning, ålder, religion eller annan trosuppfattning. Fullt rimligt och rättvist. Men att utesluta sverigedemokrater från förtroendeuppdrag är alltså okej? Nej, det är vare sig rimligt eller rättvist. Om än lagligt.

Den svenska modellen har stor legitimitet, men den bygger på att facken representerar sina medlemmars intressen. Därför är det odemokratiskt att medlemmarna inte själva får bestämma vem som ska företräda dem."

Petter Larsson på Aftonbladet skriver:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article19225496.ab
Men att något är demokratiskt oförvitligt betyder ju inte att det nödvändigtvis är klokt. Är det, som Birgersson tror, "kontraproduktivt"?

Eftersom hon aldrig utvecklar resonemanget så får man gissa vad hon menar.

Ett inte allt för djärvt antagande är att hon syftar på det gamla vanliga som brukar sägas: om man med kraft motarbetar SD, så kan de dra på sig martyrmanteln och därigenom vinna ökade sympatier.

Det är för all del sant.

Men det är ändå bara det näst bästa för Sverigedemokraterna, en plan B.

Ända sedan Mikael Janssons tid som partiledare på 90-talet – han sparkade ut skinnskallarna, beivrade fyllefesterna och plockade av medlemmarna deras uniformer – och än tydligare under Jimmie Åkessons tid har den helt överordnade målsättningen varit ett bli erkänt som ett rumsrent, normalt, parti.

Ett sådant som kan sitta i riksdagen, som kan få samarbeta med andra partier, besöka skolor och kanske företräda fackföreningar utan att någon höjer på ögonbrynen.

Nu får de lite draghjälp av två stora morgontidningar.

Synd att fackförbunden (i detta fall Handes) inte håller med:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...ag_3750188.svd

"Att fackföreningarna säger nej till aktiva Sverigedemokrater är helt naturligt. Sverigedemokraterna har sin ideologiska grund i nazismen och fascismen. Partiets företrädare uppvisar inget intresse för frågor om vårt likaberättigande på arbetsmarknaden oberoende av kön, ålder, hud-, hårfärg eller sexuell läggning."

Jenny Bengtsson, PK-ambassadör

Jo, nog har SD en del att jobba på innan de blir accepterade av facket, även om den där Jenny verkar vara sjukt vänstervriden med cementerade förutfattade åsikter om SD. Hon hänvisar till den uttjatade principen om "Alla likas värde ™", men hur bra följer de själva den när de är beredda att utsluta alla sverigedemokrater (och en och annan liberal ledarskribent enligt henne själv)? Att acceptera och respektera andras olika åsikter verkar vara systematiskt svårt för vänstern.

Inget intresse för kön, ålder, hud-, hårfärg eller sexuell läggning är väl likaberättigande om något.

Sussana Birgersson håller fast vid att inte alla SD sympatisörer är rasister och får en svans med vänsteraktivister efter sig.

Börjar kulturmarxisterna få stryka på foten.

Gudmundsson, Arpi flera har vågat bre ut sig på ett annat sätt en för något år sedan bara.

Verkligheten är deras värsta fiende... men svenska medier är still going strong och retuscherar energiskt i sin rapportering. I Barometern skriver Marika Formgren om


http://www.barometern.se/ledare/jude...de(4366658).gm

I Folkbladet undrar Bitte Assarmo:


http://www.folkbladet.se/nyheter/?articleid=7153019

Marika Formgren skriver rakryggat:

Inte fan var det rakryggat. DN-journalister måste enligt arbetsbeskrivning kritisera allt som motarbetar judiska intressesen (på lång eller kort sikt)