Början på ett mediakrig om mångkulturen?

För att den taktiken ska fungera krävs att SD-väljarna är villiga att gosa med PK-patrasket och det finner jag inte särskilt trovärdigt. Väljarna avskyr nog etablissemanget tiofalt mer än Bylund, Bieler & co. visat sig göra. Om jag har fel och den gemene SD:aren lika väl kunde vara Folkpartist eller Miljömupp, skjut mig.

Frågan är hur Reinfeldt kommer att utnyttja detta möte inför valet.

David Cameron sa att de fyra är överens om att arbeta mot missbruk av reglerna för fri rörlighet inom EU för människor. Det är bra att folk kan flytta till andra EU-länder för att jobba, men folk ska inte "åka snålskjuts på välfärdssystemen", enligt honom



Min gissning baserat på andra taktiska finter där FR har frångått sin ideologi tidigare tex behålla värnskatten för att tvätta bort stämpel som ett parti för höginkomsttagare, eller svängningen om LAS för att blidka facken. Alltså utnyttja media som sväljer hans finter, då kan fortsätta ostört att sänka skatten för de rika och runda fackföreningarna genom nya anställningsformer, bemanningsföretag och timanställning.

Nu har han ett gyllene tillfälle att skylla på Cameron om att begränsa fria rörligheten i sann EU kompromissanda. Han kan stoppa tiggarinvasionen genom att skylla på Cameron och därmed framstå som god samtidigt som han tillfälligt kan minska utflödet av väljare till SD.

Han kan få en språktest effekt utan att bli bedömd för rasism utan som en internationell diplomat.

Jag googlade den där skribenten och det visade sig att han har goda skäl att skriva texter som gillas av Wolodarski.
http://www.journalisten.se/profilen/...ker-har-och-nu

Läste också den där dyngan idag och det var bland den patetiskaste smörja jag läst på länge.
Han lyckas inte kalla väljarna för rasister och inte heller JÅ. Jag tror att rasistkortet har gjort sitt bland de någotsånär intellektuella. Den lågpannade avgrundsvänstern kommer nog att fortsätta ett bra tag till att spela ut sitt favoritkort.

Ingenstans framgår det hur många av den sanna underklassen i form av outbildade bidragstagare, som iallafall jag räknar som underklassen som röstat på de respektive partierna.
Flest bidragsberoende väljare lär sossarna ha tätt följt av V.
Sd:are är som sagt den arbetarklass som hela tiden fått betala för kalaset och nu har fått nog.

Är det så jävla konstigt då journalistbracka, av vilken anledning skulle Jimmie gå med i SD om inte moderaterna spårat ur med tokliberalism och massinvandring ?
Författaren försöker i slutet av texten att få det att framstå som att JÅ enbart gör det för utmaningen och pengarnas skull, inte av övertygelse.

Partiledare i SD är det sista jobb jag skulle skaffa trots lönen. Därför är jag övertygad om att JÅ verkligen tror på det han står för.

Vem fan skulle offra sitt privatliv och behöva leva med Säpovakter dygnet runt på det viset bara för 'the lulz' och en futtig sönderskattad mille om året samtidigt som media skriver hatartiklar om dig dagligen och hetsar våldsvänstern till angrepp.

Om han nu hade vart ute efter utmaningar och pengar finns det betydligt bättre alternativ för en högutbildad (i princip alla andra jobb i hela Sverige).

Intressant. Med reservation för att kolumnen kan vara en av de otaliga interna uppgörelserna i det buksvågeri som är Kultursverige (lek med tanken på att någon av fru Magnussons väninnor blivit gramse på herr Can i något triangeldrama) så har Magnusson helt vänt om sedan sin famösa våldtäktskolumn där hon hyllade invandringen och ansåg att lite våldtäkter som följd av den får man tåla.
Cans utrikiska börd och hans angrepp på en enligt definitionen rasistisk partiledare kan alltså inte ursäkta hans sexualiserade fantasier.
Men det gick bra med fler våldtäkter som en följd av invandringen, Magnusson?

Erik Wijks taktik genom åren har varit att tilldela sina utvalda objekt dolda agendor. Nu senast försökte han med Jan Guillous far. Vilket misslyckades. Guillou har visserligen tappat stinget, men är det något han kan så är det att berätta om sig själv eller sin släkt. Han har ju inte gjort annat i sitt liv och han förnekar det inte heller. Bättre gick det med Maciej Zaremba och personer inom Bonnier. Man kan säga så här: han är skicklig på att skapa en viss verklighet och sedan diskutera som som den vore sann. Gudrun Schyman är likadan, men hon angriper inte enskilda personer (utom en gång något som Guillou berättat om och som han ogillade), utan grupper som hon tilldelar vissa egenskaper som måste åtgärdas. Antirasismen har idag hunnit ifatt henne och man använder nu hennes taktik genom att anklaga ett helt folk för rasism. Wijk fortsätter dock på den redan inslagna vägen och attackerar enskilda. Denna gång genom att hävda att Åkesson inte alls har något genuint motstånd mot massinvandring, utan han bara rider på en populism.

Det finns en viss sanning i Wijks granskning. Åkesson har inga direkt egna erfarenheter av misslyckad invandring. Numer bor han i vitt område och han kan inte sägas vara en typisk sd-väljare som han säger. Visst, men så är det väl för alla andra partiledare också. Åkesson är inte unik. Socialdemokraterna har dessutom från 20-talet och framåt gång på gång öppet talat om detta faktum att partieliten är en akademisk elit som för folkets talan. Barbara Tuchman skrev om fenomenet i sin bok Augusti 1914. Skulle vilja säga att ämnet är uttömt sedan länge. Wijk tar fram gammal skåpmat och försöka övertyga om att det är nytt.

Erik Wijk har hållit på länge. Han startade något satirmagasin i slutet på 80-talet där han drev med kultureliten från ett vänsterperspektiv. Han var stor Jan Myrdal-beundrare och brukade säga exakt samma sak någon dag efter att Myrdal skrivet det.

Jag vet inte om han gjort sig kvitt denna idoldyrkan, annars är det möjligt att Myrdals senaste hyllning till Le Pen har fått honom intresserad av ämnet.

Jag måste säga att jag tyckte artikeln var pinsam. Han ville visa att Åkesson vill bli en pamp, men hans bevis är totalt undermåliga. Ett stycke i boken där Åkesson under riksdagens öppnande säger "tänk att lilla jag får vara med här", osv. Min sympati för Åkesson ökade betydligt efter att ha läst artikeln.

Åkesson spenderade dock en del av sin barndom i ett begynnande utanförskapsområde vilket han bevisade när han krossade diktläsaren som en kackerlacka i Agenda.
Wijk erkänner i stort sett att Jimmie la läraren över knät och gav honom smisk, retoriskt givetvis.

Han har dock problem med läsförståelsen eller så felar mitt minne.
Ett tag sedan jag läste boken (halva ungefär) men jag har för mig att Jimmie ganska tidigt i boken skrev att han inte skulle skriva för privat, därför tas barndomen inte upp.

Nu försöker han få det till att Jimmie utsätter sig för all skit bara för kicken.

Gillar hur DN:s topprubriker har avlöst varandra de senaste två-tre timmarna:

Unga kvinnor reser från Stockholm till kriget i Syrien
Mopedgäng överfaller barn i Söderort
Förbud mot tiggeri i Norge blir inledningsvis kommunal fråga



Vad gör en agendasättande journalistik på ledarsidorna när man försöker upprätthålla neutralitet i nyhetsflödet? Det är trots allt en extremt liten andel läsare som faktiskt läser Wolodariskis egna analyser. Betydligt fler skummar bara igenom övre halvan av löpet.

Tidigare i tråden dök ju Youtube-klippet "En arg blatte talar om invandring" upp - jag tror att den hade några få tusen tittar då.

Nu har den nästan 190 000 träffar, vilket känns som det är relevant för den här tråden ur några synvinklar: Främst - hur gick det till?

Var det en ren viral spridning här, Facebook, Twitter och Youtube självt? Eller finns någon traditionellt kanal inblandad som draghjälp?

Annars är det ju ett fantastiskt exempel på att det går att "nå ut", helt utan traditionell plattform. För den här personen var väl helt okänd innan?

Har inte sett att den skulle ha uppmärksammats på någon traditionell kanal. Det är vanliga användare, inklusive mig själv och många andra, som spred den bland vänner och diskussionsforum på facebook.

Att det finns kulturella skillnader är alldeles uppenbara men att det skulle finnas biologiska skillnader är mindre troligt. På ett rent personligt plan är min erfarenhet att personer med Subsahara-ursprung är som vilken svenne som helst om de vuxit upp i Sverige - med andra ord är det kulturella och inte biologiska skillnader som utgör olikheten mellan väst och Afrika. Lite paradoxalt sitter barnafödandet i kulturen, inte i generna.

http://geocurrents.info/population-g...transformation
är en intressant länk som visar på Afrikas sjunkande barnafödande, men främst debattera Indiens sjunkande fertilitet. De lägger särskild vikt vid TV-innehav kontra barnafödande. Mer TV-tittande, färre barn. Det handlar alltså om att vidga vyerna över bygränsen, och se hur andra människor lever på andra platser. Slår vi ut de 250 miljarder Sverige satsar på invandring varje år får vi 312 kr/person av Subsahara-Afrikas totalt 800 miljoner människor. För dessa pengar skulle man kunna köpa en veva-för-el-TV av typen http://www.amazon.com/Vector-VEC135-.../dp/B000BO4RMC , till varenda person. Ett fånigt exempel, men bättre att en tv hamnar i händerna på varje afrikan än tokhyrepengar fyller på Bert Karlssons redan djupa fickor. Vänstern borde ju stå upp för sitt ursprungliga credo att utbilda underklassen, hellre än att gå hand i hand med människosmugglare och bostadsskojare. Detta borde ju vara en av F!s hjärtefrågor, men istället för att älska svarta kvinnor satsar de stenhårt på att hata vita män. Märklig taktik, fru Schyman.

När jag gick i grundskolan, inte allt för längesedan, fick vi i stort sätt inte lära oss någonting om Afrikas historia - det kan sammanfattas med slavhandeln och Europas kolonisation under 1800-1900-talet. Kontentan blev: Afrika är en för evigt fattig kontinent med för evigt historielösa, obildbara och ömkansvärda afrikaner. Jag kan tänka mig att detta synsätt lärs ut i övriga västvärlden, vilket skapar en stor "tycka synd om"-mentalitet över hela Afrika. Det är ganska trevligt att tycka synd om andra människor - det ger en känsla av makt, men de flesta avskyr att bli tyckt synd om - om man inte till slut internaliserar sin offerroll. Om man i väst kunde sluta se afrikaner som offer, kunde man börja göra som Kina gör - behandla dem som vem som helst. Som det gamla och uttjatade talesättet - "ge inte fiskar, lär dem att fiska" - vilket ju Kina gör, och det ger ju bevisligen en ekonomisk tillväxt för de länder som Kina beblandar sig med. En utveckling som ses med stora och misstänksamma ögon från väst: "Kan andra klassens människor (asiater) hjälpa tredje klassens människor (afrikaner)? O tempora, o mores!". Det man borde se är en missad möjlighet att bredda sina handelskanaler.

Men visst, det hade varit en enorm fördel om man inte micklat med Afrika överhuvud taget, då hade de sluppit det största problem de har idag - mångkulturen - kommen ur totalt feldragna gränslinjer. Egentligen borde man föreslå en total nykolonisation av Afrika och rita om kartan, men då inte detta låter sig göras får man sätta sitt hopp till Afrikanska unionen, trots att hoppet är svagt. Att Sydsudan bröt sig loss från Sudan var ju iallafall en ljuspunkt, trots att det minst sagt varken gick eller går friktionsfritt. Men man får väl hoppas på fler gränsrockader framöver.