Citat:
Nja, sandlådan brukar väljas av de som saknar goda argument. Det går inte att vinna i sandlådan utan att man tystar motståndaren med våld. Sandlådeargumenten går inte att rasera. Det går inte att besegra en idiot med idiotiska argument. De exempel du ger nedan är däremot utmärkta. De innehåller hela skalan av: logos etos och patos. Sandlådeargument innehåller enbart patos, kombinerat med antingen dumhet eller arrogans.
Citat:
Det är viktigt att inte missta känsloargument med osaklighet eller svaghet, eller tro att motpartens skamgrepp bäst pareras genom att man insisterar på att några inbillade regler ska följas. Felet i svensk debatt är inte att Gustav Fridolin "blir förbannad" eller att Björklund pratar om Hibo med en moraliskt klandrande udd riktad mot Åkesson. Dessa båda gör sitt jobb, de använder hela verktygslådan - inte bara den precisa mejseln utan även storsläggan. Allt efter uppgiftens karaktär.
Så är det. Åkesson ät lite väl cool i många lägen, men han behöver inte höja rösten speciellt mycket om de fall han tar upp är hjärtskärande. Han kan vinna på att vara cool om han har bättre argument, eftersom motståndaren då framstår ännu mer desperat utan bra argument.
Att det är mer humant att hjälpa tusen Hibo på plats, än en i Sverige, är givetvis ett argument som ska utnyttjas med så känslosamma exempel som möjligt. Men det duger inte att spela över i en teatral upprördhet, som i fallet Björklund/Fridolin. Tror att Åkesson vinner på att vara den han är, och låta verkligheten tala, utan att spela teater, som du beskriver nedan.
Citat:
Felet är att Åkesson inte lugnt och fint tar reciprokt grepp i underlivet på Fridolin och Björklund - och trycker till. Tänk själv om SD:s partigrupp i samverkan med ledningen för ett flyktingläger i Libanon hittade en egen Hibo, ett av de många barn som dött på grund av enkelt botade smittor eller bristtillstånd som är följden av ren, tarvlig pengabrist:
Ta en bild på asylsökande från ett av slotten i Sverige och jämför med graverande exempel från de skabbigaste flyktinglägren som finns, tillsammans med orden: Vill du hjälpa tusen på plats i stället för en i Sverige?
Citat:
"Jag har två fotografier att visa er idag. Det första är av lilla Arif, bara dagar innan han dukade under av den tyfus han och hundratals barn ådragit sig på grund bristande sanitära förhållanden i FN-lägret hans familj flytt till, eftersom de liksom miljontals andra är för fattiga att ta sig hela vägen till Sverige. Det andra fotot är av - en flinande Bert Karlsson. Det är hos honom pengarna som kunde räddat Arif hamnade, på grund av er förda politik."
Helt rätt. Så ska de tas.
Citat:
Det är patetiskt, plumt, osnyggt, vulgärt och hör inte hemma i möblerade salonger - men det är sant. Det fördömande, moraliserande spelet för gallerierna är faktiskt befogat. Om PK-riddaren på sin höga godhetshäst, spärrar vägen till förändring, måste han köras över av en bepansrad klanderelefant.
Tycker inte att det är plumpt utan både logiskt och moraliskt försvarbart. Varför ska vi spendera bra mycket mer pengar, på de flyktingar som har en massa pengar till att ta sig hit, eller föda en maffia som lånar ut pengar till flyktingarna, än på de stackare som lever i de värsta flyktinglägren, där kvinnorna knappt vågar gå på toaletten p.g.a. risken att bli våldtagna eller kidnappade.
Det där med maffian är synnerligen allvarligt, då det troligtvis är den största orsaken till att så många asylsökande blir kriminella, eftersom de så snabbt som möjligt måste betala tillbaka skulden till maffian. Om de dessutom riskerar att utvisas ökar givetvis desperationen och motivet till att dra in så mycket snabba cash som möjligt.
Det finns så mycket sjukt i migrationspolitiken som går att belysa med kraftigare retorik, speciellt när det kommer till samtal med journalister, i en lugn miljö, där det finns tid att utveckla resonemangen, som i radiointervjun, nyligen.
Med det sagt tycker jag ändå att Åkesson gör ett bra jobb, men han kan givetvis bli bättre. Det är något med hans dialekt och mjuka framtoning som gör att han ibland låter lite mesig, trots att han ofta slår ifrån sig med bra argument.
Vi får heller inte glömma att han mest får anklagande frågor som han blir tvungen att krångla sig ur, vilket medför att han knappt hinner prata om sin egen politik, eftersom han då blir avbruten med en ny anklagelse. Givetvis en noga utstuderad taktik från media.
Något som framgår med all önskvärd tydlighet, i klippet nedan, men även när Nigel Farage möter pressen.
Gillar verkligen hur Marie Le Pen tacklar den här PK-subbans nedsättande tonläge, hånfulla gester och uppnäsiga frågor, utan att brusa upp. I stället tar hon över ordet och maler ner henne med patos, etos och logos. Favoriten är givetvis när hon säger: - Madame: du verkar mer intresserad av dina egna frågor än svaren jag ger dig.
https://www.youtube.com/watch?v=83NsHR5-0-Y
__________________
Senast redigerad av Reymont 2014-06-05 kl. 17:08.
Senast redigerad av Reymont 2014-06-05 kl. 17:08.
