Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Kan man välja honom i valet?

Så, nu har ännu en kändis sällat sig till anti-sd-kören. Det är Jesper Odelberg som raderat ut alla sverigedemokrater från sin Facebooksida. Tydligen har han fått arga svar i tidningen exponerat och man har kallat honom kommunist. Usch, det var lågt. Odelberg turnerar dock med vänstern, ett parti som annars för en kommunistisk politik, låt vara light, men ändå. Partiet gillar inte heller privat företag inom offentlig sektor. Vilket skulle innebära att det assistansföretag Jesper anlitar skulle tvingas lägga ned, och kommunen tog över med hemtjänst och hela baletten. Detta skulle kunna utvecklas mycket mer, men är bortom trådens inriktning. Istället vill jag rikta fokus på det nya sedan en tid:

Jag hatar inte SD:s väljare, jag hatar SD:s politik

Det första var en gardering. Någonstans börjar godhetsfantasterna inse att ett parti med möjlighet på 15 procent trots allt inte kan avfärdas. Malena Ernman var väl den som satte igång den här inriktningen i Aftonbladet. Det är människor bakom varje sverigedemokrat och de har familj och vänner. Sluter de upp som stöd riktas anklagelserna mot än fler, vilket kan betyda minskad publik. Just här ser vi skillnaden. Journalister är inte beroende av en publik på samma sätt, de kan gömma sig bakom en tidning vars taktik är fortsatt förföljelse av enskilda oliktänkare.

Tycker inte att steget mellan sossarna och SD är speciellt långt. Gamla sossarna var ju ungefär som SD, men eftersom det var en annan tid med andra problem sålde de andra idéprodukter. (Fanns ju liksom ingen vits i att yla om islamifiering 1989, eftersom det var något man bara såg på utrikesnyheterna på TV)

På samma sätt är det inget konstigt att hoppa mellan Fp och Mp. Deras vansinne koncentreras bara på lite olika väljarsegment. Tror att det är mycket nyttigare ifall individer från hela idéspektrat visar lite sunt förnuft. Om inte annat för att det kommer att få fler att känna igen sig.

Jesper Oderberg säger alltså:
.... och sedan raderar han bort just SD:s väljare ur sin Fascistbook
Skulle det vara ett CP-skämt eller SD-skäms?

Jovisst, men det är från hans facebooksida. De arga kommentarerna har väl gjort honom uppmärksam på att ta reda på hur många väljare sd verkligen har, och han inser väl att om man som artist dissar 15 procent av befolkningen får det effekter.

http://nojesguiden.se/artiklar/valer...in-i-finrummen

Läste detta idag, det var speciellt slutet av texten som jag reagerade på:


Det slog mig hur lik retoriken är den som vi ser i "de mörkare hörnen" av internet, men hur huden som ska bevaras är brun och inte vit. Annars är inte skillnaden stor.
Det är inte helt PK att skriva sådant här har jag förstått, men ändå tillräckligt för att publiceras i Nöjesguiden. Jag är ingen storläsare, men har den blaskan inte blivit väldigt "rasifierad" i sitt innehåll på sistone?
Intressant är också att författaren anser att rasismen i Amsterdam är större, men detta är av underordnad betydelse då hon där upplever att hon uppskattas av andra rasifierade och kan få rasifierade ragg. Att den rasifierade gruppen växer i självförtroende är viktigare än att rasism försvinner, för kampen mot de vita (antar jag?) är en del av detta självförtroende. Jag tror det är naivt att tro att just den här sortens antirasism är intresserad av samförstånd mellan människor. De vill vinna. Vad vet jag inte, men de är förbannade.

Ska bli intressant att se om det blir några reaktioner på detta.

Kruxet med det här fenomenet, som väl får ses som i grunden gott, men också mer omedelbart farligt än "integration", är att de som går hela vägen - de som blir fredliga nationalister istället för hatiska antivita - samtidigt väljer att lämna Sverige. De vill ha ett "rasifierat rum" - och det finns ju redan i deras hemländer, så de drar dit. Men det verkar inte ske någon direkt aktivism från hemvändarna för att få fler att vända hem. Istället verkar man bara se en vinst i att ha släktingar och andra kontakter i Europa.

För en sådan folkvandringsrörelse finns ju faktiskt, trots allt annat sattyg, inom sionismen. Det finns grupper av israeliska nationalister som vill att alla judar ska flytta till Israel. Som faktiskt använder som argument att diasporan retar upp folk, och skapar konflikter med nationer som man borde försöka ha en god relation med. De är inte jättemånga och de har inget särskilt stort inflytande, men de finns iallafall. Hos andra folk verkar detta lysa helt med sin frånvaro. Beror det på att många judar ändå har ganska mycket europeiska gener? Kan denna (till synes unikt europeiska) altruism komma att uppstå på fler håll i framtiden, om fler rasblandade väljer att flytta "hem", alltså till landet för sitt icke-europeiska påbrå?

Gillade kommentaren från den norska upphovsmannen till seriestrippen som (tydligen) orsakat rabalder:

Han har helt rätt, och det där har jag alltid sett som ett av de mer potenta vapnen i arsenalen. Vad skulle kunna vara värre för ängsliga trendföljare än att upptäcka att deras åsikter är passé? Man behöver knäcka koden till att associera kulturrelativism med efterblivenhet. De som tjuter om rasism över godis och seriestrippar ska med rätta känna sig som kvarlevor från 1900-talet. Det nya är likabehandling, verklig likabehandling. Kulturrelativism, kolonialskuld och positiv särbehandling är för dem som bott under en sten de senaste 15 åren. Man kan klappa dem på huvudet och ge dem en Spotify-playlist med senaste hitsen från 1999 så att de inte känner sig utanför. Världen har gått vidare, Sverige är kvar i det förgångna, en dammig mångfaldsdröm signerad Palme. Svenskt etablissemang är inte spjutspetsen, det är övriga västvärldens efterblivna kusin.

Konkurrensen hårdnar inför Nationaldagen om vem som kan dissa svenskheten mest.
Något oväntat finner jag Marcus Priftis http://www.svd.se/kultur/nation-fast...an_3629954.svd ganska läsvärd. Han brukar skriva bajs, men jag delar många av hans betraktelser i detta alster. I slutsatserna går våra åsikter isär dock.
Mångkultur är fortfarande bajs, Marcus.

Åter igen en tillskruvad bekännelse över att de enda som kan ena Sverige trots allt är svenskarna. Var är Reinfeldts spännande prövningar och berikare? Det var ju de som skulle "rädda" landet till ett enda stort lyckorike. Så blev det inte. Nu står man där med en svenskfientlig extremvänster som bara växer och en Allians i fosterställning. Då blir det allt svårare att attackera sd. Några har insett att de måste med, eller nej, men ändå ja: det är sverigedemokratiska väljare som inte bör uteslutas.

Skulle tro att de mindre tidningarna är mer benägna att känna av åt vilket håll det blåser än storstadstidningarna. Även om man ofta har en pedagogisk ton på ledarsidorna så vet man att läsarna varken efterfrågar eller uppskattar för stora doser av hysterisk feminism och förblindat mångkulturhyllande.

I Åtvidaberg råder nu rena tävlingen mellan lokalpolitiker från S och M om vem som kan fördöma Migrationsverket mest. Corren gör nog rätt i att stå vid sidan och ägna sig åt gammal hederlig konsekvensneutral journalistik. Läs och njut:

Jävla urusel hantering. Som i gamla Sovjet. Kommunalråden Lennart Haraldsson (S) och Magnus Hesse (M) öser spannar av kritik över Migrationsverket.

http://corren.se/nyheter/kinda-atvid...n-7034319.aspx

Ja, detta med Migrationsverkets alltmer diktatoriska uppträdande måste upp till ytan i riksmedia. Det har berörts i SVT Debatt, men det räcker inte. Verket har lämnat marken och utsett kommunerna nere på jorden till fiender som ska krossas. De jobbar inte längre för skattebetalarna och väljarna, de jobbar för världen mot Sverige. Att verket ska lösa sin uppgift till varje pris har blivit ett isolerat självändamål överordnat allt annat. Här missar SD ett lysande tillfälle för svidande kritik (de är inte statsråd, de får säga vad de vill). Verket jobbar för folket, de ska lyda och respektera folket, inte agera trojansk häst å utlandets vägnar.