Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Med all respekt både för din intention och din metod så tror jag uppriktigt att hela spåret - hjälpa på plats - har tagit för stort utrymme.

Jag tror att det måste varvas med ett konstaterande att det inte är vårt ansvar att ta hand om hela världen och vi måste ta hänsyn till konsekvenserna för Sverige. Det öppnar för en noggrannare beskrivning av sakernas tillstånd. Upplopp, brottslighet segregation etc. Ett version av Nerotalet - ett av Jimmies bästa. Eller för att återknyta till dig Oyto. Vi är ett folk bland andra. Med samma existensberättigande som andra folk och samma skyldigheter mot oss själva. Vi är små och nuvarande politik leder till katastrofala konsekvenser.

Minns ni intervjun där Jimmie tillfrågas om hur mycket invandring som är nog varefter han konstaterar att den gränsen för länge sedan passerats.

Jag saknar den pålästa och lite ettrige Jimmie. På rätt sätt tror jag inte alls att det stöter bort. Köp inte världsbilden att vi är till för att hjälpa andra. De som anser detta kommer ändå inte vinnas. Jag tror faktiskt att en stor del av vänsterväljarna röstar som de gör för att de tror att det gynnat dem. Få dem att inse att så inte är fallet.

Jag borde ha uttryckt mig mer i fas med sanningen. Det är sant att kusingifte är tillåtet inom islam. Många muslimer, både vardagsmänniskor och tänkare, är dock skarpt skeptiska till kusingifte i allmänhet.

Bara för att det är tillåtet inom islam så behöver det inte uppmuntras. Jag tror faktiskt att kusingiftet är något som i stor utsträckning går att jobba bort bland svenska muslimer.

Long time listener, first time caller

För någon vecka sedan sände P1 ett program om rasism där en del akademiker deltog (det verkar inte finnas på webben, http://sverigesradio.se/sida/tabla.a...ate=2014-05-27), och deltagarna var ganska utförliga i sina resonemang om vad de menade var rasism. Fritt ur minnet menade de att alla människor bär med sig föreställningar om andra människor på grundval av objektiva kriterier, t.ex. hudfärg. Även om det sker undermedvetet är det att räkna som rasism och upphovet till alla dessa diskriminerande strukturer som beskrivs inom de kritiska teorierna. De beskrev en rad konkreta situationer som enligt dem är uttryck för rasism och upphov till vissa gruppers "utanförskap" eller vad man ska kalla det. Jag har som en del av min utbildning läst en del kritisk teori och anser att när den är på en viss abstrakt nivå är det lättare att göra invändningar, men när någon förklarar för mig att mina undermedvetna eller förutfattade föreställningar om t.ex. romer är rasism, upplever jag att det är svårare att protestera. Det är åtminstone svårare att neka till att jag skulle behandla en rom annorlunda än en svensk.

Det här är väl egentligen självklarheter, men jag tycker inte det är särskilt ofta begreppet rasism definieras i debatten. Min spontana tanke efter att jag hörde det här programmet, och läste ditt inlägg, är att det ärligaste man kan göra när någon börjar prata om strukturell rasism är att acceptera att olika "strukturer" givetvis finns, och sen försöka vända samtalet till att det vore naivt eller utopiskt att försöka ändra de här strukturerna. Att försöka påvisa det omöjliga med att försöka förändra "inneboende egenskaper" (hänvisa till Sovjet osv . Och naturligtvis att göra begreppet rasism snävare, så att de här undermedvetna föreställningarna utesluts (vilket någon i programmet också ville). Ex: det är rasism att explicit förneka romer rösträtt, men det är inte rasism när jag av olika skäl inte vill anställa en rom.

Jag håller helt med - svenska politikers förbannade plikt är att arbeta för sina betalande uppdragsgivare, inte hela mänskligheten. Svenska folket har universella rättigheter och inga unika skyldigheter. Däri ligger också ett moraliserande pekfinger. Det finns alltid ett moraliserande pekfinger.

Mothugget mot SD och alla systemkritiker blir ju förstås det bekväma - du bryr dig ju egentligen inte om flyktingar/afrikaner/isbjörnar/kvinnor.

På vilket det enda svaret är: Nu är det inte mina motiv det handlar om - utan dina. Du är inte god om du hjälper så få människor som möjligt så dyrt som möjligt. Målet för din godhet är ditt eget välbefinnande, inte att maximera nyttan av svenska folkets avtvingade generositet. Du är inte god, du är självisk.

Min poäng är att varje PK-floskel inom sig bär sin moraliska självförstörelsemekanism om man bara tänker efter lite. Jag kan åtminstone inte komma på något exempel på motsatsen.

Och en fullödig debattör vill förstås både försvara sina egna motiv OCH undergräva motpartens argument och självbild.

Om jag anklagar Gustav Fridolin för att hata sälungar och afrikaner (han vill maximera utsläppen av växthusgaser genom migration till energislukande Sverige från energisnåla Afrika - vilket drabbar såväl Arktis som Afrika genom miljökatastrofer) så är det mest polemisk försmädlighet - men det illustrerar ändå slagfärdigt ytterligare en självmotsägelse hos MP som kan demoralisera.

Minns när Jimmy mötte Maud och hänvisade till Aldebe. Hon blev helt sänkt.

Det är patetiskt, plumt, osnyggt, vulgärt och hör inte hemma i möblerade salonger - men det är sant. Det fördömande, moraliserande spelet för gallerierna är faktiskt befogat. Om PK-riddaren på sin höga godhetshäst spärrar vägen till förändring, måste han köras över av en bepansrad klanderelefant.

Själv föreslår jag som enskild simpel SD sympatisör Oyto som ny partistrateg för SD.
Det omvända greppet med den fulflinande Bert Karlsson är såklart klockrent och i sig självt oerhört simpelt..men f-n om jag kommit på det.

Visst,det vulgariserar politiken..men behöver vi snacka i sådana termer när SD utsätts för det de utsätts för?
Näe..man spelar efter gängse regelbok.

Om du hade läst länken till BBC: