Början på ett mediakrig om mångkulturen?

SvD:s Daniels Sandström problematiserar den kommande filmen Monica Z, då den genom att framkalla bilden av ett homogent Sverige i det förflutna riskerar att få folk att rösta på SD:

http://www.svd.se/kultur/nar-scenogr...in_8452772.svd


Som någon tidigare uttryckte det; Blott Sverige svenska journalister har...

Daniel Sandström är "trång, liten och förljugen". Det är ju knappast optimismen och framtidsvurmen som lockar när man drömmer sig tillbaka till 50-talet. Det är ett babbefritt Sverige. Ett land utan feminismens idioti. Ett land med lag och ordning. Där folket kände en meningsfullhet, ett egenvärde, och vi visste vilka vi var, svenskarna. Vi var svenskarna.

Vad fan har vi idag Daniel? Homosexuella präster, statligt betalda jobb i privata företag åt invandrare medan våra svenska ungdomar går arbetslösa. Dårpippi-feminister som tar rygg på muslimer och ikläder sig slöja. Ett totalt havererat bankväsende och en befolkning som skuldsätter sig för livet för att köpa sig undan mångkulturen (extremt vanligt bland journalister). Våldtäkter och bisarra mord på våra kvinnor, rån och misshandel av våra barn. Anslutna till EU, denna högborg för korruption och nepotism för och av den globala finanseliten.

Daniel, sug min kuk.

Om det är kulturen Daniel Sandström är ute efter så är sanningen väl att Sverige var mer mångfacetterat på 50-talet. Spännvidden mellan stad och landsbygd var troligen större, ännu fanns en kvardröjande äldre icke-mekaniserad kultur som samsades med den helt moderna staden.

Förmodligen är likriktningen större idag även om en skenbar mångfald har uppenbarat sig. Den går ungefär ut på att antalet amerikanska TV-serier har ökat i antal. Om det är det Daniel Sandström menar med ökad mångfald så är det väl korrekt.

Om Daniel Sandström menar att mångfald är det samma som ett ökat antal utlänningar i landet så har han också rätt men utöver det så har mångfalden knappast ökat. Inte för svensken. För ingen kan väl med förnuftet i behåll påstå att Sverige och svensken har berikats genom x antal tusen anhängare av Islam. Separata badtider och dylika påhitt är ungefär det Daniel Sandström kan lyckas klämma ur den mångfalden.

För Daniel Sandström verkar mångfald vara bra oavsett hur den ser ut. Bara den står mot homogeniteten. Eller, rättare sagt, Daniel Sandströms föreställning om hur det var att leva i ett etniskt homogent Sverige. För det är ungefär det hans polemik går ut på, verkar det som.

Om det var sant då att allting har sin givna plats så är det sant även idag. Vissa åsikter är mer legitima än andra. Det som idag hotar "tingens enkla ordning" är ingen komplicerad mångfald utan rätt och slätt naiva föreställningar om vad mångfald innebär.

Vad vill Sandström att filmaren skall göra? Låta det svenska 50-talet utspelas i 2010-talets Husby? Det förflutna var etniskt homogent, och det är en viktig, kanske avgörande faktor, för at förklara och förstå det Sverige som då var. Är det historieförfalskning han eftersträvar? Då kan han väl säga det rakt ut. Eller att han vill förbjuda filmer om Sverige före 1980.

Hoppsan! Finns det bara en "nation" i vårt land? Och som dessutom har ett nostalgiskt undermedvetet?

Clownen gick lite vilse där - Sverige, svenskarna och svensk kultur finns ju egentligen inte.

Jag antar att detta är en så kallad ironi.

Om detta stämmer -- på vilket sätt anser du att ironi är effektivt i kampen? Vi strider för vår överlevnad som folk här, på samma sätt som Assad i Syrien strider mot hotet om västerländsk intervention, och på samma sätt som Amerikas indianer stred för sitt land 1600-1870 och Kina mot västerländsk kolonialism 1900-1949. På samma sätt som Sverige stred mot dansk hegemoni 1470-1521 och mot tysk och rysk hegemoni 1890-1990.

Vi svenskar erkänns inte som folk. Vår rätt till detta land erkänns inte av rådande regim. Detta är mycket allvarligt och bör uppmana alla etniska svenskar till kamp. Så hur anser du att ironi, i detta fall sådant som att bruka fiendens språk -- "Sverige, svenskarna och svensk kultur finns ju egentligen inte" -- bidrar till det?

Nu undrar jag om det inte är DU som är ironisk här...
Sen när blev det tabu att tala tounge in cheek i denna tråd som riktar sig till personer som är högst medvetna om tillståndet hos PK-eliten?

Ironi används ganska mycket av nationalister. Tänk t ex på hur invandringskritiker kallar invandrare för berikare och pensionsräddare. Oavsett vad man tycker om ironi är den en del av svenskheten, för de flesta svenskar uttrycker ju sig ironiskt ibland.

"Fienden" är inte mer ironisk än vad invandringskritiker är. De flesta som är för invandring uttrycker sig icke-ironiskt. Det är mest ganska unga personer som är starkt ironiska, men de verkar lära sig när de blir äldre att det inte fungerar så bra.

Den där argumentationen trodde jag vi hade passerat för länge sedan. Att tro att "endast" 10% av befolkningen stöder Sverige-vänliga partier pga medias propaganda är en tacksam förklaring för nationalister m fl som gärna spelar martyrer. Det finns emellertid andra och betydligt viktigare förklaringar än smörjan i MSM, som allt färre dessutom bryr sig om. Framför allt handlar det om att prioritera upp Sverige-kampen och invandringsmotståndet till fråga #1 på ens politiska repertoar. Så fort detta sker så har SD (eller dyl.) fått en ny supporter. Att 90% inte röstar på SD betyder inte att 90% är hjärntvättade av media, det är bara korkade vänsterfolk som tänker så. En mycket stor andel svenskar kan potentiellt rösta på SD, och att de inte gör det 2014 beror inte på att de är en korkad fårskock som följer MSM-media, utan på att de värderar andra politiska frågor (främst den egna ekonomin) som viktigare än invandringskatastrofen. Med tiden lär de se hur dessa saker hänger ihop i takt med att Sverige blöder bort miljarder till lealösa kulturberikare, men i dagsläget så ser prioriteringen annorlunda ut för många.

Den korkade fårskock som gör som MSM säger och tror att det är sant är mycket mindre än vad som ofta hävdas här på FB. Genomsnittlige svensk är en vuxen, förnuftig person som tyvärr är lite långsam när det gäller att ändra åsikt. Det påpekas ofta att svenskar är påfallande rationella när det gäller stora beslut som rör privat-ekonomin. Jag menar att detta gäller även politiken, och den största stöttestenen är inte döende MSM, utan trögheten i uppvaknande-processen.

Det folk ser i verkligheten trumfar alltid över propaganda i media, särskilt om man ser det (t ex araber som beter sig som svin i hemorten) tillräckligt ofta.

Tålamod...

Jag tror att kampen/saken förs bäst med en kombination av lätt handlag och högt tonläge, även om det låter som en självmotsägelse.

Talar man om en nationell frihetskamp och fiender, strid och undergång så är det lätt att hamna fel. Man väljer samma väg som de militanta, revolutionära vänstergrupper som minst lyckades påverka från 60-talet och framåt. Förfärande mycket bättre har det ju gått för de ideologiskt infiltrerande, konspirerande krafter som tagit över befintliga institutioner inifrån och verkligen lyckats ställa samhället på huvudet.

Detta är vad man kan kalla erövring genom befordran. Subversion genom löneförhöjning. Dessa grupper har med tålamod, nätverkande och gradvisa framsteg lyckats skada det traditionella väst långt värre än Bader Meinhof eller Che Guevara.

Det är detta jag menar med "glatt humör", eller lätt handlag. Att vara en del av den Sverigevänliga rörelsen, att vara självklart etnisk svensk och inte skämmas för att verka för vårt folks legitima egenintresse ska vara en POSITIV handling. Drivkraften är inte hat mot andra utan kärlek till det egna. Nationalismen är en god, demokratisk folkrörelse - det är både budskapet och arbetsmetoden.

Den här "mjuka" stilen får uppenbarligen en del att rulla med ögonen. Hur jävla naiv och dum får man vara, liksom? När oyto (bara sådär) skisserar en praktisk lösning på Sveriges problem genom biståndsrepatriering finansierad ur befintlig budget, som med rätt retorik skulle kunna börja implementeras av Gustav Fridolin innan 2018 - hur korkad är han då? Fattar han inte att globalisterna aldrig kommer låta sina marionetter genomföra en politik som går på tvärs med deras agenda som syftar till det europeiska Europas undergång? Ser han inte genom matrix som vi?

Det enda jag vill påpeka för denna sortens cyniska ragnarökshipsters är att - så tänker inte era motståndare. Dessa ser möjligheterna, inte de oöverstigliga problemen. De går till sina respektive rökiga konspirationsmöten med ondskefulla leenden och studs i steget. De har kul när de försöker ta över världen, vare sig de lyckas eller ej.

Så det här med tonläget, som jag anser bör vara lika högt och känslosamt som motståndarnas tenderar vara. Det är inte fel att med darr på rösten kasta ut högtravande anklagelser om att PK-sidan är rasistisk mot det lilla svenska folket som har samma rätt till sin historiska kontinuitet som andra små folk.

Det är inte svaghet att visa patos och inte vara salt och torr, eller hatisk och militant. En vinnare tar motståndarens vapen (känsloargumentet) och vrider det ur handen på honom. En rasistanklagelse möts bäst med en mer indignerad rasistanklagelse. Klander för att vara kall inför en illegals situation möts företrädelsevis med fördubblat klander för att inte bry sig om svenska pensionärer som inte får komma ut i solen eller barn som dör i tyfus i Indien.

Ett bra exempel från Jimmie Åkesson var hans utspel mot Reinfeldt för hans oresonliga hat mot SD. Det får folk att tänka till, tror jag. Eller när Söder rasade om en "skammens dag" apropå gratis vård till illegala. I takt med att SD växer kommer dessa typer av moraliserande, känslobärande utfall för svenskarnas sak få allt bättre fäste i debatten. Och när PK-sidan börjar fundera på om den verkligen är moraliskt överlägsen så är den besegrad.

Såhär ligger landet: Den etniskt svenska gruppen med naturligt allierade grupper kommer under lång tid framöver vara den överlägset viktigaste väljarbasen i ett demokratiskt Sverige. Dessa vinns bäst med en positiv omdefinition av nationalismen som en fråga om trygghet, samhörighet och folkstyre. Måltavlorna är EU, det globala kapitalet, propagandamedia, USA-imperialism och alla andra destruktiva krafter.

Är denna demokratiska kamp fåfäng? Tja, låt oss se. Men en sak är säker: Alla andra metoder med våld och antidemokrati har ju INGEN möjlighet att lyckas i en värld där USA:s militär har slutligt veto.

Edit: Vill bara förtydliga att detta inlägg förstås inte har någon udd riktad mot lampros, även om tankegången började utifrån hans post. Som jag uppfattar det är han positivt bejakande av det svenska mer än negativ mot något annat.

Med den mycket intressanta teorin att "PK-eliten" hela tiden måste överträffa varandra som en användare framförde här på Flashback nyligen (hittar tyvärr inte inlägget just nu) i färsk minne när jag läste Sandströms artikel, kunde jag inte låta bli att tänka att det kanske inte ligger så långt fram i tiden att någon kräver att vi ska peta in lite människor i olika kulörer med digital hjälp i klassiska svenska filmer som Fanny och Alexander, Körkarlen och Hon dansade en sommar för att inte ge folk den tokiga uppfattningen att Sverige en gång i tiden fungerade utmärkt trots att befolkningen till 99.9% var vit och levde med ungefär samma kultur.

Väldigt många svenskar stödjer SD:s politik, men röstar inte på partiet. Exempelvis vill 60% av alla svenskar minska invandringen, men fortsätter rösta på partier som ökar den. Det beror på att media har demoniserat partiet och gjort det otäckt att förknippas med dem, eller ens lägga en anonym lapp i en låda. Så funkar människor, vare sig du vill att det ska vara så eller inte. Medias demonisering är den i särklass största anledningen till att människor röstar emot sina egentliga intressen. Efterhandskonstruktioner och önsketänkande. Du har väldigt svårt att förstå hur människor fungerar.
Alltså, träffar du någonsin människor? Att kalla en genomsnittlig svensk (eller genomsnittlig människa överhuvudtaget) för förnuftig och rationell är liksom så jävla verklighetsfrämmande att man undrar om du har vuxit upp i en isolerad cell.
Faktum är att människor tvärtemot vad du tror är väldigt bra på att rationalisera bort de delar av verkligheten som är mindre trevliga. Människor är ganska lätta att manipuleras till att tro på det de lär sig ska vara sant snarare än det de ser i verkligheten. Det ironiska är ju att du är ett utmärkt exempel på det. Du påstår att människor i allmänhet är rationella och förnuftiga för att du har läst det i en bok. Trots att verkligheten dagligen motbevisar teorin så håller du fast vi den.