Citat:
Stigmatiseringen kommer att minska. Men det kommer nog ha ringa betydelse om etablissemanget lyckas formulera texter där de uttrycker en vilja att förstå de väljare som röstat på SD.
Oberoende av Ernman och Fadhakar bryts stigmatiseringen i allt snabbare takt av helt andra mekanismer. I kommuner där SD nått över 15 procent eller blivit näst störst parti bryts den av insikten att vänner, bekanta, arbetskamrater - vanliga människor - med all sannolikhet hör till dem som röstat på SD. Den bryts när utropen av avsky mot SD vid fikabordet inte längre följs av medhåll utan av tystnad och av att någon byter ämne. Den bryts när Facebookfacklorna får allt färre tummar upp.
Den bryts i enskilda människors vardag.
Oberoende av Ernman och Fadhakar bryts stigmatiseringen i allt snabbare takt av helt andra mekanismer. I kommuner där SD nått över 15 procent eller blivit näst störst parti bryts den av insikten att vänner, bekanta, arbetskamrater - vanliga människor - med all sannolikhet hör till dem som röstat på SD. Den bryts när utropen av avsky mot SD vid fikabordet inte längre följs av medhåll utan av tystnad och av att någon byter ämne. Den bryts när Facebookfacklorna får allt färre tummar upp.
Den bryts i enskilda människors vardag.
Detta är viktigt: De processer som verkar i landet är till övervägande delen lokala, organiska människor emellan och utanför medias kontroll. Som du skriver inträder nu helt andra gruppsociala fenomen än det uppifrån påbjudna - propagandan.
Denna vertikala envägskommunikation har förvisso fortfarande maximal spridningseffekt ( "alla" nås), men när den officiella doktrinen väl kommer i konflikt med det lokala sociala nätverket av vanliga människor så är det alltid den omedelbara omgivningens överenskomna verklighetsbeskrivning som vinner.
Redan idag måste det finnas vänskapskretsar, arbetsplatser, grannskap där SD är normen. Där en tipping point nåtts och miljöpartisten tystnat och feministen är det stående skämtet. Har väl bilden av en propagandistisk, världsfrånvänd och i grunden fientligt sinnad överhet slagit rot kan fortsatt mästrande och fingerhöttande bara tjäna som ytterligare bevis för ett avstånd mellan styrda och styrande.
Här kommer diskussionen om "medias makt" in igen: Den är fortfarande stor där den råder - men mycket liten där den en gång gått förlorad. Som vi sett kan man haussa upp och riva ned inom de gamla partierna - men är helt impotent mot SD.
Man har ropat varg för ofta och är numera helt beroende av att vargen själv ger sig tillkänna och intygar sin egen farlighet och botfärdighet (vilket den ju tyvärr gör).
Denna pågående erosion av kontrollen över människors medvetande, detta hopsmältande förtroendekapital är något media inte kan vända - och ju hårdare man kampanjar, polariserar och radikaliserar, desto snabbare går processen. Man följer Breiviks instruktioner för den egna undergången.
- svaga punkterna i den evangeliska mångkulturalismen.