Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Så Klart får man det! I alla fall i Sverige. Det tycker i alla fall alla Sb-hatare och haverister i den här tråden, vilka först och främst önskar Sture B åt helvetet.
Den andel av trådskrivarna som ej kan/vill se det stora och allvarliga rättssäkerhetsproblemet i hanteringen av SB - vilket kan antas till stor del bero på att de själva lider av "Sverigesyndromet".

Svenska tokhaverister kan gurgla hur mycket de vill om SBs påstådda äcklighet och farlighet - vad som räknas i slutändan är att hela skandalen blir tillgänglig i omvärlden, så att man i en del länder där det finns vett och sans kan få ta chansen att lära sig något viktigt om systematiska tokerier...

Om det är tillåtet för läkare på psykiatriska kliniker att bedriva egen förundersökning på det sättet, så får man hoppas att lagstiftningen ändras efter det här...
Däremot - utan att ha läst någon av böckerna, jag har bara sett dokumentärerna en gång och det är mycket att hålla reda på: jag tror att det är att gå för långt att hävda att det var Norell som skapade Quick, det är tillspetsat för att passa ett polariserat medieklimat. Det är också tråkigt att se att många tror att det här är psykoanalys. Även Josefsson uttrycker sig väldigt svepande - alla som arbetar med psykoanalys är ansvariga för Quickhaveriet. Det är en missuppfattning, och jag kan inte låta bli att undra vad syftet med det är. Ska läsa boken vid tillfälle.

(min fetning)

Jag replikerar: Både Ja och Nej

Medicinskt/Rättspsykiatriskt så är "direktansvaret" Säters och då sjukhusets chefsöverläkares.

Men moraliskt och tillsynsmässigt så ligger ansvaret på Socialstyrelsen/IVO!

Med en dåres envishet återkommer jag till den enligt mig springande punkten:
Varför i h-e lät dåvarande Socialstyrelsen de ansvariga läkarna på Säter bara få hålla på att experimentera med dessa totalstolliga 'undanträngda-minnen'-teorierna?

Varför brydde man sig inte om att regelbundet kontrollera och värdera den terapi/behandling som SB under åratal fick/underkastades?

Sverige hade -vad man i alla fall då trodde!- "Världens Värste Seriemördarkannibal Med Alla Mord Bortträngda Ur Minnet" i sitt förvar och denne förvarades på Säter. (SB hade till slut pratat om ett 50-tal mord...)
Men Socialstyrelsen ville inte störa och fråga: "Hur går det för er?"

Det hade för h-e räckt om Socialstyrelsen sett SB:s medicinlistor med tilldelningen av s k 'vid-behovs'-mediciner för att precis alla larmklockor borde ha ringt!


Vi får inte glömma att Sverige är ett mycket, mycket litet land.
Man gör klokt i att inte alltför närgånget granska eller att kritisera fel personer om man vill göra karriär.

Bättre då att som Socialstyrelsen hela tiden gjort -och fortfarande gör, fast den delen nu omdöpt till IVO:
Vänd SB ryggen!

Skäms Sverige!

Förvisso, men det finns ju ett antal sakar som objektiv sätt är sanning.
T.ex:
- Det finns noll bevis mot TQ.
- GL ljuger när han säger att det är "teknisk bevisning" när en hund markerar på en plats där inget hittas
- Förhörsledarna har försett TQ med uppgifter via ledande frågor
- osv osv

Vore intressant med NÅGOT som talar för TQ:s skuld som är fakta. Kan du gett ett exempel?

Här är viktigt att veta vad psykoanalys står för. Psykoanalys är knutet till Freuds läror. Det var han som uppfann att man kunde få ut sanningar genom att helt subjektivt tolka drömmar. Det var också han som hittade på detta med att människan kan gå omkring med förträngda minnen som kunde lockas fram med analys. Och även detta att det var vanligt att fäder förgrep sig på sina döttrar som sedan förträngde detta. Freud fick mycket kritik för det senare på sin tid och lämnade den uppfattningen. Några decennier senare togs detta upp igen, kanske särskilt av vad man kan kalla feminister. Margit Norell var en av dem som lyfte upp detta och gjorde det till sin grej som hon spred vidare till sina adepter.
Psykoterapi är nåt annat, och är antagligen vad du syftar på.

Nja så kan man nog inte säga. Psykoanalytisk terapi är en, av många, former av psykoterapi.

Några exempel:

Humanistisk psykoterapi
Psykoanalys
Psykodynamisk psykoterapi
Kroppspsykoterapi
Kognitiv terapi
Kognitiv beteendeterapi (KBT).
Familjeterapi
Gruppterapi
Jagstrukturerande psykoterapi

EDIT: Sedan kan man inte säga att psykodynamisk terapi nödvändigtvis är så hokus-pokus-artad som det ofta framställs. Den kan vara till god nytta för människor. Att den sedan kan göra skada är sant men det gäller nog även, exempelvis, KBT.

Det hände flera gånger.
En läkare skjutsade Bergwall till Bosvedjan där Johan Asplund rövades bort. Detta hände innan de anmält till polisen att Bergwall erkänt mordet.
En annan gång vallades Bergwall av terapiteamet i en skog där han påstods ha gömt delar av Johans kropp. Nästa gång de träffade Kwasten och Seppo meddelade de att Bergwall lyckats hitta ett av Johans fingra, men att han ätit upp det. Kwasten och Seppo lär ha blivit förvånade.

Jag förstod att det var lite fel det här med psykoterapi, att ordet är en rubrik för många saker. Men om jag förstår situationen rätt så syftar Olofsson just på psykoanalys, alltså arvet efter Freud, vilket är en psykoterapiform som är helt utan vetenskaplig grund och sprungen helt ur Freuds fantasi. Det är ju denna skola som Norell verkade i och alltså även psykologerna på Säter. Psykoanalys lärs/lärdes ut via privata institut och inte via vanliga universitet. Kanske finns nåt undantag.
Vilket innebär att Olofsson inte syftar på alla psykologer i landet, utan just bara på de som går i Freuds fotspår. Men jag kan ha fel där.

Nej, jag syftar faktiskt på psykoanalys. Det är en väldigt förenklad bild du ger där. Freud fick för övrigt även kritik för att han senare ska ha tolkat berättelser om verkliga övergrepp som fantasier.
Nu är det väl så här, att terapin på Säter inte framkallade några minnen - Quick var väl hela tiden på det klara med att "Simonhändelsen" aldrig ägt rum? Han visste att han drog en rövarhistoria? Att terapeuterna trodde på "Simonhändelsen" verkar snarare som om de tittat för mycket på När lammen tystnar och liknande filmer, än att de visste vad psykoanalys handlar om. Det finns olika skolor inom den senare, men oavsett skola skulle en psykoanalytiker reagera så här på Quicks morderkännanden: det är fantasier. Simonhändelsen: det är fantasier. De kan tolkas inom ramarna för psykoanalysen, fantasierna berättar något om hans psyke, det kan finnas förklaringar i barndomen, de kan vara "täckminnen" (falska minnen). Läkaren som drog med honom till en "mordplats" var inte utbildad terapeut. Så skulle inte en psykoanalytiker göra. Möjligen kan liknande friluftsaktiviteter äga rum inom vissa former av KBT, då man ska vänja sig av vid fobier och liknande. Åka hiss, flyga flygplan! Men inte bedriva mordutredningar. Här tror jag läkarna blivit inspirerade av thrillers och liknande. Inom psykoanalysen är ramarna viktiga, analytikern får inte suggerera analysanden. Inte plantera in minnen. Och självklart får det inte förekomma droger.
Jag tror att det stämmer att psykoanalysen missförståtts och använts på ett felaktigt sätt, och vissa gånger kan det säkert ha lett till att oskyldiga blivit dömda. Det är viktigt att det här tas upp, men helst inte till priset av grova förenklingar och felaktigheter.
Om du läser några av Freuds fallstudier (får man fråga om du gjort det?) så märker du att de minnen som kommer fram handlar om komplicerade och jämförelsevis odramatiska händelser. Inte kannibalism och sånt. Det för nog för långt från ämnet att gå in på detaljer här, minnesforskning är överhuvudtaget ett spännande och svårt fält och vittnespsykologi en sak för sig. Men det cirkulerar väldigt konstiga uppfattningar av vad psykoanalys är, så jag ville bara invända lite mot det.

Eh, får jag upprepa att läkarna som proppade SB full med droger och drog runt honom på en "mordplats" inte på något sätt var freudianer. Tvärtom.

Alltså, det är ju så sjukt vansinnigt så att det helt enkelt inte kan vara sant. Om dom hade tagit SB:s uppgifter på allvar så hade dom ju följt upp spåret. Att dom inte gjorde det innebär ju att dom vet att han fabulerade. Hunden åt upp hemläxan, liksom. Det är så tragiskt skrattretande så att man inte vet om man ska skratta eller gråta...

Ja det där är ju en alldeles riktig invändning. Däremot tog Norell avstamp i psykodynamisk teori, vad jag förstår och använde sig av dem på ett sätt som egentligen inte är möjligt att göra.