Citat:
Ursprungligen postat av
E.Merckx
Jo, men det var ju SB som startade hela den här soppan.

Jag har fortfarande svårt att förstå varför han började bekänna mängder av mord. Jag har försökt sätta mig in i vad som skrivits om det, men det jag hittat verkar i mycket vara efterhandskonstruktioner som skrivits av SB:s advokater i samband med resningsansökningarna.
Jo helt lätt är det inte. Han beskriver det i en intervju (minns inte var nu) ungefär så här: han låg och solade på stranden med en vårdare. Sen fick han för sig att han skulle testa, så han sa: undrar om jag inte har begått ett allvarligt brott. Ett mord. Vårdaren tog det inte kallt (som psykvårdare bör göra, för det är ju många som tar på sig mord de aldrig begått - en del tror att de begått dem, andra njuter av uppmärksamheten det skulle ge). Vårdaren pratade med läkaren om det. Med tanke på GB:s brottshistoria är det inte helt konstigt att de trodde att det kunde ligga något i det. Men läkaren gjorde något helt galet (som jag fattat det): han tog på eget bevåg med sig SB till ett ställe som SB pekat ut som mordplats. Jag hittar tyvärr ingen källa på det här, men har sett det på olika ställen. Man kan fråga sig varför läkaren gjorde det. Om han verkligen trodde att SB begått ett mord, skulle ju det försvåra en senare polisutredning om han varit där med patienten. Läkare är ju inga poliser. Tyckte han att det var spännande? När sedan psykologen kopplades in, borde hon ha bromsat, sagt hej hallå, ta det lugnt, är inte det här fantasier? I stället fick SB vatten på sin kvarn. Och en massa droger - terapi och droger går inte ihop överhuvudtaget, dessutom är det tveksamt (tror jag) om personlighetsstörningar av den typ SB verkar ha lidit av går att avhjälpa med terapi.
I intervjun med SB jag såg, sa han att efter det att han och läkaren varit på "mordplatsen" kände han att han inte kunde backa. Det blev i sig som en drog att erkänna fler och fler brott.