SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jadå, men som sagt, inkastarna som skriver inkastare på nättidningarna, de tycks inte instämma. När såg vi en rubrik med inbakt parentespar? Strukturmuppar använder förstås helst pariga skiljetecken.

PSG (Paris Saint-Germain FC) ska hjälpa Zlatan (Ibrahimovic) glömma VM

Tankstreck kring inskjutning har den typografiska nackdelen att de blir skrymmande, med två extra mellanslag. Bokförläggaren lär ge goda råd när det är dags att publicera sig.

Tyvärr är det lite dåligt med sökfunktioner för att belägga ena eller andra konventionen för skiljetecken.

Fast språkliga "fel" är något annat än "nyansskillnader". Att komma till rätta med felen kan vara bra om man har ambitionen att klara betyget och ha en bättre chans att formulera en bra ansökan om arbete.


Det är väl ändå till största del en fråga om stil och vad man själv uppfattar som smidigt.

Inte nödvändigtvis. Om man inte tar hänsyn till nyansskillnader i sitt skrivande, ligger det nära till hands att göra fel. Visst, men även i många fler fall. Till exempel när man vill göra ett gott intryck.

Nja, inte om det bara är nyanser. Då är det en fråga om stil, inte om fel.



Fast det beror på vad som avses med ett gott intryck. Överdrivet filande på nyanser kan ibland få motsatt effekt.

Och vad exakt är ett språkligt fel? Menar du att jag har använt "språkfel" på ett felaktigt sätt? Hur gick det till i så fall? Eller är det ett stilfel, som tydligen varken har att göra med språk eller fel, och som följaktligen inte är ett språkfel.

I fallet risk/chans måste det vara fråga om en nyansskillnad. Den som skriver risk när det är fråga om ett gynnsamt utfall, kommer förr eller senare få veta att den har gjort fel. Är ett sådant påpekande felaktigt enligt dig?
Till exempel är jag medveten om den lilla skillnaden mellan ner och ned. Det hade varit värre om jag inte känt till denna skillnad och alltid skrivit den ena, även när den andra passar bättre.

Genom att skriva att "överdrivet filande ibland kan få motsatt effekt" garderar du dig. Den motsatta effekten förutsätter att filandet är dåligt utfört. Om man är fullt medveten om alla sorters nyansskillnader, har jag svårt att förstå varför denna motsatta effekt skulle kunna vara ett problem. Men visst, jag förstår vad du menar, även om en sådan problematik inte är särskilt hithörande.

Jag tycker att pretentiös är utmärkt för detta. NEO anger som huvudbetydelse för pretentiös (intellektuellt) anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för; förmäten. Det är väl ganska exakt vad det rör sig om här?

I direkt mening är väl en pretentiös/förmäten person en som ser sig själv som mer betydelsefull. Jag upplever inte att en pretentiös person i så hög utsträckning ägnar sig åt att döma andras smak, snarare handlar dom att [med självklar övertygelse och små interaktioner] framhäva sin egen. En pretentiös person är således närmast ointresserad av andras tycke och smak.

Jag fastnade mest på följande i frågan:


För mig känns det mer som en dryg eller möjligen dumdryg person.

I praktiken tror jag att det är ganska svårt att pretentiöst framhäva den egna goda smaken och sofistikationen utan att samtidigt fula ut de undermåliga kulturella föreställningarna hos hoi polloi.

Omvänt är det ju mycket svårt att tolka det myckna förfasandet här på forumet över det ena eller andra som anses vara WT som något annat än när evangeliernas farisé utbrister Herre, jag tackar dig, att jag icke är som dessa!

Jag har stött på ett flertal överpretentiösa personer som inte haft något att säga om andra.

Explicit, då.

Nej. Dock håller jag fast vid att pretentiös mer handlar om anspråk för eget vidkommande än om att racka ner på andras belägenhet.

När använder man ordet "intet"? Aldrig riktigt förstått mig på innebörden. Förutom när det används i följande mening: Det försvinner ut i tomma intet.