Egots död

Exactly my point.
Jag tycker Osho beskriver det bra när han säger: There is no god. But there is godliness.
Och det är en hel värld av skillnad.

Jag har inte varit aktiv i denna tråd på ett tag men desto mer i mitt sökande.

Ja.. vad ska man säga?

Om jag ska vara helt ärlig har jag inte kommit längre idag när jag skriver detta än för cirka 18 månader sen när jag började min resa. Jag står kvar på samma plats utan något som helst närmande. Den enda skillnaden nu från innan är vetandet att lidandet är kärlek, men lidandet är lika mycket lidande. Ju mer jag försöker se bortom illusionen ju mer verklig blir världen. Jag är helt hjälplös mot känslor och är i sådan kontroll under dem att jag nästan uppslukas. Jag är lika trollbunden varje gång, trots att jag vet vad som väntar och förbereder mig inför detta.

Frågan är vad som är gemensamt för alla sökande. När man lyssnar och läser om personer som vaknat får man höra om "accepting", "surrender", "let go" o.s.v. Men när uppvaknandet väl sker är det helt anspråkslöst. "Try achieve any given goal and you will fail". Vad och varför vaknade personen om han/hon inte försökte? Vem gjorde att personen vaknade, för vi säger ju att personen inte kan göra det genom att försöka? Och vad ska vi göra då?

Jag har under mina 18 månader haft en riktigt glimts in bortom illusionen. Detta skedde en vanlig kväll hemma. Jag tittade på en video av Burt Harding på youtube där han i vanlig ordning talade om ämnet i denna tråd och inlägg. Under en del av videon sa han: "You don't exist, you are existing itself". När jag hörde dessa ord, som jag hade hört och läst många gånger tidigare, var det som att jag hörde dem för första gången. Jag förstod vad som sades och innebörden i detta på riktigt. Tänk dig att du tittar på en färg som ser ut som grönt. Sedan kommer det en person och förklarar att det är gult. Du ser då att färgen är gul, det gröna är borta och det gula lyser gulare än något gult du har sett innan. Samma hände när jag hörde dessa ord. Jag förstod dem bara inte utan det blev samtidigt sant. Jag förstod och blev allt. Allt jag såg, allt jag hörde, allt jag kände var mig. Jag kände ett sådant lugn, en sådan kärlek. Jag var så stark, kraftfull, upplyft. Jag kommer ihåg att jag hörde spårvagnen utanför. Vanligtvis brukar ljudet av spårvagnen vara något separerat och därför också skrämmande. Det brukade vara något annat och i något främmande/okänt finns det alltid rädsla. Nu var ljudet inte något annat, det var jag. Vi var ett. Sedan försvann det. En minut och det sedan var det borta.

Blev ett långt inlägg men skönt att skriva av sig lite. Men det är så här jag känner om jag är helt ärlig. Det här är mina känslor och tankar. Hur känner ni andra?

Man kan inte göra det genom att försöka. Men man måste försöka allt. Det är först när du har försökt allt du tror att du kan göra som du kommer sluta försöka och vakna. Då inser du att det finns inget du kan göra för att ta dig till nuet, eftersom du redan och alltid är i nuet.

Det är även svårt så klart. Men när du väl har vaknat inser du att det är lätt, eller rättare sagt lättare än lätt, eftersom det inte krävdes något.

Jag köper det du säger och visst ger det mig lite tröst i att man måste försöka allt. Tyvärr hjälper böcker och videor mig inte längre. Hallucinogena droger har gett mig vissa insikter men jag återgår alltid till samma punkt. Kanske behöver jag vänta 10 eller 20 år till. Dock gör denna tanke mig oerhört förtvivlad, vill inte ens tänka på det.

Hej!

Vill ni tipsa om bra böcker/youtubeklipp att börja med, om man är intresserad av att nå tankar bortom
den ytliga konstruktionen av sig själv.

Jag har alltid intresserad mig, och tänkt/diskuterat i banor där egodöd bla ingår, men egentligen aldrig läst något om det, för jag har tänkt att det man kan säga i en hel bok i detta ämne, går förlorat, eftersom det inte bör finnas några mallar, eller ens påståenden. Då blir det i stil med en religion, och inget vi kan veta.

Vill gärna läsa något avancerat, med så mjuka påståenden som möjligt.

Väldigt tacksam för tips

"Stop the search but not the practise".


Och det är här det är dags att släppa taget, "accepting", "surrender", "let go" o.s.v.

Vara beredda . Vem som ligger bakom uppvaknandet är inte lätt att säga. Ett sätt att uttrycka det på är "by grace or guru".

För denna gången. Nu vet du hur det ligger till, och möjligheten att uppleva "enhet" finns i varje sekund. Vila i uppmärksamheten, stay as the self only, surrender all thoughts exept I Am.

Och igen, viktigt, call of the search but not the practise. Försök inte hamna i något speciellt tillstånd. Det finns inget att lära sig, det vi söker finns här, nu, men så länge vi söker eller letar så står ansträngningen och förhoppningarna i vägen. Let go.

PÅ youtube: Sadhguru Jaggi Vasudev, Mooji, Benthino Massaro.

Eller varför inte 50 år?

Innerst inne i förtvivlan finns guldet!

Jag tror du är ute och cyklar. Gud/nu/whatever you call it ställer enorma krav. Jesus kom ganska lindrigt undan med en korsfästelse men ta Joan of arc som exempel på hur tufft det kan bli. En tonårsbrud på 1400-talet som får i uppgift att kasta ut engelsmännen ur Frankrike. Upplysning gör ont, annars hade folk inte kämpat emot. Du är en uppgift. Att vara ett med nuet är att vara ett men sin uppgift. Då finns bara krav. "Ske din vilja" typ.


Varför drar du in gud som han uppfattas i världsreligionerna? Det är väl ändå ganska OT?

Ursäkta men jag förstår inte resonemanget. Vad har jesus eller joan of arc med uppvaknande att göra? Och upplysning gör inte det minsta ont, tvärtom, det är oerhört befriande.
Du verkar blanda ihop upplysning med information.

Det var inte jag som tog upp gud. Och när man pratar om gud är det vanligt att man refererar till den abrahamitiska guden. Om man har en annan definition på gud är det praktiskt att isf redovisa den för diskussionens skull. Eftersom man annars lätt får uppfattningen att det är en personlig allsmäktig varelse som avses.

Seriöst, allting du diskuterar i den här tråden handlar bara om ord och olika tolkningar av vad dessa ord betyder. Gud kan vara en gubbe i någons fantasi, men gud kan även för någon annan betyda alltet, universum, nuet, varandet, livet osv. Allt beror hur man tolkar det.

Vad vill du uppnå med denna diskussion?

Tack för ditt inlägg proconsul. Det du skriver är mycket klokt och om jag förstod det på samma sätt som när jag hörde "You don't exist, you are existing itself" skulle mitt sökande upphöra här och nu. Tyvärr är inte så fallet, utan allt jag hör och läser blir bara koncept om hur uppvaknandet ska gå till och är. Just därför försöker jag avstå från att läsa böcker o.s.v., men när framstegen uteblir och ensamheten påtränger vänder jag mig ingen för vägledning.

Jag skulle nog vilja påstå att jag mår sämre nu än innan jag började min resa. Detta beror troligtvis på att mitt motstånd har ökat, då jag i varje situation försöker hamna i det tillstånd jag en gång var i under en knapp minut. Jag vet att motståndet är det som skapar lidandet och förhindrar mig till uppvaknandet, men ändå kan jag inte göra något åt det...

När du skriver "Call of the search but not the practise" kan du utveckla det lite?

Namaste