Egots död

Okej, okej.

Om du kan det kan du väl också jobba, studera, ragga brudar, se filmer, läsa etc?

Hur kan ego-funktionen vara en illusion om det uppfyller en funktion?

Nej, det kan jag inte . Eftersom hela min person/mitt liv är borta så går det inte. Försökte onanera, lyckades få ut ett par droppat. Nu till set obehagliga -det var helt genomskinligt. Har alltså slutat producera spermier. Ingen njutning kände jag heller vid "orgasmen" då jag inte har en enda endorfin kvar. Berusad blir jag inte heller. Helt sjukt.

Varför skulle det finnas en motsättning där? Drömmar är också illusioner men vissa av dem fyller en funktion.

Jag tycker det låter som du har ett ego någonstans, om än ett svagare ego. Egolöshet brukar vara synonymt med 100% acceptans för allt som händer, det verkar ju någonstans som du inte accepterar det som händer/har hänt.

Är du frisk i övrigt?

Fysiskt? Ja. Psykisk? Uppenbarligen inte

Jag har dock alltid varit osäker på mig själv, relativt lättpåverkad och sökande. Nu gick jag emot min magkänsla ett flertal gånger, läste för mycket om en specifik diagnos. Tappade min bild av mig själv, av världen. Rappade dotfästet helt enkelt.

Jag förstår ändå inte varför du inte kan jobba. T.ex. ett enkelt jobb som brevbärare, allt du behöver är att kunna cykla, gå i trappuppgångar, läsa namn på dörrar och lägga i brev. Varför går inte det?

Det är svåt att förlika sig med detta måste jag säga. Dock verkar jag inte ha något val.

Just för att jag inte har något minne, inga tankar. Finns bara nu.

Och ingen tidsuppfatting. Ingen vidare egenskap om man brötar ut post?