Egots död

Kan inte säga vad Eckhart Tolle har gjort eller inte har gjort, och jag har inte läst hans böcker... men han kan ju har uttryckt samma saker som folk har gjort förr, utan att ens ha läst något verk av dem... om alla uttrycker sanning inom samma område så tenderar man till att uttrycka samma saker... men det betyder inte att man måste ha kopierat dem.

Eckhart Tolle lanserar inget nytt, nej. Hans tankar har rötter i Advaita som uppkom redan i mitten på 800-talet. Så inget nytt under solen

Men so what? Han talar ju om något väldigt viktigt. Och om man klagar på att han inte tillför något nytt så kan man ju lika gärna gnälla på U2 för att de inte kommit på musik själva utan bara plockar upp vad som redan gjorts av Beatles, if you cach my drift.

Varje tid har sina profeter eller idoler. Som Paul Simon sjunger "every generation throws a hero up the popchart". Tolle har ersatt Alan Watts, Mooji har ersatt Nisargadatta Maharaj

Hade det inte funnits något behov av det Eckhart Tolle har att förmedla så hade ingen köpt hans böcker. Simple as that.

Man kan heller aldrig säga att det Eckhart Tolle och många andra förmedlar är gammalt, för sanningen är den att det hela tiden uppstår i nuet, så det hela är så färskt det någonsin kan bli. Även om det som sägs idag är samma som sas av Buddha för 2500 år sedan, så är det alltid helt färskt varje gång det sägs.

Echart Tolle hade aldrig kunnat skriva sina böcker om han hade varit identifierad med sitt Ego. Det Buddha, Jesus och andra kända personer har gemensamt över tidevarven är att de alla var "vakna", de förstod på det djupaste planet vad de var, bortom det den analytiska hjärnan kan tänka.

Nja, "material" är ju bara ytterligare ett koncept vår hjärna har hittat på.

Exakt på samma sätt som ett löv behöver trädet, luften, osv osv. På samma sätt behöver vårt medvetande kroppen, luften, atomerna, planeten, solen osv.

Dvs, på ett strikt vetenskapligt sätt, så är även medvetandet sammankopplat till allt annat. Det är bara vår hjärna som drar upp skillnader som inte finns på riktigt.

Om en tändsticka brinner här hemma hos mig, och en brinner i Kina, är eldarna sammankopplade "bortom rum och tid"?

Eld är en reaktion, en händelse, precis som våra medvetanden. Samma skeende sen big bang som gör min eld möjlig, gör elden i Kina möjlig.

Ingenting existerar i sig, utan allt är reaktioner, händelser, i den energi/materia/vågform som utgör vårt universum.

Varken min eld, eller elden i Kina existerar i sig, utan beror på värme/bränsle och syre, vilket i sin tur beror på något, vilket i sin tur beror på något. Och i slutändan beror min eld och elden i Kina på samma sak, och är därmed samma "sak".

Då är även ditt och mitt medvetande samma "sak".

Och det är inte tändstickan, utan ditt medvetande, som brinner - även om det just nu bara är en imaginär låga

Hur kom du till den insikten?


Eller så är det något annat? Kanske bara existensen i sig, livet med ett annat ord.


Precis som du är rädd för att prova något annat. Utan din "upplysning", kanske du inte längre är en tanke-guru.


Måste vara helt underbart kul att vara helt uppslukad av sin egen härlighet. Och detta, härligheten, är då inte ego - utan något annat??


Så du är alltså inte lik inför lagen? Du kan inte dömas för ett brott, eftersom att lagen är en intellektuell produkt. Eller?

[quote] Säkert. Existensen, livet i sig vill köpa ny bil för att imponera på grannarna.

Nej, och utan utbildning är man ingen kärnkraftstekniker.

Rätt uppfattat.

Du bara tramsar nu eller hur? Eller har du verkligen inte fattat någonting av den här tråden?

Du inser ju kanske att det finns olika sorters glädje, det finns ju t ex skadeglädje. Och man kan säkert få en kick av att jaga folk via satellit och spränga en bomb i deras by som är hem för "extremister". Men du är för dum och flummig för att inse denna kopplingen, så klart. Och givetvis kan man vara elak och må bra i sig själv. Guds godhetsbudskap är inte absolut och totalt transcenderat över mänskligheten, likadant som Djävulens läror inte är totalt felaktiga. Dock vill jag framhålla att godheten är större, starkare och sannare än ondskan - men det hör inte hit. Min poäng är att människan är futtig, och därför inte är kapabel till att välja det största goda. Och detta är inget problem, det blir bara ett problem när folk försöker skriva dig på näsan. Utvecklingen går långsamt, och någon gång skall vi alla bli frälsta. Eller inte, eftersom att folk som tror på ödet är galna. Man måste leva i nuet och vara herre över sin uppenbarelse. Inte förvilla sig i det stora förvirrade kollektivet. Folk gillar stora, starka, karismatiska personer. Tror du att det är en slump? Icke! Och ofta kan man göra gott av att inte lyssna till de flesta människors råd, eftersom att deras förmåga till råd ofta är undermålig. Sorgligt, men sant. Dock är balansen livsviktig, och man gör sig själv en otjänst genom att snöa in på olika begrepp och tankemönster. Egots död, är uppenbart ett tankemönster.


Läste det du länkade till, väldigt intressant. Dock minns jag inte månen nämnas artikeln:


Tar jag för sant. Denne Durkheim verkar ha varit ett geni.


Plus ett här också.


Kännetecknar stenhårt vår samtid, anser jag. Speciellt i Sverige! därtill...


Detta verkar jag vara drabbad av. Har aldrig sett ett namn/diagnos på det tidigare bara. Fast vad skall man förvänta sig när de flesta människor är inkompetenta? Speciellt inom psykologin.


Skulle sätta ett kryss i vardera check-box här, med tydlig markör över punkt ett. Det är ju bara att kolla på hur människor beter sig, för att förstå att detta är sanning.


Känner absolut igen mig i denna s.k. rotlösa apati. Ibland kan jag sitta uppe halva nätterna för att surfa runt på flashback, i syfte att hitta något vettigt att göra. Och jag fnyser åt faktumet att det kanske är osunt att sova lite, och avfärdar med ett tangenttryck alla läkares rekommendation.

Här vill jag bara avdramatisera och avpollettera det pretentiösa: det är ju väldigt enkelt att bara GÅ OCH LÄGGA SIG!



Tänkvärt.



Här kanske man dock kan göra en annan tolkning. Strindberg kanske led av någon form av autism och var bara väldigt känslig. Alternativt så trodde han så mycket på sitt eget geni, så att han frammanade dessa kritiska känslor bara genom att vara sin egen högfärdiga hjärna.



Det var ju självaste själva då! Känner igen mig på alla fyra punkter.



Detta håller jag som extremt sant och väsentligt till människans natur.



Jo då, vi är rätt körda. Eller inte. Beror på hur man värderar det. Värderar man det till att människor som lider och klagar är "partybromsar", "cockblockers", "stämningsdödare", "energislukare", osv så kanske man finner sin egen position behagfull. Om man värderar att den diametrala positionen inte ens står med på kartan. Eller så är man cool och kall och värderar inte något alls; det som är bra är bra, det som inte är bra är inte ens intressant.



Tycker slutsatsen, lite, ger ett irriterande helhetsintryck till en annars genialt skriven uppsats. Det är inget ingenmansland, det handlar bara om sunt förnuft. Har man inte sunt förnuft, så uppstår detta till synes ingenmansland. Då är frågan; skall vi låta det osunda förnuftet bero, eftersom att det är fel att inskränka på individen: eller skall vi tvinga den osunda att bli sund?

Jag tror tyvärr att alternativet med tvång är mycket bättre och effektfullare. Tyvärr så har vi byggt upp ett samhälle som verkar sträva mot en slags totalitär frihet. Vilket leder till att vi står med händerna bakbundna, och bara kan buga och nicka instämmande när mer dårar väller in med sina pseudovetenskaper som sedan får fäste och likt fästingen inte ens försvinner om man avlägsnar den utan är för alltid mer eller mindre förankrade i samhällskroppen.

O, icke-gud, vad skola vi göra åt alla idioter!



Detta är ungefär det enda du skrivit som jag håller med om.


Detta håller jag också med om.

Eftersom dess ursprung ytterst är gemensamt menar du? Det är väl en högst tveksam och tämligen irrelevant förklaring.

Nja, två vågor på havet har ju samma ursprung och är gjorda av samma hav. Ditt och mitt medvetande är också vågor i samma hav.