Egots död

Jag håller inte med. Varför skulle man ge upp egot till någon annan/annat? Det handlar bara om att ge upp, släppa greppet, inse sitt varande bakom egot. Egot kommer dessutom alltid att vara där, men en människa som kan uppfatta distinktionen mellan egot och den bakomliggande naturen är inte längre egots slav och behöver inte styras av det.

Men knappast representativ för den katolska läran eller hur?



Jag tycker inte det. Jag anser att det är bättre att stanna i VERKLIGHETEN. Jag existerar, gud är en tanke i hjärnan. Varför gå omvägen om gud? Varför TRO? Medkänsla, optimism, kärlek, allt det där är neurologisk verklighet. Gud är det inte. Gud är en mental föreställning.

Det var då fan vad svårt det ska vara!!! Jag trodde det var självklart att det inte bokstavligen går att ge upp sitt ego till någon/något. Att man har ett objekt att "ge upp" till är bara för att övningen ska gå enklare, "surrender to God" är kanske lite mer konkret än "surrender to nothing" t.ex.. Det är inget som gör någon skillnad.

Varför inte? Eckhart är ju en framstående teolog inom KK och jag tror att inte andra teologer har någon annan uppfattning.


Så om man kontemplerar Gud så lämnar man verkligheten? Intressant. Och vad menar du med "gå omvägen om gud"?


Jo, det är h*n, annars skulle ingen tro, eller hur? Eller menar du att alla som säger sig tro bara ljuger?

Så som jag förstår gud inom katolicismen så är han något helt annat än människan, han har funnits alltid, har skapat universum, kan allt, vet allt osv. Ett väsen fristående från universum eftersom han skapat det. Detta är inte det samma som "ingenting", så surrender to god eller surrender to nothing är två helt skilda saker.


Min existens är oomstridd. Vad jag än må vara, det finns något här som upplever (som jag kallar mig själv). Alla människor har en upplevelse av att existera. Gud däremot är en tanke, ett koncept, en mental ansträngning. Du vet att du finns. Du vet inte om gud finns. Du måste läsa en bok eller lyssna på någon annan för att få en gudsbild. Det är inget vi är födda med.
Mitt råd är, släpp allting som inte går att verifiera.

Nej de ljuger inte, de TROR att gud finns. Jag däremot VET att jag är här. Jag VET att jag kan känna kärlek mm. Gud är onödig.

Se gärna länkarna med Osho.

Oh herregud, du har fortfarande inte förstått. Läs vad jag skrev några ggr till....


Och? Vad jag använder för "object of attention" är ointressant, det kan ett vara ord utan mening, en siffra, andningen, en visualiseringen, ett ljud, ett mantra, det spelar ingen roll. Tibetanska munkar använder sig ofta av visualisering vid meditation, det är ju också bara en fantasi i huvudet, eller hur? Du kanske skulle åka dit läxa upp dem...deras meditationer fungerar ju inte.

Om du visste någonting om hjärnan skulle du veta att stora delar hjärnan inte vet skillnad mellan fantasi och verklighet. Det är därför mentala- och visualiseringsövningar fungerar så bra.

och läs det här citatet igen: The eye through which I see God is the same eye through which God sees me; my eye and God's eye are one eye, one seeing, one knowing, one love



Skitsnack! Idén om Gud måste ha kommit INNAN någon skrev ner det, eller hur?


Det var länge sedan jag gjorde det. Jag använder bara Gud som en metafor ibland.


De tror för att deras neuroner kopplade på ett visst sätt och deras tro är därför en neurologiskt verklighet.

Förresten var både Ramana Maharsi och Nisargadatta Maharaj förespråkare av Bhakti Yoga: Bhakti yoga (Devanāgarī: भक्ति योग) is a spiritual path described in Hindu philosophy as efficacious for fostering love of, faith in, and surrender to God.[1] It is a means to realize God
http://en.wikipedia.org/wiki/Bhakti_yoga

Oh, nej! Dig finns inte. Du, jag, hela världen och universum är en illusion. Läst Platon? Gud är DEN ENDE som verkligen finns. You are spirit, a divine expression av God:

http://www.youtubeskip.com/watch?v=ExzJWutQpuY

Nu säger du att gud bara är en fantasi i huvudet. Plötsligt är vi överens.

Well, first there has to be a god.


Självklart. Men vilken gud var det? Hur många har kommit och gått? Och varför dök iden om gud upp till att börja med? För att människan vill ha svar och förklaringar.


Som en metafor för vad?



Som allting annat.

Om det ska vara på det viset: jag är Brahman, den oföränderliga verkligheten mitt och bortom världen. Jag är Nirguna Brahman som inte kan definieras och som är den absoluta gudomliga grunden till all existens.
Aham Brahmasmi.

Men jag tycker det hör hemma i religionsforumet och denna diskussionen rör egot.

Jag har aldrig påstått något annat. Men att den här diskussionen är över din intellektuella förmåga är rätt uppenbart.

Om du vill veta så finns det en del intressanta böcker i ämnet, skrivna av antropologer. Vad folk skriver på religionsforumet är totalt ointressant eftersom människorna där är efterblivna idioter med dåligt självförtroende.

Jag skrev några exempel tidigare: kärlek, medkänsla, medvetande, livet o.s.v..

För två inlägg sedan argumenterade du emot det!

Om gud inte är mer än en tanke i hjärnan, varför då blanda in "honom" öht? Ordet gud är så nedlusat med konnotationer att det är helt oanvändbart.

Så iden om gud uppstod hos intelligenta människor med gott självförtroende?


Ok. Varför göra synonymer av gud och dessa företeelser?

Inte egentligen. Vad våra tankar (hjärnan, synapser etc) talar om för oss är inte den absoluta sanningen. Hjärnan skapar en relativ sanning som egot tror på. Om jag blivit indoktrinerad in i en religion, eller bara ett visst sätt att se på världen, så blir det min sanning. Men det är inte sant för det.

Det har jag förklarat ett tiotal ggr redan.


För dig ja. Andra kan ju ha en annan uppfattning.


Det har jag ingen aning om. Jag tyckte din mening: Och varför dök iden om gud upp till att börja med? För att människan vill ha svar och förklaringar lät som någonting som normalt skrivs på religionsforumet, d.v.s. oerhört förenklat och antiintellektuellt.



Varför inte?


Ja och det var därför jag skrev "neurologisk sanning" och inte absolut sanning.

Nej, nu lägger jag ner det här, det känns som jag bara upprepar samma sak hela tiden. Det går liksom inte in hur många ggr jag än förklarar. Så nu kan du gå tillbaka till tinnertrasan och bli "upplyst".

Jag är lite kluven i frågan angående gud. Är absolut inte troende i någon religiös mening men efter en svamptripp så gick jag från att vara strikt ateist till att bli något som närmast kan förklaras som troende. Är medveten om att det kanske inte är det smartaste att basera sin världssyn på något man upplever under ett psykadeliskt rus men det är utan tvekan den starkaste upplevelsen i mitt liv. Under trippen så fick jag en otroligt stark deja vu-känsla där jag "kom ihåg" att allting och alla bara är delar av ett oändligt och evigt medvetande som upplever sig självt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att livet bara är en lek där vi för en stund får glömma bort att vi egentligen är samma oändliga medvetande och jag kommer ihåg att jag kände mig lite deppig över att jag "förstört leken" så att säga. Lyckades sen rationalisera bort den här insikten tills det att jag började läsa Eckhart Tolle ett par år senare och fick samma känsla igen och sen dess har jag börjat intressera mig för sådanna här frågor. Det jag vill komma till är att det här stora medvetandet som jag tror att vi alla är en del av skulle kunna ges beteckningen gud, men jag håller med om att ordet har väldigt många negativa/missvisande associationer vilket gör att det kan vara olämpligt att använda i sammanhanget.