Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Du får förstå att det ena förändrar inte det andra. Om så obduktionsteknikern kom på att han nog hade tiopental på fingrarna när han tog provet så är fortfarande tingsrättens resonemang om fenobarbital helt uppåt väggarna. Hade polisen eller åklagaren gjort ett tillnärmelsevis lika stort misstag så hade det fått ett eget kapitel i Bustophers bok.

Ja det är orimligt. Baserat på vittnessmålen som gavs under förundersökning och rättegång är gärningsbeskrivningen en fysisk omöjlighet.

Det går helt enkelt inte att ge en sådan dos som skulle ha krävts för att uppnå det påståda värdet med den sprutvolym som stod till buds. I synnerhet inte om man väger in Bushtoppers information om hur blodvärdet faller efter döden.

Applicerar vi det på tidgare uppfattningar så mäste ju de värdena tredubblas vilket då skulle kräva runt 1.5 gram tiopental i en injektion på 2.5 ml.

Nä jag ser inte att det är uppåt vägarna alls utan jag finner det fullständigt korrekt.
Man får ett exakt värde från Svenska RMV och man får ingenting att jämföra det med från Finländarna. Eftersom dessa två värden då aldrig kan bli bevisat samma sak så kan inte rätten använda det som bevis för att analyserna har gett samma resultat.

Du vägrar att ta åt dig och erkänna att när tingsrätten skriver "Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.", så är det en oerhörd bullshit.

Det är helt uppenbart att tingsrätten svamlar å det grövsta i citerat stycke. De tror att vid den finska analysen " uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet". Det är inte sant. Det uppmättes inget värde då värdet i det spädda provet var under utskriftsgränsen. Domstolen ljuger


Seså, lugna ner dig litet nu och, framförallt, håll igen med otidigheterna!

Tingsrättens formulering är inte alls ”bullshit” och man ”ljuger” för den delen inte heller! Det man skrivit i domen uttrycker tvärtom den enda korrekta slutsats som går att dra av den finska analysen nämligen att det inte går att dra några slutsatser alls om ”… hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.” Som du själv påpekar, visade ju den finska analysen bara att fenobarbital fanns i det spädda provet och att det handlade om mindre än 10 µg/g.

Dessutom är frågan om fenobarbitalhalten inte på något vis avgörande i fallet. RMV:s analys visade en halt som står i rimlig relation till den halt som KS lab uppmätte i det prov som togs vid 6-tiden den 20 september och det har accepterats att fenobarbitalvärdet: ”… måste anses bekräfta såväl att blodprovet kommit från flickan som att det inte har gjorts några grova utspädningsfel i samband med analyserna.”

Det avgörande i bedömningan av narkosläkarens eventuella skuld är vare sig den av RMV påvisade tiopental- eller fenobarbitalhalten utan tingsrättens konstaterande att man ”… inte funnit något som talar för att [narkosläkaren] vid det aktuella tillfället skulle ha utfört någonting som inte varit medicinskt motiverat.” Hur de höga halterna tiopental och morfin i blodprovet uppstått vet fortfarande ingen. Att tingsrätten inte funnit RMV:s tiopentalvärde ”… tillräckligt tillförlitligt för att kunna läggas till grund för den fortsatta prövningen.” (domen sid 11) är ett problem för Rättskemiska laboratoriet och åklagaren, inte för narkosläkaren! Även om tingsrätten skulle ha funnit värdet tillförlitligt skulle det ha återstått för åklagaren att bevisa att det uppkommit på det sätt som han påstått och det vet vi, både av domen och hans förklaring till varför domen inte kunde överklagas, att han inte kunde.

Två små petitesser som appendix till Bustophers korrekta genomgång ovan:

1) De tre ml som provet bestod av har av vissa debattörer i tråden, setts som fullt tillräckligt eftersom de, procentuellt som andel av kroppens volym, gott och väl täcker de 10 ml som föreskrivs.

Det är inte ett korrekt sätt att se det hela eftersom 3 ml i analysförfarandena är alldeles för litet. Att det motsvarar si och så stor andel av den undersökta kroppen är ointressant!

2) Till och med Mörland håller öppet för att tiopental (och givetvis andra substanser) kan ha getts långt efter det att döden inträtt. (Med "långt efter" menar jag upp till 30 minuter efter.)

EDIT: Lägg till detta, vilket Bustopher påpekar, att inget som sker på salen pekar på att någon magnifik dos av någonting getts i samband med att flickan avlider.

Lev du i förnekelse om det passar dig. Någon livslögn kanske man skall ha. Övriga läsare kan studera tingsrätten text en gång till.

”Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

För varje normalbegåvad är det uppenbart att tingsrätten svamlar här. De skriver att "Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet."

Klart att man får ett lägre värde när man mäter i ett spätt prov. Tingsrätten förstår inte att den "skillnad" de tyckts sig upptäcka inte alls går att se. De gör en historia av något som inte går att göra en historia om.

HappySadHarry

OK, jag ska ge dig rätt!

Formuleringen: "Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet." i tingsrättens dom är inte riktig. (sid 18 i domen).
Det uppmättes som du påpekat inget värde alls utan det enda vi vet från den analysen var att man i det utspädda provet påvisat förekomst av fenobarbital i en halt på < 10 µg/g. Översatt till det ospädda provet skulle det betyda < 10*10 dvs <100 µg/g. Någon meningsfull jämförelse med RMV:s värde på 19 respektive 22 µg/g kan alltså inte göras.

Nu tycker inte jag att det spelar någon avgörande roll eftersom fallet inte handlar om påstådd överdosering av fenobarbital utan av tiopental. Prof. Beck påpekade att "Värdet 2000 µg/g tiopental i lårblod är framtaget på ett ogiltigt sätt. Det sanna värdet kan vara lägre eller högre. Utan kompletterande undersökning vore det korrekt att ange > 10 µg/g." och prof Mørland har i sitt yttrande skrivit att: "Den sakkyndige synes likevel at det må kunne fastslås at tiopental har foreligget i en ekstremt høy konsentrasjon i blodet, mens morfin har foreligget i en meget høy konsentrasjon i blodet." Även om det finns formella invändningar mot det sätt som RMV utfört analyserna på så råder det alltså inte någon meningsskiljaktighet mellan experterna ifråga om att blodprovet innehöll en mycket hög halt tiopental. Detta har också noterats och beaktats av domstolen som skrev att:

"Sammantaget med de övriga brister som har påtalats ovan kan tingsrätten inte komma till någon annan slutsats än att analysresultatet om en förekomst av 2000 μg tiopental per gram blod inte är så tillförlitligt att det kan läggas till grund för den fortsatta prövningen. Däremot anser sig tingsrätten kunna utgå ifrån att tiopental har funnits i det från L. tillvaratagna lårblodet och att det har varit fråga om en hög koncentration som i vart fall har överstigit 10μg/g blod." (domen sid 20).

Tingsrättens bristande tilltro till RMV:s analysvärde för tiopental hänger inte på den finska fenobarbitalanalysen utan har sin viktigaste grund i den kritik som prof. Beck framförde i sin rapport. Analaysen är helt enkelt inte utförd på det sätt som den tillämpliga ISO-normen föreskriver och som rättskemiska laboratoriet som ackrediterat laboratorium har att följa. Det är en formell men inte desto mindre befogad och viktig kritik.Tingsrättens slutsats beträffande halten tiopental i blodprovet är därför vetenskapligt välgrundad. Det ändras inte av den ovan citerade felaktiga skrivningen om den finska fenobarbitalanalysen.


Eftersom du nu ändå visar sådan enorm fäbless för den finska analysen av fenobarbital vore det intressant om du redovisade vad DU anser att den finska fenobarbitalanalysen bevisar och på vilket sätt det borde ha påverkat tingsrättens bedömning av åtalet mot narkosläkaren. För det är ju trots allt det saken gäller.

Sluta sedan också med otidigheterna, de tjänar inget syfte!

Det där är ett resonemang av samma typ som när Sällskapet Christine Schürrers Vänner hävdade att Svea Hovrätt hade begått ett justitiemord när den blandade ihop namnen Tina och Tine i sin dom om arbogamorden. Det finns sakfel i de flesta mer komplicerade domar. Men de spelar nästan aldrig någon roll för domslutet, och inte heller i detta fall.

Om tingsrätten hade gjort sig skyldig till en avgörande missuppfattning som i sig orsakade att läkaren frikändes, varför överklagade då inte åklagaren?


Nä. Det höga mätvärdet är orimligt i alla scenarier, så också i ditt.

Varför överklagade då inte åklagaren?

Tja, han kanske tyckte att han fått så mycket skit som en människa skall tåla. Att måttet var rågat för en som bara försöker göra sitt jobb. Att ett överklagande oavsett utgång bara skulle ge ännu mera skit. Vad tror du om den förklaringen?

Tack för det medgivandet. Då kan vi gå tillbaka och titta på sammanhanget.

”Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10μg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.”

Konstaterat att fetmarkerad sats är falsk så följer att hela stycket (utom första meningen) är falskt. Det borde vara smått sensationellt att en tingsrätt i ett så uppmärksammat fall ställer upp en helt felaktig premiss och drar felaktiga slutsatser av sin felaktiga premiss.

Ett scoop du tydligen missat i din bok, men på Flashback kommer alltid sanningen fram.

Du har totalt missuppfattat en åklagares arbetsuppgifter och drivkrafter.

Mätvärdet är orimligt.

Hur kommer det sig att RMV inte stoppade kremeringen av L när de hade chansen?

Del 1



Det här inlägget jag skrev gav upphov till en lång replikväxling mellan HappySadHarry och Bustopher:

https://www.flashback.org/sp44085000

Jag har tagit del av HappySadHarrys replikväxlingar med Bustopher angående att tingsrätten i sin dom utgått ifrån att provet finska RMV mätte på var spätt 10 ggr.

Det enda jag inte håller med HappySadHarry om när det gäller spädningsfrågan är att tingsrätten skulle ha gjort detta fel omedvetet.

Tingsrätten förstod mycket väl vad man gjorde, det är mitt bestämda intryck.

(En annan sak jag inte håller med HappySadHarry om är att föräldrarna gett sitt godkännande av en injektion de visste att babyn skulle dö av. Vittnesuppgifterna (ej föräldrarna) i polisförhören talar ju om att läkaren sade att babyn skulle få en injektion som hon kanske inte skulle överleva. Någon säker död utlovades dock inte. Men det är väl möjligt att föräldrarna misstänkte att de skulle kunna bli anklagade för någon slags anstiftan eftersom de tydligen frågat om babyn inte kunde få "något mer" och babyn faktiskt dog efter något som läkaren själv beskrev som en riskfylld injektion. Eftersom pappan blev så arg att han var tvungen att gå ut när man föreslog att man skulle "avveckla" babyn p g a hjärnskadan och hade växt upp med en hjärnskadad bror tycker jag att det verkar rätt osannolikt att han skulle tillstyrka något som bröt mot det tidigare mönstret. )


Jag tycker alltså att att det verkar rätt klart att detta fel var ett fullt medvetet drag. Och anledningen till detta drag var att det annars hade varit svårt att skriva ihop en till synes hållbar dom. Man bör ju här betänka att det skall rätt mycket till om både RMV (samtidigt som svenska RMV fått sina mätvärden bekräftade av finska RMV), en av Socialstyrelsens rättsliga råd utsedd expert (Mörland) och professor Rune Dahlqvist anser att det mest sannolika är att babyn fått en väldigt stor dos av tiopental i nära samband med döden för att få till en friande dom.

De yttre omständigheter som för mig indikerar att tingsrätten medvetet inte låtsades om att det prov finska RMV mätte på var spätt 10 ggr är följande:

1. Man skriver på ett annat ställe i domen att finska RMV fick provmaterial som var spätt 10 ggr.

2. Man nämner bara närmast i förbigående att finska RMV (som var ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental och som Olof Beck inte tordats kritisera på samma sätt som svenska RMV) kom fram till samma mätvärde som svenska RMV med en annan metod. Och när man nämner detta avfärdar man alltså finska RMV:s bekräftelse med indirekt hänvisning till det möjliga spädningsfelet.

3. Man placerar upplysningen att provet som skickades till Finland var spätt 10 ggr och låtsas-underkännandet av finska RMV:s mätvärde på ett annat ställe i domen än det ställe där man drar slutsatserna av detta. Hade man placerat alla dessa komponenter alltför nära varandra hade sannolikheten varit större att polletten trillat ner för läsarna (det var nära att så inte blivit fallet för mig eftersom jag tyckte att den postare i tråden som upplyste om detta i övrigt ibland uttryckte rätt knäppa åsikter).

Underkännandet:

”Fenobarbital är en substans som ges mot kramper och Linnéa fick läkemedel innehållande den substansen, fram till den 17 september. Fenobarbitalhalten i hennes blod mättes kontinuerligt ända fram till på morgonen den 20 september. Koncentrationen av fenobarbital uppmättes vid analysen av det utspädda provet till 22µg/g blod, vilket var i god överensstämmelse med koncentrationen i det outspädda provet som uppgick till 19 µg/g blod och även i paritet med det värde som uppmättes i Linnéas blodplasma på morgonen den 20 september. Denna överensstämmelse mellan det outspädda och det utspädda provet talar naturligtvis för att resultatet av analysen av det utspädda provet är riktigt även när det gäller tiopentalet. Det finns dock andra resultat som pekar i en annan riktning, nämligen resultatet av den finska analysen. Vid den analysen uppmättes ett betydligt lägre värde i fråga om fenobarbitalet. I den analysen påvisades endast en koncentration av fenobarbital som understeg deras utskriftsgräns, vilken är 10µg/g blod. Denna skillnad ger enligt tingsrättens mening anledning att ifrågasätta hur representativt den uppmätta koncentrationen av fenobarbital verkligen var i det utspädda provet i förhållande till det outspädda. Detta innebär i sin tur att provresultatet i fråga om fenobarbital inte kan tas till intäkt för att koncentrationen av tiopental varit representativ i det utspädda provet i förhållande till det outspädda.” (sid 17-18)

Slutsatsen:

”Jörg Mörland har i det avseendet uttalat att om Linnéa skulle ha fått tiopental i en terapeutisk dos om 30 mg den 19 september skulle koncentrationen i blodet vid dödens inträde möjligen nå upp till just 15 µg/g blod men inte mycket högre än så. Dessa doser kan självfallet inte förklara en koncentration om 2000 µg/g blod. I det föregående avsnittet har tingsrätten emellertid underkänt just det analysresultatet.” (sid 29)

Upplysningen om det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr:

”RMV kontaktade samtidigt det rättskemiska laboratoriet i Finland och skickade över en del av det tio gånger spädda provet. Det fanns inget helt orört blod kvar. I samband med detta gjorde RMV även en omanalys i sitt eget laboratorium. Även vid detta test fick de ett resultat på ungefär 2 000 µg. Resultatet från Finland var 210 µg, vilket får multipliceras med tio då blodet var spätt.” (sid 71)


På motsvarande vis förhåller det sig med Bustopher (Ingvar Ericson som är öppen om sitt nick och nu författat en bok om det här rättsfallet). Jag tror att Bustopher tidigare i tråden var fullt medveten om att tingsrätten gjort en medveten fräckis när man inte låtsades om att det prov finska RMV fick var spätt 10 ggr.

När signaturen eloge (som jag alltså inte tog på allvar p g a hans åsikter i andra frågor) efter att ha läst domen ställde sig frågan om tingsrätten i domen verkligen hade tagit hänsyn till att det prov finska RMV mätte på var spätt 10 ggr så passade Bustopher på den frågan och avfärdade i stället med något oklart snömos – som dock lät väldigt vederhäftigt - finska RMV:s mätvärden av andra skäl.

Signaturen eloges fråga till Bustopher om spädningen (skriver dock här fenemal i stället för fenobarbital):

2011-10-24, 17:15, #15486, eloge
https://www.flashback.org/sp33643073


Inlägget där Bustopher valde att passa på frågan och i stället anförde något annat snömos (mot det för kvantifiering av tiopental ackrediterade labbet i Finland som använt en annan metod än svenska RMV):

2011-10-24, 17:47, #15488, Bustopher
https://www.flashback.org/sp33643645


Det är rätt talande att Bustopher här valde att passa på frågan (och i stället levererade något annat till synes vederhäftigt snömos han annars inte brukar använda sig av) trots att han sannolikt insåg hur det låg till. Antagligen hoppades han att polletten inte skulle trilla ner för eloge eller någon annan. Till slut trillade dock polletten ner för eloge:

2011-10-29, 13:24, #15682, eloge
https://www.flashback.org/sp33728002


Senare trillade också polletten ner för mig, även om det inte skedde direkt eftersom jag var skeptisk till att en person, som jag betraktade som rätt knäpp i en del andra frågor, skulle kunna göra någon viktig observation.

Under det senaste dygnets replikväxlingar med HappySadHarry verkar dock Bustopher ha gett med sig när det gäller frågan om tingsrätten bommat/bluffat när det gällde frågan om finska RMV mätte på ett prov som var spätt 10 ggr. Nu försöker dock Bustopher i stället med att tingsrättens ”förbiseende” när det gäller spädningen av det prov finska RMV mätte på inte har speciellt stor betydelse. Och det är ju också en variant.

Problemet är bara det att eventuellt spädningsfel på det prov finska RMV fick var och är det enda redskap man har för att underkänna finska RMV:s tiopentalvärde. Alla de fel försvarets inhyrda vittne Olof Beck radar upp när det gäller svenska RMV:s mätprocedurer gäller inte det för tiopentalkvantifiering ackrediterade labbet i Finland. Enda undantaget är det möjliga spädningsfelet på det prov som späddes 10 ggr och även användes i Finland.

Det möjliga spädningsfelet är den mest centrala möjliga felkällan även enligt domaren i målet, Mari Heidenborg. Det framgår av SvD-artikeln nedan.

Domaren: Vi pekade på brister i analysen
Svenska Dagbladet, 11 november 2011

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/domaren-vi-pekade-pa-brister-i-analysen_6627442.svd

– Men eftersom man inte kunde se mer av den första analysen än att det översteg 10 mikrogram gick man vidare. Då spädde man blodet och gjorde en ny analys. Och det är den delen av analysen som tingsrätten inte anser vara tillförlitlig ställt mot de höga beviskrav som gäller i brottmål, säger Mari Heidenborg.

– Det har funnits brister i dokumentationen kring spädningen. Det är en av de grundläggande brister som tingsrätten pekat på och som gör att vi inte kunnat godta analysen full ut, säger Heidenborg till SvD.se.

Och detta möjliga spädningsfel är också det enda fel man även kunde kleta på finska RMV som var ackrediterat för att fastställa tiopentalhalter. (Man skulle ju kunna lägga till något om möjliga kristaller i fett. Men eftersom rättens oberoende expert Mörland avfärdar tankar om att detta skulle kunna ha haft någon större betydelse och eftersom ingen av försvaret åberopad expert verkar påstå något annat tiopentalkoncentrationen i fettet kan bli mångdubbelt högre än i blodet eftersom tiopentalet försvinner rätt snabbt ur blodet så blir ju även detta argument oanvändbart när det gäller att förklara större avvikelser från det normala när det gäller tiopentalhalter.)




FORTS NEDAN