Sen har RMV:s GD en del o ta tag i lite när det gäller rättsläkaren PRA och hennes yrkesutövning.
Helt rätt! Det är det här som diskussionerna nu borde handla om och inte analysvärdena. Det råder ingen som helst oenighet om att analysvärdena påvisade en mycket hög halt tiopental och en hög halt morfin. Bägge på nivåer som kan antas vara dödliga i det aktuella fallet. Olof Becks revision av analysarbetet visade att det fanns brister i utförandet men framför allt att rapporteringen av provsvaren var allvarligt ofullständig. Det här är saker som det går rätt lätt att rätta till - om man vill. Och det måste naturligtvis göras.
Vad som däremot inte kommit att granskas alls egentligen är rättsläkarens slutsats av analysvärdena och det underlag på vilket hon grundat sina slutsatser. Det är hennes slutsats som ligger till grund för att det här blev det rättsfall det blev och inte analysvärdena "som sådana"! I tingsrätten sa hon i samband med att Hurtig tog upp detta med "den sammantagna bilden" och dödsorsaken att "… den sammantagna bilden är ju allting som finns inkluderat [vad nu det ska innebära] men man kan säga att det som jag har ju ingen annan absolut dödsorsak - så kan man säga." (@ 69' 50" i ljudupptagningen från förhöret med henne i tingsrätten) Dvs hon kunde tydligen inte ens föreställa sig någon annan dödsorsak så det fick bli överdosering.
Problemet, och det är allvarligt(!), är att hon har inte redovisat något som helst vetenskapligt underlag som stöder att det skulle ens vara möjligt att skapa en tiopentalhalt i lårblodet genom en injektion i armen kort innan flickan dog som när man mäter det 24 dagar post mortem uppgår till 2000 mikrogram/gram blod. Hennes påstående är, i vart fall i avvaktan på att hon presenterar något sådant underlag, ren spekulation och ingenting annat. Och det får ju rättsläkare inte ägna sig åt som alla vet som läst RMV's riktlinjer för rättsläkarens arbete.
Det är den här frågan och frågan om hur rättsmedicinska utlåtanden ska kunna granskas som nu måste synas ordentligt för får det gå till på det här viset så spelar det ingen roll hur korrekta och ackrediterade analysvärden labbet än producerar. Det blir fel i alla fall och vi kommer att få se sådana här rättsfall dyka upp igen!
Även i tingsrättsdomen medger man att svenska och finska RMV detekterat tiopental. Däremot hävdar man att de inte med tillräcklig säkerhet fastställt halten. Jag har kommenterat detta ovan.
I blodpuddingen ja. Inte i blodet
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
De hade alltså spätt med slaktblod från Scan. Av domen framgår att detta är en vanlig metod. RMV hade kollat att slaktblodet var fritt från föroreningar. Försvarets Olof Beck tyckte dock att det fanns ännu bättre metoder för att göra detta.
Domen säger att RMV brukar göra så, inte att det är en vanlig metod (Och inte ens RMV hadde ju en rutin för hur man gör).
Att RMV anser sig ha kollat blodet är rent ut sagt skrattretande. För att kolla blodet kör man det ju nämligen genom ett kallibrerat instrument. Gissa vad det var RMV inte hadde?
Citat:
Ursprungligen postat av PCuri
Din syn på morfin verkar f ö rätt skrämmande. Överdoser av morfin är sannolikt en av de vanligare metoderna man använder för att [censur]. Kommer här osökt att tänka på vad Pentyl, som jobbat i vården, litet inlindat tidigare i tråden sagt att kollegor gjort.
Gjorde sanningen så ont för dig?
Men eftersom du kan säga att det är en överdos måste du ju då kunna sägar gränsen går. Men jag utgår från din reaktion att du inte kan det.
Sen har RMV:s GD en del o ta tag i lite när det gäller rättsläkaren PRA och hennes yrkesutövning.
PRA har ju gjort två fel. Hon har ju uttalat sig på vårdslöst sätt om provet och inte ens bett om en dubbelkoll vilket vilken akademiker som helst borde göra som vet hur det går till inom forskning. *
Hon har även uttalat sig om neonatalvård, vilket hon inte vet något mer om än någon annan "vanlig" läkare.
Jag måste bara kommentera läkargängets ilska mot P R-A.
Jag har tidigare påpekat att P R-A rimligtvis måste ha bidragit ganska starkt till att det inte blev något åtal för morfinet genom att säga att man nog borde strunta i detta eftersom "det kan behövas rätt mycket mot slutet". Med ett åtal även för morfinet hade det blivit svårare att få den breda allmänheten att spontant svälja att det kan ha varit fråga om felmätning. OK, ett ämne sväljer man kanske. Men två?! De flesta skulle nog tycka detta verka misstänkt.
Tycker förresten läkargänget och Bustopher att det även var fråga om felmätning när det gäller morfinet? Och vad anser ni sannolikheten vara för att det var fråga om "felmätning" BÅDE när det gällde tiopentalet och morfinet? (Jag antar att svaret blir något typ "jättehög", men jag frågar ändå.)
Det kanske mest intressanta som kommit fram med anledning av Astrid Lindgrenfallet är enligt min mening:
1.) att våra statliga myndigheters laboratorier (RMV, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, ytterligare?) inte alls följer forskningsfronten och inte heller har den kvalitetsnivå som universitetens och universitetssjukhusens laboratorier håller.
2.) att anställda på myndigheter automatiskt förutsätts ha hög kompetens och kunna uttala sig oantastligt i sin myndighets namn även om de inte har kompetens på det område de uttalar sig om. (Lär gälla även Socialstyrelsens anställda.)
3.) att en åklagare väljer "experter" som inte har den särskilda kompetens som behövs i medicinskt/kemiskt komplicerade fall och att "experterna" själva inte verkar förstå att de inte har rätt kompetens.
Jag måste bara kommentera läkargängets ilska mot P R-A.
Jag har tidigare påpekat att P R-A rimligtvis måste ha bidragit ganska starkt till att det inte blev något åtal för morfinet genom att säga att man nog borde strunta i detta eftersom "det kan behövas rätt mycket mot slutet". Med ett åtal även för morfinet hade det blivit svårare att få den breda allmänheten att spontant svälja att det kan ha varit fråga om felmätning. OK, ett ämne sväljer man kanske. Men två?! De flesta skulle nog tycka detta verka misstänkt.
Tycker förresten läkargänget och Bustopher att det även var fråga om felmätning när det gäller morfinet? Och vad anser ni sannolikheten vara för att det var fråga om "felmätning" BÅDE när det gällde tiopentalet och morfinet? (Jag antar att svaret blir något typ "jättehög", men jag frågar ändå.)
Det säker att hitta kanske mellan 10 till 20 mediciner i detta barn, samtliga i höga mängder. Hon var ju på intensivvård med en kropp som delvis kollapsat.
Tycker förresten läkargänget och Bustopher att det även var fråga om felmätning när det gäller morfinet? Och vad anser ni sannolikheten vara för att det var fråga om "felmätning" BÅDE när det gällde tiopentalet och morfinet? (Jag antar att svaret blir något typ "jättehög", men jag frågar ändå.)
Du tycks ha väldigt svårt att ta till dig vad andra skriver.
För det första så har jag inte hävdat att det skulle handla om någon ”felmätning” överhuvudtaget. Det jag har skrivit är att det inte råder någon oenighet i fråga om att det förelåg en mycket hög halt tiopental och en hög halt morfin i blodprovet, sådant det nu analyserades. Exakt hur hög kan idag ingen med säkerhet säga. Professor Beck har dock när det gäller tiopentalhalten skrivit att: ”Värdet 2000 μg/g tiopental i lårblod är framtaget på ett ogiltigt sätt. Det sanna värdet kan vara lägre eller högre. Utan kompletterande undersökning vore det korrekt att ange > 10 μg/g.” Och när det gället morfin så har han skrivit att ”Uppgiften om 5,7 μg/g morfin i lårblod är kvantifierad över mätområdet och man borde istället använt sig av > något tex. 0,4.” För egen del ser jag ingen anledning att ha någon avvikande uppfattning.
Sedan är det som jag tidigare påpekat så att läkemedelskoncentrationer i sig inte utgör något brott oavsett hur höga de är. Det som möjligen kan utgöra ett brott är det sätt som de har uppstått på. Därför är det rättsläkarens slutsats som är avgörande och inte rättskemiska analysvärden. Därför måste det underlag på vilket hon har baserat sin slutsats av hur de påvisade halterna i blodprovet uppstått granskas. Hittills har hon inte redovisat något som helst vetenskapligt underlag som stöder hennes slutsats att det skulle handla om en avsiktlig överdosering kort innan flicak dog. Alltså finns det goda skäl att granska hur hon utövat sitt uppdrag.
Gärningsbeskrivningen i ett brottmål fyller en central rättssäkerhetsfunktion i den juridiska processen. Den anger ramen för vad domstolen skall och får pröva. I det här fallet hade alltså domstolen att pröva påståendet att: ”[Narkosläkaren] har den 20 september 2008 på Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna uppsåtligen berövat [flickan], född den 3 juni 2008, livet genom förgiftning. [Narkosläkaren] har därvid injicerat narkosmedlet tiopental i [flickan].”Ingenting annat!
Åklagaren hade i sin bevisuppgift angett att fem vittnen som han kallat skulle styrka att ”[flickan] avlidit till följd av kraftig överdosering av tiopental” (PR-A), ”aktuellt blod innehållit en dödlig koneentration av tiopental samt att [flickan] varit vid liv då hon fick tiopental” (JA), ”den mycket höga koncentrationen tiopental i postmortalt lårblod hos [flickan] rimligen kan förklaras av att en mycket hög dos tiopental injicerats nära före döden” (RD), ”en förklaring till den mycket höga koncentrationen av tiopental i Linneas lårblod är att en massiv överdos getts till Linnea då hon var i livet” (KN). Slutligen skulle också professor Mørland styrka något motsvarande (jag har tyvärr inte den kompletterande bevisuppgiften avseende Mørland]. Detta skulle rimligen vara de ”ess i rockärmen” som skulle komma att visas upp.
Vid rättegången ställde inte åklagaren motsvarande frågor till någon av dem! Det blev istället Hurtigs uppgiftft att syna honom och avslöja bluffen. Då visade det sig att ingen av dem, utom PR-A, var beredd att under ed påstå att flickan avlidit av överdosering av tiopental.
Nu kom aldrig domstolen så långt att man tvingades ta egentlig ställning till frågan om flickan avlidit av avsiktlig överdosering av tiopental. Istället fastnade bedömningen av åklagarens bevisning redan på bristerna i analysarbetet. Domstolens slutsats i den frågan uttryckte man så här:
Den utredning som har lagts fram i fråga om analysresultaten har varit relativt komplicerad
och inte helt lättillgänglig. Tingsrätten anser sig ändå har fått en tillräckligt bra bild för att kunna tillämpa sedvanliga bevisregler på frågan om analysresultaten är tillförlitliga. Det bör först sägas att analysresultat normalt inte blir föremål för en sådan ingående granskning som har skett här. Det finns dock skäl att iaktta särskild försiktighet, inte minst med hänsyn till att den uppmätta koncentrationen av tiopental av samtliga expertvittnen har betecknats som helt exceptionell. Det måste i ett sådant läge särskilt undersökas om analysen i något eller några avseenden är behäftad med brister eller om sådana brister inte kan uteslutas.
Det svar som tingsrätten har kommit fram till när det gäller frågan om analysresultatet är tillförlitligt är nekande. Det finns flera felkällor som tingsrätten inte anser sig kunna lämna utan avseende. För det första har man endast haft tillgång till ett enda prov, vilket i sig manar till särskild försiktighet när fråga är om ett så exceptionellt värde. Av det provet är det vidare endast ett enda prov som har analyserats outspätt. Av analysen av det outspädda provet kan någon annan – tillräckligt säker – slutsats inte dras än att tiopental påträffats i en koncentration som minst uppgår till 10μg/g blod.
De ytterligare analyser som har utförts, inklusive den finska och den som senare gjordes vid RMV, har gjorts med användande av ett utspätt prov. Och det är alltså vid dessa analyser som det extremt höga värdet om 2000μg/g blod har uppmätts. Det finns visserligen inte något som direkt talar för att det har begåtts något misstag vid spädningsproceduren. Å andra sidan finns det, mot bakgrund av de brister som Olof Beck påtalat, inte heller något som visar att misstag kan uteslutas. Det måste också tas i beaktande att minsta fel vid mätningen/vägningen av blodmängden kan resultera i stora utslag vid analysen. Det nu anförda är ägnat att inge än större betänkligheter.
Sammantaget med de övriga brister som har påtalats ovan kan tingsrätten inte komma till någon annan slutsats än att analysresultatet om en förekomst av 2000μg tiopental per gram blod inte är så tillförlitligt att det kan läggas till grund för den fortsatta prövningen. Däremot anser sig tingsrätten kunna utgå ifrån att tiopental har funnits i det från Linnéa tillvaratagna lårblodet och att det har varit fråga om en hög koncentration som i vart fall har överstigit 10μg/g blod.Men, hade man kommit dit hän så hade utgångenalldeles klart, helt riktigt, blivit densamma.
Det är alltså flera omständigheter som gjort att domstolen inte ansåg sig kunna lägga de till grund för den fortsatta prövningen. Så, sluta tjata om analysvärdena, sluta tjata om den finska analysen (som varken du eller RMV vet så värst mycket om (jag har frågat RMV!)). Och framförallt läs och försök begripa vad andra skriver – innan du skriver själv!
Jag måste bara kommentera läkargängets ilska mot P R-A.
Jag har tidigare påpekat att P R-A rimligtvis måste ha bidragit ganska starkt till att det inte blev något åtal för morfinet genom att säga att man nog borde strunta i detta eftersom "det kan behövas rätt mycket mot slutet". Med ett åtal även för morfinet hade det blivit svårare att få den breda allmänheten att spontant svälja att det kan ha varit fråga om felmätning. OK, ett ämne sväljer man kanske. Men två?! De flesta skulle nog tycka detta verka misstänkt.
Nä. De skulle till skillnad från dig förstå att det är naturligt med höga nivåer av morfin hos svårt sjuka.
I synnerhet när Fass slår fast att man doserar morfin efter behov.
Och du har ju fortfarande inget bevis för höga förekomster av något ämne alls i blodet. Bara i blodpuddingen
En liten men viktig rättelse till mitt förra inlägg #16538!
Sista meningen i texten i spoilern "Men, hade man kommit dit hän så hade utgången alldeles klart, helt riktigt, blivit densamma" är INTE hämtad ur tingsrättens dom utan hör till mitt inlägg men har hamnat i spoilern av misstag vid redigeringen. Tyvärr kan jag inte ändra på texten nu i efterhand eftersom jag upptäckte mitt misstag för sent. Jag beklagar.
Kanske OT, men här försöker obducenten och allmänläkaren (som av Tingsrätten bedömts ha begått styckning/brott mot griftefrid) få någon form av upprättelse för decennier av lidande och skada genom skadestånd.
Svenskt rättsväsende är inte precis berömt för att följa lagarna.
Vi får hoppas att barnläkaren får ett ordentligt skadestånd.
Kanske OT, men här försöker obducenten och allmänläkaren (som av Tingsrätten bedömts ha begått styckning/brott mot griftefrid) få någon form av upprättelse för decennier av lidande och skada genom skadestånd.
Svenskt rättsväsende är inte precis berömt för att följa lagarna.
Vi får hoppas att barnläkaren får ett ordentligt skadestånd.
De här två fallen är inte särskilt lika. Hur det än är med "obducenten och allmänläkaren" så landar ju ytterst bedömningen i om det var rimligt eller orimligt att plocka av dem legitimationerna trots att domstolen till slut frikände dem från brottet. Man kan ju fortfarande avlegitimeras utan att fällts för brott om man anses olämplig, men inte bokstavligen brottslig.
I "vårt" fall handlar det ju inte bara om den objektiva skada som rättsväsendet åsamkat den frikända läkaren utan också om den subjektiva skada som åsamkats henne på grund av åtgärder som vidtagits av andra därför att hon prövats. En del av de skadorna torde ju vara arbetsgivarens, med fleras ansvar - till exempel skadeeffekter av att hon stängts av från sin tjänst under prövotiden och att hon kickats från etiska rådet. Det är ju inte rättsväsendets beslut. Såvitt jag vet har ingen övervägt att lyfta legitimationen, ens interimistiskt, men kan det vara så?
Givetvis är ju praxisbeloppet för en veckas häktning (förlorad arbetsförtjänst) inte rimligt. Samtidigt vill ingen öppna för att andra misstänkta skall kunna skapa ett prejudikat i ersättningsfrågan. Det kan ju uppfattas som stötande i svårutredda skattefrågor, om någon backslickad filur kan hänvisa till "skadat rykte" och miljoners miljoner förlorad inkomst" om de prövas för skattebrott genom några instanser och till slut blir frikända.
Jag hoppas att åklagarmyndigheten och polisen krävs på en bättre förklaring av sitt sätt att hantera den första veckan och att skyddet av bostad och person redovisas.
VL lär vara i tjänst liksom PR-A, EB och PC med flera inblandade i fallet.
Då skall jag vara mer specifik: Är det någon som kan bekräfta att VL är i tjänst och arbetar på det sätt hon gjorde före åtalet, med patientkontakter och ansvar för behandling etc ?
